Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-italien-kan-inte-lita-pa-matteo-renzi/

Ledare

Gunnar Jonsson: Italien kan inte lita på Matteo Renzi

Renzi är ingen att hålla i handen när det blåser. Foto: Filippo Monteforte/AFP

Precis när Italien har fått en ny regering skakas politiken av ett nytt tumult. För Matteo Renzi letar en ny väg till makten.

Alldeles nyss tjänstgjorde Matteo Renzi som barnmorska för den nya regeringskoalitionen i Italien mellan Femstjärnerörelsen (M5S) och Demokratiska partiet (PD). Nu har han meddelat att han lämnar PD för att bilda eget.

Det är inte lätt att bli klok på Renzi. Han kan verka ganska slug. Men hans bana är kantad av både framgångar och magplask.

Det gamla vänsterpartiet PD duger tydligen inte som redskap för Renzis ambitioner.

Han lovar nu att låta Giuseppe Conte sitta kvar som premiärminister, i landets intresse och för att hålla farliga nationalister borta från makten. När Renzi 2013 första gången blev ordförande för PD dröjde det dock inte länge innan han sparkade undan benen för den dåvarande regeringschefen.

Renzi tog över och skulle minsann genomföra en stor reform i månaden. Tyvärr var det alltid något i vägen, som ett parlament. Eftersom han helst bestämmer allt själv blev hans stora projekt en författningsändring som skulle ge premiärministern ohotad makt i fem år. Folket mindes Mussolini och röstade nej med emfas.

Efter att ha avgått och gjort comeback ledde Renzi i fjol PD till ett uselt valresultat och hoppade av igen. Fast inte riktigt: majoriteten i partiets parlamentsgrupp var fortfarande hans. Och efter att först ha uteslutit samarbete med M5S, hans svurna fiender, har han nu svängt på klacken och fått de flesta på fel ben.

Men det gamla vänsterpartiet PD duger tydligen inte som redskap för Renzis ambitioner. Drömmen är att göra en Macron, att likt Frankrikes president skapa en ny kraft som sopar undan rivaler på alla håll och driver politik ”på ett nytt sätt”.

Särskilt populär är Renzi inte, och kanske får han med sig färre parlamentsledamöter än han trott. Den redan från början svajiga regeringen lever nu ändå på hans nåder.

Vad Renzi säger kan låta rimligt, men hans biografi antyder problemet. Själv ser han sig som nationens räddare. Populister brukar göra det.