Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 08:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-att-kunna-tanka-sjalv-ar-en-underskattad-merit-bland-vard-och-uniformsyrken/

Ledare

Hanne Kjöller: Att kunna tänka själv är en underskattad merit bland vård- och uniformsyrken

Den i veckan uppmärksammade polisen som fotograferades tillsammans med ”Black lives matter”-demonstranter.
Den i veckan uppmärksammade polisen som fotograferades tillsammans med ”Black lives matter”-demonstranter. Foto: Alex Ljungdahl/Expressen/TT

Om få väljer ett visst yrke beror det på status, lön och arbetsvillkor. Att lösa rekryteringsproblemet genom sänkta antagningskrav eller betald utbildning är att snabba på resan utför.

KOLUMNEN. Hanne Kjöller är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Jag har fått två nya hjältar. Först den medialt uppmärksammade ”mannen i vitt” (Murphy Alex) som med uppseendeväckande lugn och självklarhet ingrep mot vandaler i Göteborg.

Tänk vad han skulle kunna lära piketen.

Jodå, jag vet att polisiärt våld kan vara legitimt. Men jag vet också att det ibland inte är det. Och att poliser i princip inte kan fällas om de uppger att de var rädda och drabbades av tunnelseende. Vissa är säkert rädda. Medan andra mer troligt vet vad de ska säga.

Det är svårt att förstå varför lättskrämda söker sig till polisyrket. Och varför de placeras i yttre tjänst. Rädda poliser är farliga poliser. För kollegorna i teamet och för den befolkning de är satta att betjäna. Det är bättre för alla parter om skakiga poliser ges en skrivbordstjänst – om de ska fortsätta att vara poliser. Utredare behövs också.

Jag vet att jag är sen på bollen rörande polisen som gick ned på knä vid ”Black lives matter”-demonstrationen. Som många redan påpekat är hennes agerande allt annat än okomplicerat. Men det ska vägas mot alternativen. 

Dessutom: det överordnade budskapet att svarta liv spelar roll – det är ingen tanke man bör sympatisera med som polis. Det är en tanke man ska sympatisera med. Inte för att det är det enda anständiga, utan för att det hör till det formella uppdraget. Att jämföra detta med att polisen skulle heila på nazistdemonstrationer är fånigt. 

Men det jag skulle vilja lyfta fram är modet och kreativiteten. En rädd polis hade kanske svingat med batongen eller till och med fingrat på sitt tjänstevapen. Eller tagit skydd i polisbilen. Att ensam gå ned på knä inför en vredgad folkhop, är inte det lite samma sak som ”mannen i vitt”? Eller som studenten på Himmelska fridens torg som ställde sig i vägen för ett pansarfordon? Inga jämförelser i övrigt. 

Min andra hjälte är Päivi Riestola, akademichef vid Högskolan i Borås. Hon uttalar sig för SVT Väst i ett inslag om en ”jättearg” sjuksköterskestudent

Rubriken lyder: ”Klarade inte tenta – får backa ett helt år”. Av reportaget framkommer att det i själva verket var tre tentor som studenten hade kört på. Och att kursen var obligatorisk för, som det heter, ”verksamhetsförlagd utbildning”. Alltså det som innan allt blev så krångligt kallades ”praktik”. 

Att ensam gå ned på knä inför en vredgad folkhop, är inte det lite samma sak som ”mannen i vitt”?

Studenten ”tycker inte att det här är okej”. Men det tycker Päivi Riestola. Det är patientsäkerheten som står i fokus, förklarar hon. Och når man inte upp till förkunskapskraven så släpps man inte ut i vården. 

Reportern frågar om man inte skulle kunna erbjuda studenten ännu fler omtentor? 

Nej, svarar akademichefen. 

Alltså, man kan ju ta till lipen för mindre. En ledare vid ett lärosäte som inte backar en tum för vare sig studenternas klagan eller mediernas mikrofoner. Perspektivet är glasklart: det är patienterna det handlar om – inte studenters önskan att med minimal insats nöta sig igenom en utbildning i maxfart.

Självförtroende. Självaktning. Och en osviklig syn på vem man tjänar. Patienterna i sjuksköterskefallet. Folket i polisfallet. 

Vi behöver fler personer av den här kalibern. Att – som så ofta i dag – åtgärda rekryteringssvårigheter med sänkta krav eller betald utbildning är en usel strategi. I stället borde man göra tvärtom. Höja lönen och öka attraktiviteten så att det i högre grad är de smartaste, mest reflekterande och mest motiverade som tar sig in. När man sänker kraven (som sänkta begåvningskrav för poliser) bygger man in ett långsiktigt statustapp. Vem – med alternativ – vill utbilda sig för ett yrke om man tycker att de flesta inom kåren är lite småkorkade tjommar utan förmåga att tänka själva och laga efter läge? 

Politiker från höger till vänster har valt att ”lösa” bristen på specialistsjuksköterskor med betald vidareutbildning. Det är lite som när undermåliga gymnasieskolor lockar med gratis dator. Den betalda utbildningen brukar kombineras med ett så kallat slavkontrakt, där sköterskan förbinder sig att tjänstgöra hos sin ”sugardaddy” under två år efter sin examen. Vore det inte smartare om hon jobbade kvar för att hon trivs? Och inte för att hon hålls inlåst?

Så brukar vi ju i Sverige se på andra relationer. Äktenskap till exempel.

Det finns säkert många duktiga och välmotiverade på vidareutbildningarna. Men jag är säker på att det också finns personer som bytt jobbet mot skolbänken av andra skäl. Och som drar när slavåren är till ända. Därför är det inte bara dumt att locka med betald utbildning. Det är sannolikt även dyrt. Frivillighet och lust är i längden bättre drivkrafter än tillfälliga lockrop och tvångsarbete. 

Och missnöjda sjuksköterskor som motvilligt är satta att arbeta av sin skuld till arbetsgivaren är kanske inte bästa reklampelarna för att sälja in framtidens jobb.