När EU:s ledare håller digitalt toppmöte på torsdag är en av de viktigaste frågorna kommissionens förslag om stopp för export av vaccin. I praktiken är hotet riktat mot Storbritannien.

Redan i januari protesterade EU ilsket mot att Astra Zeneca inte klarade att leverera utlovade doser. Ett skäl var att britterna skrivit kontrakt snabbare och smartare. Spelar ingen roll, sa Bryssel, hit med vårt vaccin.

Faran är stor för både repressalier och oönskade bieffekter.

Vaccin tillverkas i både EU-länder och Storbritannien. Men medan 10 miljoner doser har gått från kontinenten över Engelska kanalen, har inget kommit tillbaka. Nu finns tydligen ett lager på en fabrik i Nederländerna, som drivs av en partner till Astra Zeneca men som EU ännu inte har godkänt. Men inget vaccin ska exporteras till länder med inhemsk produktion, anser kommissionen.

Det är ett politiskt ställningstagande, baserat på rädsla för medborgarnas reaktioner. Den typen av protektionism är ändå kortsynt.

För det första är det principlöst. EU bygger på frihandel, inte bara inom unionen utan också med andra. Exportstopp av olika slag har lätt att sprida sig mellan länder och kontinenter. Indien har också stoppat vaccinexport, och detta kan inte gärna vara fel om EU gör samma sak.

För det andra är produktion av vaccin, som så mycket annat, beroende av internationella leverantörskedjor. Ingredienser hämtas här och där, och blandas ihop lite varstans. Det som tillverkas i EU är inte immunt mot detta faktum.

Faran är stor för både repressalier och oönskade bieffekter. Detta gäller förvisso även Storbritannien, vars rigida hållning är precis lika inrikespolitiskt betingad.

Summan kan snart bli mindre tillgång – för alla. Det imponerar inte på ett enda coronavirus.

Läs fler texter av Gunnar Jonsson här