Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 16:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-fler-respiratorer-ar-inget-vaccin/

LEDARE

Hanne Kjöller: Fler respiratorer är inget vaccin

Infektionskliniken på Karolinska i Huddinge.
Infektionskliniken på Karolinska i Huddinge. Foto: Magnus Hallgren

Alla talar om respiratorer. Men om döden är den mest sannolika utgången måste vi också tala om annat. Som odds, mänsklig värdighet – och hur vi dör.

KOLUMNEN. Hanne Kjöller är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Vården ställer om. Och utifrån det jag sett och hört inifrån är jag mer imponerad och hoppfull än bedrövad och rädd. Visst, människor kommer att dö. Men det, ska man minnas, gör människor alltid.

Sedan år 2000 dör ungefär 90.000 svenskar årligen. Det blir ungefär 250 personer per dag. Den vanligaste åldern under 2019 var, enligt SCB, 88 år. Från år 2000 till 2019 har medellivslängden ökat med mer än tre år. Kanske kommer vi vid nästa mätning ha förlorat lite av all den tid vi fått under de senaste 20 åren.

Siffror över dödstal de närmaste åren efter Hongkonginfluensan i slutet av 1960-talet ligger begravda i SCB:s källare. Men man kan förmoda att de dödstal som steg under dessa år, föll i ungefär motsvarande grad vid pandemins avslut. Precis på samma sätt som en värmebölja kan få de äldsta och sköraste med naturligt kort kvarvarande livslängd att dö några månader eller något år ”i förtid”.

Betydelsen av antalet intensivvårdsplatser ska inte underskattas. Heller inte överskattas.

Oavsett om dödstalet för 2020 slutar på 265, 300 eller 350 avlidna per dag så hämtas troligtvis huvuddelen av dessa fall från kommande, eller möjligen nästkommande års statistik. En viss ”eftersläpning” från 2019 lär kunna adderas. Ett år då färre än 89.000 avled – vilket är den lägsta siffran sedan 1977.

Betydelsen av antalet intensivvårdsplatser ska inte underskattas. Heller inte överskattas. Det vet intensivvårdsforskaren och professorn Claes Frostell. Han var en av författarna bakom en stor studie på 1990-talet om 90-dagarsöverlevnaden för respiratorvårdade. Över tusen patienter som legat i respirator 24 timmar eller mer, oavsett orsak – som trafikolyckor, blodförgiftning, hjärtinfarkt eller svår lunginflammation – ingick. Efter tre månader var mer än 40 procent döda.

Oddsen var – oavsett orsak till respiratorvården – linjärt relaterat till ålder, berättar Claes Frostell. Av 18–30-åringarna överlevde 85 procent. Bland dem som fyllt 85 år var det blott 30 procent som tre månader senare ännu var i livet.

Claes Frostell påpekar att månadsvis av krävande rehabilitering väntar de som tar sig levande ur maskinen. Om de lever så länge. Hur oddsen ser ut för de coronainfekterade åldringarna, med eller utan respirator, är det ingen som vet. I norska Aftenposten skriver Erik Martiniussen, författare till ”Krigen mot bakteriene”, varför det inte behöver bli som i Italien.

Detta land toppar Europalistan över dödsfall relaterade till resistenta bakterier. Närmare 11.000 offer skördas årligen. I Norge är siffran 69. Martiniussen hänvisar till en studie som visar att hälften av de döda i Wuhan ådragit sig en sekundär bakterieinfektion efter att de smittats av coronaviruset.

I Norge, konstaterar han, kan man hyfsat enkelt behandla en sekundär, bakteriell infektion med antibiotika. Så är det inte i Italien. Och inte heller i Spanien – där det också finns en överanvändning av antibiotika.

På vilken nivå den svenska dödligheten i covid-19 till sist hamnar, om det rör sig om promille eller procent, vet vi ännu inte. Inte heller hur respiratorvård påverkar utfallet. Men hur det än blir kommer vi inte undan de etiska frågorna om resursanvändning.

Det låter i debatten som om frågan är ny. Men så är det inte. Redan när jag läste till sjuksköterska på 1980-talet lärde jag mig att det inte finns något som heter ”fullt på intensiven”. Är alla sängar upptagna flyttar man helt enkelt den som är minst sjuk till en lägre vårdnivå om man kan tänkas använda den platsen bättre.

I Svenska Intensivvårdsregistrets årsrapport för 2019 konstateras att trösklarna sänkts: ”Intensivvårdens ökande möjligheter gör att allt sjukare patienter ges möjligheter till överlevnad. Intensivvård kan också resultera i förlängt lidande utan att patienten tillfrisknar eller kan återgå till en livssituation och livskvalitet som patienten själv kan acceptera.”

Prioriteringarna kommer att bli mer brutala. Men att det inte skett prioriteringar förut är helt enkelt inte sant. Det hade inte heller varit önskvärt. Precis som rekommenderas i rapporten bör intensivvård föregås av en medicinsk bedömning av möjligheterna till överlevnad och tillfrisknande. Och, skulle jag vilja tillägga, vägas mot möjligheterna till ett värdigt avslut. Den aspekten har kommit i skymundan i vår ”amerikaniserade” sjukvård där det blivit viktigare att inte göra några fel än att göra rätt.

Erik Erichsen – mer känd som Rebellkirurgen och författare till boken med samma namn – säger i en intervju att svensk vård har mycket att lära av den afrikanska:

”En svensk läkare kan inte säga att det inte finns något att göra. I stället väljer man att sätta in cytostatika trots att man vet att det inte kommer att ha någon positiv påverkan, vilket kanske bara gör den sista stunden eländig. I Etiopien säger man i stället: det är inget att göra, åk hem till hyddan och dö i frid omgiven av din släkt, vänner och bekanta.”

I brist på hyddor önskar jag en mer realistisk syn på vårdens möjligheter, livets ändlighet och människors värdighet. Det är kanske fler hospice än respiratorer vi behöver.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt