Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/haktena-ar-en-skam-for-sverige/

Ledare

Häktena är en skam för Sverige

ASAP Rocky. Foto: Patrick Kovarik

Situationen på Sveriges häkten är ohållbar. Regeringen måste se till så att Kriminalvården kan göra sitt jobb. Så snart som möjligt.

För knappt två veckor sedan hamnade rapparen ASAP Rocky i bråk i centrala Stockholm. Artisten har häktats på sannolika skäl misstänkt för misshandel. Han nekar till brott. Fallet har blivit känt i omvärlden, efter att rapparens fans och kollegor spridit information om ”inhumana förhållanden” på Kronobergshäktet.

Visst kan ASAP Rocky framstå som gnällig. Det är inget fel på det stockholmska kranvattnet. Men faktum är att det finns verkligt stora brister i Kriminalvården.

Det frihetsberövande som en häktning innebär är ett väsentligt ingripande från statens sida. Eftersom den misstänkte bara är just misstänkt, det vill säga oskyldig i lagens mening, är häktningen inte något straff. Därför finns det ingen anledning att behandla denne på ett kränkande eller nonchalant sätt – inlåsningen måste hållas så kort och smidig som möjligt, och bara användas när det verkligen är nödvändigt. 

Dessvärre är det inte så vi sköter saken i det här landet.

I en internationell jämförelse kring häktningstider sticker Sverige ut. Vi låser in alldeles för många alldeles för länge. För detta har vi fått upprepad kritik från institutioner som FN:s och Europarådets kommittéer mot tortyr. 

Som ytterligare ett led i den institutionella klappjakten på de häktade har Kriminalvården nu föreslagit ett rökförbud.

Vi är ett av det fåtal EU-länder som saknar en lagstadgad maxtid för hur länge en misstänkt får sitta häktad. Oförutsebarheten kring vad en häktning därför kan innebära för den enskilde utgör ett klart hot mot rättssäkerheten.

Riksrevisionen har nyligen pekat på att ensidiga förstärkningar av polisen skapar ytterligare problem för den redan överbelastade Kriminalvården. Eftersom regeringen inte har matchat satsningarna på polisen med resurser till resten av rättskedjan resulterar polisens förbättrade arbete i att kriminalvårdarna inte hinner göra sitt jobb och att häktena snabbt blir överfulla. De intagna har varit tvungna att sova i besöksrum eller dela rum, vilket JO också har reagerat på. Flera gånger har häktade tvingats övernatta i polisens arrestlokaler innan de fått plats på häktena.

Varför man prompt ändå ska ta ifrån de häktade ännu en liten frihet är oklart.

Som ytterligare ett led i den institutionella klappjakten på de häktade har Kriminalvården nu föreslagit ett rökförbud, trots att myndighetens egna representanter uppger att rökningen inte har varit något stort problem. Syftet med förslaget är att skydda personalen mot passiv rökning. 

Men de häktades rökning sker redan i dag under kontrollerade former och på avskilda områden utomhus. Varför man prompt ändå ska ta ifrån de häktade ännu en liten frihet är oklart.

Det är lätt att inse hur psykologiskt påfrestande restriktionerna är.

Ytterligare en punkt på vilken Sverige har fått kritik är att restriktioner används på ett oproportionerligt sätt mot de häktade. Åklagaren kan exempelvis få tillstånd att besluta att den misstänkte inte får ha kontakt med världen utanför häktet, inte får träffa andra häktade personer eller följa med i medierapporteringen. Det kan vara motiverat från utredningssynpunkt, men ska bara göras då. Det är lätt att inse hur psykologiskt påfrestande restriktionerna är.

Det är särskilt allvarligt att kritiken har fortsatt att komma också efter att riksåklagaren 2015 tog fram nya riktlinjer för att minska risken för att sådana restriktioner överanvänds. Just detta är något som lyfts fram i regeringens egen utredning om häktades situation, som nu är under bereedning

Det vore bra om denna och andra slutsatser kunde mynna ut i lagförslag så snart som möjligt.