Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-usas-demokrater-maste-hitta-en-lagkapten-pa-mittfaltet/

Ledare

Gunnar Jonsson: USA:s demokrater måste hitta en lagkapten på mittfältet

Joe Biden möter en framtida väljare i Iowa.
Joe Biden möter en framtida väljare i Iowa. Foto: Andrew Harnik/AP

Kampen för att vaska fram Demokraternas kandidat i presidentvalet startar i delstaten Iowa. Uppgiften är solklar: att besegra Trump. Men hur?

Presidentvalet i USA 2020

Glesbefolkat, mycket jordbruk, inte så typiskt USA. Särskilt logiskt har det aldrig varit att Iowas nomineringsmöten inleder primärvalssäsongen, men på måndagen är det dags igen. New Hampshire följer, nästa vecka. Allt kan avgöras på supertisdagen den 3 mars, när mer än ett dussin delstater väljer. Och egentligen handlar det i år bara om ett parti, om vem som ska bli Demokraternas utmanare till president Donald Trump.

Knotandet över att Iowa jämt får gå först och sätta tonen har hörts länge. Inte nog med att det klena invånarantalet bara berättigar till 1 procent av delegaterna på Demokraternas konvent i sommar. Vita och äldre dominerar dessutom. Visst, kandidaterna måste göra jobbet och ta sig ned till gräsrötterna, men utan tvivel har pyttestaten ett oproportionerligt inflytande över vem som hamnar i Vita huset.

Och där bor alltså för närvarande Donald Trump, vilket gör det viktigare än på länge vem som skickas till finalen i november. Att avsätta den olidlige lögnaren, att bli kvitt hans maktmissbruk och nycker, är högsta prioritet för de flesta demokratiska väljare. En riksrätt mer eller mindre duger inte till det.

Koalitionen måste vara bred, budskapet pragmatiskt för att locka många olika grupper.

Så vem? Partiet är delat i två flyglar med fundamentalt olika syn på hur returmatchen ska spelas. Den 77-årige förre vicepresidenten Joe Biden har lett loppet hela tiden, han är folklig men inte värst modern. Andra mittenpolitiker som Pete Buttigieg och Amy Klobuchar sackar. På vänstersidan verkar socialistveteranen Bernie Sanders ha dragit ifrån Elizabeth Warren. Mer har Demokraterna inte hittat, fyra år efter misstaget att utse det föraktade etablissemangets portalfigur Hillary Clinton.

En allmän polarisering av den amerikanska politiken har pågått i decennier: Republikanerna har gått åt höger, Demokraterna åt vänster. Den liberale debattören Ezra Klein skriver i en kolumn i New York Times (24/1) att utvecklingen dock inte är symmetrisk. Det leder också till olika slutsatser för partierna.

Republikanerna har blivit mer homogent, mörkt konservativt, abonnerat av vita, äldre, kristna amerikaner som ofta bor i mindre städer eller på landet. Hårdslående kommentatorer på Fox News hjälpte till att göra dem mottagliga för en demagog som Trump. Hans bas är begränsad men trogen. Partiet har degenererat till en personkult.

Demokraterna har det besvärligare. Deras stödtrupper kommer från alla håll. För att vinna primärvalen krävs att man övertygar ”liberala vita i New Hampshire och traditionalistiska svarta i South Carolina. Det betyder att tala med irländska katoliker i Boston och ateister i San Francisco. Det betyder att inspirera liberaler utan att skrämma moderata väljare”, noterar Ezra Klein.

Koalitionen måste vara bred, budskapet pragmatiskt för att locka många olika grupper.

Detta kompliceras av den fördel valsystemet ger Republikanerna. Demokrater har fått flest röster i sex av de sju senaste presidentvalen, men bara vunnit fyra. Trump segrade 2016 genom att ta hem Pennsylvania, Michigan och Wisconsin mycket knappt.

I kongressvalet gäller liknande faktorer. Alla delstater har till exempel två senatorer, Iowa alltså lika många som Kalifornien med minst tolv gånger fler invånare. Mindre välbefolkade, republikanska områden gynnas.

Om Demokraterna ska vinna i höst måste de således vinna ordentligt. Även detta talar för att appellera till så vida kretsar som möjligt, och inte nöja sig med vänsterradikala fästen längs kusterna. De rätt få oberoende väljarna ska med. Och inte ens vita äldre män får räknas bort som hopplösa fall.

För 15–20 år sedan var det på modet att hävda att USA oåterkalleligen svängt åt höger, på grund av demografi och sociala mönster. Senare började politiska strateger tala om motsatsen: hispanics var den snabbast växande väljargruppen och Demokraternas egendom. Tillsammans med andra minoriteter och unga skulle de ge en stabil demokratisk majoritet.

Ingen av teorierna höll streck. Folk utvecklas. Verkligheten förändras.

Trump eldar de sina men mobiliserar också motståndarna, som i mellanårsvalet till kongressen 2018. Då gav särskilt förorternas kvinnor segern till Demokraterna. Det kan de göra igen.

Läs mer: Demokraterna behöver bara hitta en ny Obama 

Läs mer: Elizabeth Warren garanterar vänsterpolitik men inte seger 

Läs mer: Vänsterns sjukförsäkring vore en livräddare för Trump

Läs mer: Så funkar primärvalen – och här är alla kandidater