Vad grundlagsfäderna tänkte i slutet av 1700-talet har amerikanska jurister brytt sina hjärnor med sedan dess. Knappast någon tror ändå att meningen var att presidenten skulle stå över lagen. Tvärtom innebär författningen att den federala makten balanseras mellan det verkställande ämbetet, kongressen och domstolarna.

Detta är dessvärre inget Donald Trump ställer upp på.

Trump förklarar att inga dokument ska ges till kongressen och att inga underlydande ska vittna där om de blir kallade. Den inställningen är han ensam om i historien.

Demokraternas majoritet i representanthusets justitieutskott har nu slagit fast att justitieminister William Barr gjort sig skyldig till trots mot kongressen. Skälet är hans vägran att skicka över den särskilde åklagaren Robert Muellers fullständiga rapport. Trump har för sin del utfärdat en speciell order för att hindra att den lämnas ut.

Muellerrapportens slutsatser är kända, och att den skulle innehålla någon dold sensation är inte troligt. De praktiska följderna för William Barr visar sig säkert inte förrän efter en lång rättslig process. Men frågan är bara en del av den monumentala författningsstrid som blossar upp, om presidentens respektive kongressens befogenheter.

Dragkampen är inte ny. Roosevelt och Reagan hade sina fejder. Republikanerna i kongressen hävdade alltid att Obama betedde sig som en kejsare. Nixon hotades av riksrätt (och avgick innan det blev av), inte bara för mörkläggningen av ett inbrott utan för att han använde statsapparaten för att jaga politiska motståndare. Maktdelningen sattes ur spel, kongressen slog tillbaka.

Trump har hela tiden skällt på domstolar som inte följer hans vilja. Sedan Demokraterna vann majoriteten i representanthuset i fjol har han dock tagit kriget till en ny nivå.

Rapporten från Mueller blockeras alltså. Trump förklarar dessutom att inga dokument ska ges till kongressen och att inga underlydande ska vittna där om de blir kallade. Den inställningen är han ensam om i historien.

Fler strider är i gång. Trump skickar stämningar härs och tvärs för att hindra att hans inkomstdeklarationer blir offentliga, liksom att intressekonflikter kring hans företag granskas. Ett exempel av annan art är hur han utlyste ”nationellt nödläge” för att runda kongressen och ordna pengar till sin mur mot Mexiko.

Utfallet av drabbningen får betydelse inte bara för Trump. Republikaner borde betänka hur nästa demokratiska president ser på sina rättigheter.

Många demokrater är sugna på riksrätt, men de borde avstå. Senaten skulle aldrig fälla Trump, och det politiska utfallet är osäkert. Bästa alternativet är att se till att vinna valet 2020.

Men det borde inte ens vara kontroversiellt att kongressen har rätt att granska Vita huset. En enkel princip är att presidenter inte får göra som de vill.