Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 19:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-generaler-ingen-garanti-mot-varen-i-algeriet/

Ledare

Gunnar Jonsson: Algeriet visar att Mellanöstern inte nöjer sig med diktatur

De unga på marsch i Alger. Foto: Anis Belghoul/AP

Massdemonstrationer skakar regimen i Algeriet. Militären och en liten elit klamrar sig fast vid makten.

Rätta artikel

Den arabiska våren kom aldrig till Algeriet. Medan de folkliga revolterna 2011 pågick runt omkring var det relativt lugnt i landet. Oljan och gasen betalade en del matprissänkningar. Dessutom fanns det blodiga, tioåriga inbördeskriget mellan regimen och islamistiska extremister på 90-talet i minnet.

Systemet är som gjort för att bli ett korrupt träsk, och det är precis vad det är.

Sedan en månad är det slut på friden. Tiotusentals människor demonstrerar mot Algeriets auktoritära styrande klick. Den utlösande faktorn var budet om att president Abdelaziz Bouteflika skulle ställa upp för en femte mandatperiod vid valet i april.

Den 82-årige Bouteflika är mer död än levande efter en stroke 2013, och har inte talat offentligt sedan dess. Han är regimens fasad och valet skulle bli en charad. Och tänka sig, folket såg Bouteflikas kandidatur som en förolämpning. På måndagskvällen drogs den tillbaka. 

Makten i Algeriet vilar på armén och resterna av befrielserörelsen FLN. Staten råder över ekonomin, men ett kotteri av affärsmän är med och delar på kakan via offentliga kontrakt. Systemet är som gjort för att bli ett korrupt träsk, och det är precis vad det är. Företagare som är illojala mot regimen möts av trakasserier och förbud.

Alla element från den arabiska våren finns egentligen även i Algeriet. Medelåldern är bara 28 år, och de unga är allt annat än nöjda. Arbetslösheten är hög, inte heller utbildning ger några säkra jobb. Efter kollapsen för världsmarknadspriset på olja 2014 finns inte längre utrymmet för ekonomiska eftergifter.

En del säger att kriget i Syrien visade att det inte går att anförtro Mellanöstern någon demokrati. Militären i Egypten har med samma resonemang skruvat ihop en ännu värre diktatur än Mubaraks.

Massprotesterna i Algeriet säger något annat. Tyranner som förnekar människor deras politiska rättigheter och ekonomiska möjligheter skapar faktiskt ingen evig stabilitet.