Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Åkesson anpassar sig inte

Other: Magnus Bard

DN 6/5 2017. Sverigedemokraterna kommer inte låta sig användas som passivt redskap för borgerlig politik. Deras närmanden är opportunism. Och så länge anständigheten är spelad måste samarbete vara uteslutet.

Det kan tyckas som att en osynlig kraft håller på att föra samman Sverigedemokraterna och allianspartierna. Att de borgerliga har svängt i synen på flyktinginvandring spelar förstås roll. Snart sju år efter att SD kom in i riksdagen märks också en tillvänjning i det politiska medvetandet. Jimmie Åkesson är inte längre samma skräckinjagande spöke. Och nu kommer påstötningarna mot Moderaterna och Kristdemokraterna med tätare mellanrum.

Borde inte giftastycke snart uppstå? Varför är de borgerliga så rädda för något som förefaller, ja, om inte naturligt så åtminstone frestande? Kanske rentav ofrånkomligt efter nästa val?

Men det är inte ödet som har skapat intrycket av att SD och de borgerliga på något vis håller på att växa ihop. På nyhetsplats i lördagens DN skildras sverigedemokratiska våndor inför detta medvetna spel.

Taktiken är tveeggad. Å ena sidan sägs det ”vänsterliberala etablissemanget” ha ödelagt Sverige, och för övrigt förstört hela vår kontinent. Sverigedemokraterna grundades för snart 30 år sedan med en idé: att eliten eldade på massinvandringen och mer eller mindre medvetet var på väg att utplåna sitt folk. Även om rasläran har strukits ur programmet lever denna idé kvar.

Å andra sidan vill man nu hemskt gärna arbeta tillsammans med detta politiska etablissemang. Det visas på inte särskilt subtila sätt. Anpassningen till Moderaterna, genom kopiering av retorik och politiska förslag, sker inför öppen ridå. Pragmatiskt lagda i partiledningen inser att en egen majoritet är ouppnåelig och talar om samarbete.

De mer renläriga i partiet, däribland riksdagens vice talman Björn Söder, säger till DN att härmandet går för långt. Han varnar för att SD är på väg att bli ”knähund till de andra partierna”. Distrikt i norr har samtidigt ideologiska invändningar mot den högerdräkt som partiet försökt klä sig i.

Jimmie Åkesson sa tidigare i våras att Sverigedemokraterna inte tänkte sälja sig gratis åt en borgerlig regering. Målet verkar i stället vara att framställa priset som obetydligt.

SD-ledaren har tidigare nämnt fyra områden – migrationspolitiken, kriminalpolitiken, sjukvården och pensionärerna – som prioriterade i en fiktiv överenskommelse med alliansen. Och i brist på gensvar framförs nu mer ingående förhandlingsbud genom medierna. I veckan skisserade Åkessons ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt en budgetuppgörelse i en debattartikel i Dagens Industri. Uppvaktningsmetoden är smått unik.

Att komma överens är enligt artikeln en baggis. Sverigedemokraterna skulle säga ja till viktiga delar av allianspartiernas ekonomiska politik. Till exempel: återställda jobbskatteavdrag och rotavdrag, höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, delvis privatiserad arbetsförmedling och en snabbare avtrappning av a-kassan.

Precis som alla andra vill partiet också ha fler poliser och satsningar i sjukvården. Sverigedemokraterna presenterade i sin vårbudget en miljardsatsning på rätt till heltid för vårdanställda, sådant verkar dock kunna kompromissas bort. Ordet Nato nämns inte av Sjöstedt, men partiets hållning antyds vara anpassningsbar. Och vad gäller migrationspolitiken accepterar han i princip status quo.

Det finns visserligen oenighet. I ”sociala frågor” sägs partiet ha en annan agenda än alliansen, men det är oklart vilken. På det hela taget verkar Sverigedemokraterna kunna lägga sig platt.

Men i lördagens DN förnekar SD-företrädare att partiet har förändrats. Ingen anpassning sker.

Allianspartierna borde ta dem på orden. Den taktiska högerflirten har visserligen blivit mer utstuderad. Men i riksdagen röstar man ofta på den rödgröna regeringens förslag i blockskiljande frågor. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt och populistiskt parti som alltid har lånat från både höger och vänster.

Att SD samtidigt hämtar sin politiska energi ur främlingshat och hets mot muslimer har inte heller förändrats. ”Problematiska individer” kallas de som häver ur sig rasistiska saker, men individerna bildar ett mönster och mönstret präglar partiet. I intervjun med DN talar partisekreteraren Richard Jomshof om vem som är ”mer svensk”. Politiken borde handla mer om etnicitet, kanske också genetik, anser han.

Jomshofs och Åkessons parti kommer inte att låta sig användas som passivt redskap för borgerlig politik. Deras närmanden är opportunism. Och så länge anständigheten är spelad måste samarbete vara uteslutet.

DN Ledare. 6 maj 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.