Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 12:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/hoga-insatser-nar-trump-tar-sig-an-coronaviruset/

Ledare

Höga insatser när Trump tar sig an coronaviruset

Illustration: Magnus Bard

DN 11/3 2020. Avsaknaden av ledarskap i Vita huset gör det svårare att ta sig an både smittspridning och ekonomiska symtom.

En slutsats är i alla fall möjlig att dra efter att det nya coronaviruset spritt sig runt jorden. Kinas auktoritära system är inte särskilt effektivt när det gäller att hantera svåra kriser.

De första personerna insjuknade alltså i början av december i Wuhan. I slutet på månaden varnade sjukhus i staden de lokala myndigheterna för smittan, men avfärdades. Läkaren Li Wenliang berättade för en grupp kollegor om mystiska fall av lunginflammation. Snart knackade polisen på hans dörr.

Den 18 januari organiserade Wuhan en gatufest. 40 000 personer deltog i knytkalaset. Då hade redan 62 personer insjuknat. Borgmästaren visste att ett nytt virus spreds i staden. President Xi Jinping likaså. 

Världshälsoorganisationen WHO informerades visserligen vid årsskiftet om smittan. Men enligt Financial Times ska Peking ha verkat för att man skulle tona ned riskerna. Regimen ville inte tappa ansiktet. 

Xi Jinping har sedan han tog över styret av Kommunistpartiet för åtta år sedan samlat all makt hos sig själv – och därmed gjort sig själv till högsta ansvarige, både för framgångar och misslyckanden. Det är uppenbart att han försökt hantera det nya viruset i tysthet, hoppats att det skulle gå att kontrollera, för att inte behöva bära hundhuvudet för en kris.

Den senaste veckan har antalet nya officiella fall i Kina sjunkit kraftigt. Förhoppningsvis beror det på att de långtgående åtgärderna mot smittspridningen som vidtogs i slutet av januari har haft effekt. I värsta fall handlar det om ny mörkläggning, därför att det inte längre går att hålla människor borta från fabriker och kontor, när ekonomin bromsar in.

Med Peking är det svårt att veta om hela sanningen kommit fram. Hade det tillåtits i ett tidigare skede hade den nya smittan sannolikt kunnat begränsas bättre.

Men när historien om vad som gick snett väl skrivs får kanske inte den kinesiska diktaturens oförmåga att berätta om utbrottet den huvudroll som förtjänats.

Beredskapen i flera europeiska länder har lämnat en del övrigt att önska. Men framför allt gör USA:s Donald Trump just nu sitt bästa för att ställa Xi Jinping och hans auktoritära system i bättre dager.

I stället för att tala klarspråk om det nya coronaviruset och den amerikanska förmågan att hantera smittan har presidenten agerat på sedvanligt labilt manér.

Tack och lov omgärdas Trump ändå av ett kompetent myndighetsmaskineri.

Kanske skulle viruset försvinna av sig självt när det blev varmare, föreslog Trump tidigt. Han avfärdade sedan covid-19:s dödlighet med att han hade ”på känn” att den var mycket lägre. Presidenten lovade också att alla amerikaner som ville kunde testa sig för sjukdomen, trots att den kapaciteten saknades. 

När börserna kollapsade på måndagen gladde sig Trump åt ett lägre bensinpris: ”bra för konsumenterna!”. Guvernören i delstaten Washington, där ett flertal personer dött av sjukdomen, kallade han en ”orm”.

Mannen i Vita huset gör sitt bästa för att imitera Roms Nero. Tack och lov omgärdas han ändå av ett kompetent myndighetsmaskineri. 

Men avsaknaden av ledarskap i Washington försämrar möjligheterna att ta sig an både smittospridning och ekonomiska symtom, på hemmaplan och internationellt.    

I november har amerikanerna i alla fall chansen att utkräva ansvar av sin ledare. Det säger till syvende och sist allt om skillnaden med den kinesiska modellen.