Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-25 07:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/hongkong-och-moskva-far-inte-ge-upp/

Ledare

Hongkong och Moskva får inte ge upp

Makten slår till i Hongkong. Foto: Kin Cheung/AP

DN 14/6 2019. De auktoritära regimerna Kina och Ryssland försvarar sig mot invånarnas drömmar om frihet och rättvisa. Polisvåldet är detsamma, särdragen skiljer.

Ynglingen höll på att intervjuas av SVT:s Moskvakorrespondent när tre poliser plötsligt rusade fram och grep honom. ”Vår stat är hemsk”, hade han precis sagt. Han var en av över 400 personer som omhändertogs brutalt i samband med en demonstration för yttrandefrihet på onsdagen.

Samtidigt rasade gatustrider i Hongkong mellan tiotusentals medborgare och kravallpolis rustad till tänderna. Tårgasen låg tät, gummikulor ven genom staden och många skadades. Här var den utlösande faktorn ett lagförslag som möjliggör utlämning av diverse besvärliga typer till fastlands-Kina.

Medan Rysslands exempel inte lockar någon, har Kinas viss attraktionskraft åtminstone för andra autokrater.

Makten i de båda auktoritära jättarna Ryssland och Kina uppvisar utan tvivel gemensamma drag i hur oliktänkande behandlas. Diktaturerna i Egypten, Saudiarabien, Venezuela eller Eritrea hyser i grunden samma förakt för mänskliga rättigheter.

Men Ryssland och Kina skiljer sig också åt i viktiga avseenden.

I måndags frigavs journalisten Ivan Golunov efter att ha suttit inspärrad i fem dagar. Polisen grep honom strax efter att han skrivit ett reportage om korruption på hög nivå inom säkerhetstjänsten och Moskvas myndigheter. Stora mängder narkotika ”hittades” i hans ryggsäck och i bostaden.

Bevisen var så uselt planterade att inrikesministeriet tvingades se till att Golunov släpptes. Polisen visade ingen skam utan gav sig ut och pucklade på demonstranter, för att visa att orättvisan fortfarande härskar.

President Putin och hans vänner kontrollerar Rysslands rikedomar och rättsväsende, yttrandefriheten är kraftigt beskuren och de politiska fångarna blir fler. Men landet är inte totalitärt. Luckorna finns, även om journalister och oppositionella lever farligt.

I Ryssland vet maktens män att de är korrupta och att systemet är genomruttet. Ekonomin kommer aldrig att blomstra, och ingen tänker reformera några strukturer. Där finns ingen ideologi förutom att Putin ytterst bestämmer. Det gäller att sko sig och utnyttja privilegierna så länge det varar.

Även i Kina är korruptionen grundmurad, men där har Kommunistpartiet följt en plan. Målet är att bevara maktmonopolet till varje pris. Medlet har varit repression men också marknadsreformer som skapat en fungerande statskapitalistisk modell och ökat välstånd. Medan Rysslands exempel inte lockar någon, har Kinas viss attraktionskraft åtminstone för andra autokrater.

Men Hongkong hade fått ett löfte när britterna gav sig av 1997: ”ett land, två system” i 50 år. Kapitalismen, yttrandefriheten och rättsväsendets oberoende skulle bestå. I stället har Kina successivt knaprat i sig av Hongkongs rättigheter.

När Hongkongs ledare försäkrar att politiska ”brottslingar” inte ska lämnas ut till Kina saknar det all trovärdighet. I kommunistdiktaturen är påhittade anklagelser rutin, inte minst mot dissidenter. President Xi Jinpings lakejer avgör vad som är kriminellt och inte, partiet står över lagen och tortyr föregår ofta skådeprocessen.

Invånarna i Hongkong vet att de riskerar att förlora sin frihet. De vet att regimen i Kina har byggt en totalitär storebrorsstat där allt övervakas och där ett par miljoner muslimska uigurer i Xinjiang har satts i ”omskolningsläger”. Nu sträcker sig kommunismens tentakler mot Hongkong.

Världens demokratier måste stå upp för friheten, hålla emot och ihop inför förtryckarna i Kina och Ryssland. Det är ingen lätt match, särskilt som USA leds på ett så ryckigt och principlöst vis. Men den är nödvändig. Människorna i Moskva, Hongkong och annorstädes förtjänar vår solidaritet.