En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-05-28 12:35
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-krigsforbrytaren-i-syrien-har-inte-fortjanat-nagra-beloningar/
Bashar al-Assad terrorbombade bostadsområden och satte in kemiska vapen mot civila för att överleva inbördeskriget. Tron att förlåtelse bevekar honom är naiv.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Syriens diktator är tillbaka i värmen, åtminstone hos granngemenskapen. Förra veckan omfamnades Bashar al-Assad på ett möte i Saudiarabien med Arabförbundet, tolv år efter att ha blivit utesluten på grund av de brutala illdåden mot den egna befolkningen. Värdlandet för FN:s klimatkonferens i höst, Förenade arabemiraten, har också bjudit in honom till Dubai.
Med hjälp av Ryssland och Iran har al-Assad i praktiken vunnit det syriska inbördeskriget. Priset är över 500 000 döda och halva befolkningen på flykt. Nu är Saudiarabien, med flera länder som ville störta slaktaren och sponsrade olika motståndsgrupper, redo att låta udda vara jämnt.
Inte är det för att al-Assad har gjort bot och bättring. Några eftergifter har han inte erbjudit, och det är inte med intressant klimatpolitik han har kvalat in till Dubai.
Arabförbundet är en förening av tyranner med usla meriter i ämnet mänskliga rättigheter, vilket underlättar U-svängen. ”Sanktionerna har ändå inte fungerat”, ursäktar de sig. Men medlemmarna är framför allt intresserade av syriskt samarbete i två frågor.
Några eftergifter har han inte erbjudit, och det är inte med intressant klimatpolitik han har kvalat in till Dubai.
Dels hoppas de att miljoner krigsflyktingar ska återvända till al-Assads hägn i stället för att belasta omgivningen, dels att han ska tygla Syriens viktigaste exportvara: det amfetaminliknande captagon. Fast rätt få syrier vill tillbaka till tortyr och svält. Och knarket är en kran som kan öppnas eller stängas beroende på diktatorns behov av utpressningsverktyg.
Västvärlden är inte med på noterna, men USA har heller inte protesterat särskilt ivrigt. Läget skapar dilemman. Ska Syrien för evigt vara en pariastat, ständigt beroende av humanitärt bistånd som al-Assad sedan utnyttjar för att gynna sina lojalister?
Detsamma gäller återuppbyggnad efter inbördeskriget. Ryssland borde stå för den, men är fullt upptaget i Ukraina och varken kan eller vill. Utan stöd från väst blir Syriens civilbefolkning lidande. Pengar riskerar däremot att bli en belöning till en avskyvärd regim, och uppmuntra andra krigsförbrytare runt om i världen.
I grunden är det självklart att lättade sanktioner måste villkoras med krav på förändrat beteende. Sådant har fungerat, om än sporadiskt. Problemet är att metoden knappast är användbar i fallet al-Assad, som alltid har sagt blankt nej till alla politiska reformer och samtal med oppositionen. Om Arabförbundet röner någon framgång lär få utvärderas.
Sanktioner är ofta ett trubbigt vapen, men är fortsatt det som står till buds för västvärlden. Att låta al-Assad löpa skulle vara en garanti för fler misslyckade försök att sätta press på massmördare.
