Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/halla-vart-har-det-sansade-england-tagit-vagen/

Ledare

Hallå, vart har det sansade England tagit vägen?

Otålig Brexit-anhängare. Foto: Kirsty Wigglesworth

DN 12/4 2019. Brexit-röran är ett symptom på en bredare trend i den Europeiska politiken. Förnuft och kompromissvilja har fått ge vika för den kompromisslösa krigarmentaliteten.

Rätta artikel

Eton mess är en smaskig engelsk efterrätt bestående av grädde, maränger och jordgubbar. Men den röra, den ”mess”, som två skolgossar från överklassinternatet Eton, den förre premiärministern David Cameron och den i värsta fall blivande dito Boris Johnson, varit med om att skapa var oaptitlig från start och har nu surnat bortom det oätligas gräns.

Brexit måste vara samtidens mest onödiga plågoris. En liten majoritet av de röstande i en folkomröstning för snart tre år sedan sa sig vilja lämna EU. Konsekvensen har blivit att Storbritannien nu inte lämnar EU utrymme att ägna sig åt andra påträngande frågor. Energin och toppmötena måste i stället användas till Brexit, till att först diskutera hur skilsmässan ska genomföras, sedan till att gräla om hur länge den ska skjutas upp.

Nu har Theresa May, den möjligen alltför envisa premiärministern, återvänt hem till London med ett nytt uppskov, denna gång ända till Halloween kommande höst. Själv hoppas hon dock fortfarande på att det försenade uttåget ska kunna genomföras tidigare. Hon behöver ju bara antingen få sitt parlament att godkänna det avtal det redan gång på gång sagt nej till eller förhandla fram en magisk lösning med Labours EU-fientliga och vänsterradikala ledare Jeremy Corbyn.

Svårt att säga vilket av de två alternativen som är mest osannolikt.

En omvärld, som lärt sig att England är det sunda förnuftets och den politiska måttfulhetens urhem, tittar förundrat på röran och letar efter lämpliga citat hos William Shakespeare: ”Is this the fashions in the court of England? Is this the government of Britain’s isle?”

Tyvärr måste man konstatera att Storbritannien nu i ovanligt hög grad är i fas med sin tid och sin omvärld

Ja, uppenbarligen. ”Henry VI”, drama­cykeln som frågorna hämtats från, utspelar sig i en tid som också den präglades av sönderfall och stridslarm i England, den andra hälften av 1400- talet då husen Lancaster och York utkämpade rosornas krig (lite som ”Game of thrones”, fast utan drakar).

Det har, trots att man ibland kan frestas att tro motsatsen, hänt en del sedan 1400-talet, också i brittiskt politiskt liv. Men polariserande politiska konflikter har fortfarande en inbyggd självbekräftande och självförstärkande dynamik, och de tenderar fortfarande att sprida sig och involvera allt fler.

Från torsdagskvällens EU-toppmöte rapporteras om motsättningar mellan den mjuka linjens Merkel och de hårda tagens Macron. England har lyckats exportera sina interna ”bysantinska” konflikter till Bryssel, skriver den franska tidningen Libération. Olycks­bådande, indeed.

Tyvärr måste man ändå konstatera att Storbritannien nu i ovanligt hög grad är i fas med sin tid och sin omvärld. För inte så länge sedan ansågs det allmänt vara ett problem att alla europeiska ­politiker samlades ”i mitten”, talade och tyckte likadant och hade ett ljummet förhållande till ideologi.

I dag handlar det mer om samling vid var sin ytterkant. Den kompromisslösa krigarmentaliteten från Sparta har kommit på modet både i Staffanstorp och i det brittiska parlamentet.

Särskilt det sistnämnda bekymrar kolumnisten Bagehot i The Economist. Tories ”är på väg att förvandla sig till ett fullskaligt nationalistiskt populistparti”, konstateras i tidningens senaste nummer.

Det förutspås att britterna i ett kommande val kan ställas inför valet mellan ”en populistisk vänster som säger sig företräda ’de många’ mot ’de få’ och en nationalistisk höger som säger sig företräda ’folket’ mot de ’kosmopolitiska eliterna’”.

Och mellan dessa ytterligheter: det övergivna politiska rum som brukade hysa förnuftet och kompromissviljan.