Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 09:34 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-assimilation-ar-ingen-a-la-cartemeny-och-franska-delikatesser-inget-tillval/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Assimilation är ingen à la cartemeny – och franska delikatesser inget tillval

Foto: Markus Schreiber

Nu talas mer om assimilation och mindre om integration. Men har alla verkligen förstått vad som måste bort i en monokultur?

Det slumpade sig så att jag lyssnade på Kvartals fredagsintervju med chefsåklagare Lise Tamm samma dag som jag började titta på SVT:s ”Världens sämsta indier”. I Kvartal formulerar programledaren Jörgen Huitfeldt en fråga kring assimilation av ungefär samma slag som jag hörde honom ställa vid ett Almedalsseminarium i somras: Det talas om integration men är det inte assimilation man menar? Vilka kulturella särarter – utöver mat, dans och musik – är egentligen okej i Sverige?

I serien ”Världens sämsta indier” åker komikern David Batra till sin pappas hemland för att ”bli en riktig indier”. Alltså assimilerad – inte integrerad. 

Det är en ideologisk avgrund mellan relevanta krav på anpassning och egen försörjning å ena sidan, och kulturell underkastelse och främlingsfientlighet å den andra.

Jag vet att det är underhållning. Att rollerna är givna och replikerna skrivna. Men om vi nu ska försöka fånga skillnaden mellan assimilation och integration så är programmet en förnämlig källa att ösa ur. 

Efter att ha tittat igenom avsnitten har jag förstått att den som vill ”bli en riktig indier” bör:

Lära sig en effektiv trängselteknik för att komma med de överfyllda lokaltågen, svälja gasbinda (i något slags hälsosyfte), dricka kokiss, gå på skrattyoga, spela kabaddi (beskrivs som en blandning av kickboxning, rugby och kull), konvertera till hinduism, le mot människor man inte känner, småprata och säga vissa ord som ”okej, okej”, äta indisk mat med fingrarna, köpa en ko, bada i Ganges, ingå ett av familjen arrangerat – eller åtminstone tolererat – äktenskap, besöka en tantrasexinstruktör samt odla mustasch.

Om jag anpassar de 13 assimilationsområden efter svenska förhållanden bör den som vill ”bli en riktig svensk”: lära sig att släppa av passagerare i lokaltrafiken innan man själv knökar sig ombord, sjukskriva sig vid stress (och lägga ansvaret för ohälsa på någon annan), dricka kopiösa mängder sprit, gå på Friskis & Svettis, åka Vasaloppet, konvertera till kristendom (eller möjligen ateism), inte le mot människor man inte känner (och absolut inte prata), äta blodpudding med kniv och gaffel, köpa värmeljus på Ikea, bada bastu, fritt välja partner, gå i parterapi och beklaga sitt torftiga sexliv samt raka sig lite överallt. 

Nu var ju mat exkluderat redan i ursprungspremissen. Men hur är det med resten? Handlar Sveriges integrationsproblem verkligen om att för få invandrare åker Vasaloppet, bastar för sällan och har för fläskiga mustascher?

Jag skulle snarare peka på bristfälliga kunskaper i svenska språket, ringa anställningsbarhet och bristande respekt för alla individers frihet att själva välja partner, liv och religion. Att folk går på tunnelbanetåg utan att först släppa av avstigande finner jag förvisso irriterande – men är inte det snarare ett ohövlighets- än integrationsproblem? Någon ödesfråga för Sverige är det hur som helst inte.

Chefsåklagare Lise Tamm (för transparensens skull: vi känner varandra) svarar på programledarens frågor om assimilation kontra integration. Språket hanteras som en fråga om assimilation. Men det är väl lika mycket en fråga om integration?

Jag kan inte låta bli att reagera över inkonsekvensen. Jörgen Huitfeldt lägger en del av utrymmet på att berätta för lyssnarna om hur debattvågorna brukar gå höga när Lise Tamm uttalat sig. ”Hon skräder inte orden”, klargör Kvartals programledare redan i inledningen. Och han konstaterar att chefsåklagarens ”förmåga att tala klarspråk kanske känns en aning otypisk för hur svenska tjänstemän brukar agera”. Kan det, frågar Huitfeldt, ha något att göra med din uppväxt i Frankrike? Det kan det säkert, svarar fransyskan. 

Inga följdfrågor om assimilation ställs. Om man med integration menar assimilation minus mat, dans och musik – betyder det då att den ”osvenskt” frispråkiga chefsåklagaren är bristfälligt integrerad? Kan man måhända göra ett program om henne som ”Världens sämsta svensk”? Eller ska man i stället vara tacksam för att hon, just genom att inte ha anpassat sig till den svenska konfliktoviljan, talar klarspråk om samhällsproblem på ett sätt som få politiker och tjänstemän skulle våga.  

Vissa säger att Sverigedemokraterna har lyft problem med invandring som vi tidigare sopat under mattan. Andra oroar sig för att partiet öppnar dörren för en normalisering av främlingsfientlighet. Jag tänker att båda parter har rätt. Och just därför är jag bekymrad över hur SD:s krav på assimilation börjar blandas ihop med rättmätiga och länge eftersatta krav på integration. 

För det är en ideologisk avgrund mellan relevanta krav på anpassning och egen försörjning å ena sidan, och kulturell underkastelse och främlingsfientlighet å den andra. Kan vi inte enas om att det viktiga är att människor som kommer hit lär sig svenska, gör sig anställningsbara, börjar jobba, följer lagen, respekterar religionsfriheten samt alla individers – även kvinnliga familjemedlemmars – rätt att själv välja yrkesväg, liv och partner? Och att de därutöver är i sin fulla rätt att tro på vilken gud de vill, tugga gasbinda, odla mustasch och dricka kokiss. Eller att vara sydeuropeiskt debattglada, orädda och frispråkiga.

Integration alltså. Inte assimilation.

Hanne Kjöller är journalist, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.