Donald Trump kommer från USA, och är ofta på dåligt humör när han måste åka utomlands. Han ska äta middag med Xi Jinping, ledare för världens största diktatur. Träffen med Vladimir Putin kanske inte blir av, efter att Ryssland kapat ukrainska fartyg i Svarta havet.

Det är också osäkert om det blir någon tête-à-tête med Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman, Trumps förbundne men också mannen bakom det grymma kriget i Jemen och ett journalistmord i Istanbul.

G20-medlemmarna utgör 75 procent av jordens befolkning och 85 procent av dess bnp. Ett klassiskt gruppmöte hölls i november 2008, strax efter Lehman Brothers-kraschen. Det ansågs ha stoppat fruktad protektionism i sin linda, och därmed ha avvärjt finanskrisens värsta verkningar.

EU måste i stället oroa sig för nya amerikanska tullar och att Trump får för sig att sluta något slags handelsfred med Kina som utesluter andra.

Men det går också att hävda att alla redan var överens före mötet om att stimulera ekonomier och rädda banker. Och världshandeln hade dåförtiden ett regelverk som fungerade, G20 förutan.

Nu är läget annorlunda. Den globala ekonomin bromsar in, men är inte i kris. Däremot har Trump startat handelskrig mot Kina, infört ståltullar mot sina allierade i Europa och Asien samt i största allmänhet visat förakt för ordningen i form av WTO-systemet. Världen är inte immun mot den typen av virus.

Ingen bör förvänta sig att detta G20-möte producerar mer än gester. Apeckonferensen i Asien nyligen bjöd dock på teatraliska sådana, när USA och Kina rök ihop och slutkommunikén fick ställas in.

Trump har lagt 10 procents tull på hälften av USA:s import från Kina. Vid nyår ska den höjas till 25 procent och gälla nästan alla varor. Motivet är dels att minska det kinesiska handelsöverskottet, dels att tvinga Peking att begränsa statliga företagssubventioner och sluta stjäla patenträttigheter.

Kina tänker inte lägga sig platt och avskaffa sin statskapitalistiska, alltmer repressiva modell. Tvärtom har de senaste fyra decenniernas snabba tillväxt gett muskler att rusta militären och utmana USA:s inflytande i Asien och annorstädes.

EU har egna befogade invändningar mot Kinas ekonomiska praktik, och skulle helst göra gemensak sak med USA. Men EU måste i stället oroa sig för nya amerikanska tullar och att Trump får för sig att sluta något slags handelsfred med Kina som utesluter andra.

Vid G7-mötet i Kanada i somras startade han ett stormgräl. Ett avspänt G20-möte är snart glömt. Risken med Trump är alltid motsatsen.