Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Barn vet inte sitt eget bästa

Foto: Evelina Attervall

DN 24/7 2017. Lika lite som det håller att reagera först när en anorektisk elev ser ut som en skyltdocka, bör man vänta med kost- och motionsråd tills ett barn är kraftigt överviktigt.

Förra året slog folkhälsominister Gabriel Wikström (S) fast att sitta är bland det farligaste man kan göra. ”Det är det nya röka,” sa han i en intervju med Aftonbladet (7/5-2016), vilket både väckte en del muntra miner och befäste hans rykte som förbudsminister.

Skulle även stillasittande förbjudas på krogen?

Samtidigt ligger det faktiskt något i uttalandet. Vår nuvarande livsstil är inte särskilt hälsosam.

Enligt en färsk studie från Karolinska institutet, där forskare har kartlagt 899 svenska fyraåringars rörelsemönster, är det under vardagarna bara 30 procent som når rekommendationen om minst 60 minuters rörelse per dag (SVT, 22/7). Ännu sämre är det på helgerna, när barnen inte är i förskolan, då så få som 20 procent kommer upp i en bra nivå.

Resultatet är egentligen ingen överraskning. I våras visade Centrum för idrottsforskning i en studie med äldre barn och ungdomar, att endast 44 procent av pojkarna dagligen rör på sig i en timme eller mer, medan motsvarade siffra för flickor är 22 procent (DN, 9/5).

Då är ”godkända” aktiviteter inte enbart stenhårda gympapass, intervallträning och terränglöpning. Även att leka i parken, cykla till skolan, gå en promenad, delta i en fotbollsträning eller genomföra en danslektion gör att pulsen ökar och ger därmed utslag på rörelsekontot.

Inaktiviteten syns inte bara på rörelsemätarna som barnen bar under studierna, utan även i viktstatistiken. I april presenterade Folkhälsomyndigheten sin senaste rapport som visar att det numera är fler vuxna som är överviktiga eller feta – 51 procent ­– än som är normalviktiga (SVT, 20/4).

Bland barn i åldrarna sju till nio år uppskattas 17 procent vara överviktiga och 3 procent feta (DN Debatt, 11/10-2016). Dessa löper en större risk än andra att senare i livet, eller redan som barn, drabbas av exempelvis typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Precis som så mycket annat slår inte fetma, övervikt och brist på fysisk aktivitet blint. Unga som växer upp i socioekonomiskt svaga hem är överrepresenterade och på samma sätt som små barn inte kan ta ansvar för sin tandborstning, läskdrickning och grundskoleutbildning, kan de inte ansvara för att komma in i bra mat- och motionsvanor.

De flesta tolvåringar som får välja mellan att sitta hemma med ipaden och dricka läsk, eller cykla till skolan och ha matteprov, väljer troligtvis det första, vilket understryker vikten av att barn inte alltid får välja, eftersom de inte kan överblicka de långsiktiga konsekvenserna av sina val.

På samma sätt som små barn inte kan ta ansvar för sin tandborstning, läskdrickning och grundskoleutbildning, kan de inte ansvara för att komma in i bra mat- och motionsvanor.

Här ligger givetvis en stor del av ansvaret på föräldrarna, men även så väl sjukvården som skolan och förskolan har viktiga roller att fylla. Dels genom att se till att idrottsundervisningen anpassas även efter dem som rör på sig minst, då det är eleverna med de största behoven som skolkar mest, bland annat för att de tycker att det är jobbigt att bli jämförda med klasskompisarna. Dels genom riktade och förebyggande insatser.

För lika lite som det håller att reagera först när en anorektisk elev ser ut som en skyltdocka, bör man vänta med kost- och motionsråd tills ett barn är kraftigt överviktigt. Börjar man i tid kan det räcka med små justeringar i livsföringen för att få viktkurvan att börja peka åt rätt håll. Exempelvis genom att minska intaget av läsk och godis, skapa ramar för skärmanvändning samt hitta rutiner för vardagsmotion.

Och som med det mesta som rör barn och ungdomar behöver föräldrar inkluderas. För det är i regel inte fyraåringen som planerar helgaktiviteter. Det är inte sexåringen som står för inköp av frukost och middag. Det är inte åttaåringen som bestämmer om familjen ska gå, cykla, åka buss eller ta bilen när den ska förflytta sig tre kilometer. Och det är inte tioåringen som ska ha sista ordet om hur mycket fredagsmys som det är rimligt att proppa i sig.

Inget av det här betyder att stillasittande bör förbjudas i samma stil som rökning. Vare sig på krogen eller någon annan stans.

Men barns stillasittande med mobilen och ipaden behöver varvas, med utelek, cykelturer, badutflykter, spontanfotboll eller familjepromenader.

Och här måste samma sak gälla som vid kvällens tandborstning och höstterminens matematiklektioner. Rörelse är inte valfritt.

DN Ledare.24 juli 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.