Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 23:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-varning-for-tyska-paragrafryttare-i-eu/

Ledare

Gunnar Jonsson: Varning för tyska paragrafryttare i EU

Andreas Vosskuhle, ordförande i den tyska författningsdomstolen.
Andreas Vosskuhle, ordförande i den tyska författningsdomstolen. Foto: Sebastian Gollnow/AFP

Den tyska författningsdomstolen har slängt in en brandfackla i EU-systemet. Både valutaunionen och de juridiska principerna ställs på ända.

Oberoende centralbanker är en utmärkt idé. Politiker ska inte få sätta räntor efter tillfälliga hugskott eller valtaktiska kalkyler. Fast ett oberoende rättsväsende är också en god sak. Därmed finns det risk för kollisioner.

I tisdags förklarade den tyska författningsdomstolen att Europeiska centralbanken (ECB) har överskridit sina befogenheter. Det stimulansprogram som startade 2015 för att tygla eurokrisen, med stödköp av statsobligationer för över 2.000 miljarder euro, anses inte ha motiverats på ett vettigt sätt. ECB har inte tagit tillräcklig hänsyn till biverkningar som låg avkastning på privat sparande, heter det.

”Vad som än krävs” för att rädda euron, som ECB:s mantra låtit, har stött på gränser.

Och i bakgrunden lurar tyska anklagelser om att ECB egentligen har ägnat sig åt att subventionera medlemsländers skuldberg. Sådant är förbjudet i EU:s fördrag.

Författningsdomstolen ger ECB tre månader på sig att slipa argumenten, annars måste den tyska centralbanken dra sig ur. Utan Tysklands muskler skulle stödköpen kapsejsa. Men så blir det knappast. Nog ska ECB:s experter kunna skriva ihop något. Dessutom har domstolen en tradition av att visserligen ifrågasätta EU-beslut men aldrig hitta på något som hotar unionens överlevnad.

Icke desto mindre är utslaget ett minfält. ECB har precis skyndat fram nya stimulanser på 750 miljarder euro för att stävja coronakrisens förödande effekter på ekonomin. De tyska domarna säger uttryckligen att deras ställningstagande inte har med pandemigarantierna att göra, men visar ändå att man inte godtar vad som helst. Fler processer är att vänta. ”Vad som än krävs” för att rädda euron, som ECB:s mantra låtit, har stött på gränser.

Ur ekonomisk synvinkel är domen vimsig. Penningpolitiska beslut har självklart negativa effekter för en del, och det går inte att undvika. Men Europas makthavare, som skyr besvärliga folkomröstningar och därför slutat ändra i EU-fördragen, har fått en varning. Utökningen av ECB:s makt sedan finanskrisen är inte av gud given.

Det finns en farlig nivå till. EU-domstolen, som ska vara unionens högsta juridiska organ, godkände ECB:s agerande 2018. Tyskarna sågar nu den slutsatsen som godtycklig och obegriplig. EU-domar får inte strida mot landets grundlag, och så länge unionen inte är en federal stat kan medlemsländerna inte bara avstå från att ha synpunkter.

Här lär andra se prejudikat. Polens och Ungerns regeringar trampar dagligen på demokratin, och klagar bittert över att EU-domstolen lägger sig i deras nedmontering av rättsstaten. Snacka om vatten på kvarnen.

I bästa fall har de tyska juristerna bara sagt åt ECB att inte fuska. I sämsta fall har de öppnat dammluckor som borde ha förblivit stängda.