Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 10:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-macrons-intressen-i-libyen-har-inget-med-demokrati-att-gora/

Ledare

Gunnar Jonsson: Macrons intressen i Libyen har inget med demokrati att göra

Ingen fred i sikte. Foto: Mahmud Turkia/AFP

Inbördeskriget härjar vidare i Libyen. EU säger sig ha en linje, Frankrike och Italien var sin egen.

Rätta artikel

Så Frankrikes liberale president Emmanuel Macron stöttar krigsherren i östra Libyen, Khalifa Hifter. Italiens populistregering står däremot bakom det FN-stödda styret i Tripoli i väster.

Skillnaden har inget med ideologiska utgångspunkter att göra, utan med vad som uppfattas som eviga nationella intressen i Frankrike respektive Italien. Inhemska maktskiften har egentligen inte påverkat inriktningen.

På Hifters sida finns förutom Frankrike de brutala diktaturerna i både Saudiarabien och Egypten.

Paris har en del oljepengar att passa på Hifters domäner, och är angeläget att skydda sin gamla sfär i norra och västra Afrika. Som en bieffekt ska terrorismen bli ett mindre hot på hemmaplan. Rom, den gamla kolonialherren i Libyen, har som främsta mål att stoppa flyktingströmmen till italienska kuster.

I båda dessa världsbilder har EU:s ”gemensamma” utrikespolitik inget att skaffa. Och i båda spelar demokratiska hänsynstaganden en underordnad roll. Auktoritära ledare har sina fördelar, medan de folkliga revolterna under arabiska våren mest ställde till problem.

För tydlighetens skull ska sägas att libyerna uppenbarligen bara är alltför kapabla att ha ihjäl varandra på egen hand. Hifters pågående offensiv mot Tripoli är ett nytt slags kapitel i inbördeskriget, men hundratals miliser slåss varje dag i skiftande oheliga allianser.

Att de får benäget bistånd utifrån är dock ett faktum. Italien utrustar dem som hjälper till att stoppa migranter, utan att fråga om synen på mänskliga rättigheter. På Hifters sida finns förutom Frankrike de brutala diktaturerna i både Saudiarabien och Egypten. USA har officiellt backat upp FN och Tripoli, men president Trump har nyligen kommit ut som supporter till Hifter.

Allt påstås ske i stabilitetens namn. Men inte verkar de senaste decenniernas ”starka” tyranner i Mellanöstern ha haft någon dämpande verkan, vare sig på fattigdom eller islamistisk extremism.