Blind terror i Boston - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Blind terror i Boston

Skräcken på Boylston Street.
Skräcken på Boylston Street. Foto: Ken McGagh / AP

Historien har lärt oss att inte dra förhastade slutsatser. Massmördaren på Utøya visade sig vara en norsk högerextremistisk terrorist. Islamistiska fanatiker utförde det värsta attentatet hittills i USA den 11 september 2001, men amerikanen Timothy McVeigh dådet i Oklahoma City som tog 168 människors liv 1995.

I skrivande stund är bomberna mot Boston Marathon fortfarande ett mysterium. Två laddningar sprängdes i närheten av målet. Tre människor dödades och över 150 skadades. Det fanns ingen varning eller något känt hot, ingen har tagit på sig skulden eller uppgett något motiv.

Men Boston Marathon samlar förutom drygt 20.000 löpare runt en halv miljon åskådare. Tredje måndagen i april är Patrioternas dag, som firas till minne av två slag under amerikanska självständighetskriget. Helgen har stort symbolvärde, och framför allt är alla lediga.

Målet för terrorn var uppenbart: att döda och lemlästa så många som möjligt. Bomberna var fyllda med något slags splitter eller stålkulor, och effekten hade kunnat bli än mer förödande.

I Irak dödades samma dag nästan 50 människor i olika terrordåd inför de lokalval som hålls på lördag. Säkert ifrågasätter en del betraktare skillnaden i uppmärksamhet. Men dessvärre är det irakiska våldet vardag; att supermakten träffas på sin hemmaplan är en ovanlig nyhet, oavsett om attentatet har inhemsk eller utländsk bakgrund.

Bostonbomberna visar också hur svårt även den starkaste nation har att skydda sig mot terrorister. Överallt där många människor samlas uppstår risker. 100-procentiga garantier vid ett fyra mil långt lopp i en storstad är en omöjlighet.

Ändå ledde 11 september-attentaten till en gigantisk förstärkning av den amerikanska säkerhetsapparaten. Departementet Homeland Security, FBI och andra federala myndigheter har hundratusentals anställda. Patriot Act gav dem stora lagfästa befogenheter att övervaka, avlyssna och signalspana.

Ett antal terrordåd har stoppats, som bilbomben på Times Square i New York 2010 som upptäcktes i tid. Men fixeringen vid säkerhet ställer till andra problem när det gäller integritetsskydd och rättsstat. Ett demokratiskt samhälle måste göra avvägningar mellan trygghet och öppenhet, men lösningen är inte att låta staten göra som den vill.

Efter 11 september inledde president George W Bush också USA:s globala krig mot terrorismen. Där ingick fånglägret Guantánamo, CIA:s hemliga fängelser och en behandling av interner som ibland innefattade tortyr. Kampen fördes i nära samarbete med diverse förtryckarregimer.

Barack Obama har fortsatt kriget, även om han inte kallar det så. Striden mot al-Qaida har på flera sätt förts framgångsrikt, ledaren Usama bin Ladin och hundratals av dess medlemmar är döda. Samtidigt har Obama kraftigt utökat användningen av obemannade flygplan, drönare, som jagar terrorister i flera länder – utan rättegångar eller offentlig insyn i kriterierna.

Hur terrorn i Boston nu påverkar Obamas ställning återstår att se. Det beror delvis på vad utredningen kommer fram till, och om misstag har begåtts av federala organ. Drönarkriget gör att han inte kan anklagas för att vara allmänt slapp mot terrorister, även om det skapar en annan sorts kritik. Där­emot visade händelserna i Benghazi i Libyen förra året, när den amerikanske ambassadören mördades, att de politiska skyttegravskrigen i Washington sällan gör uppehåll särskilt länge när en tragedi drabbar landet.

Terrorismen är urskillningslös. Attentatsmännen saknar intresse för om deras offer har något att göra med den sak de påstår sig slåss för. Islamistiska terrorister mördar framför allt muslimer, Timothy McVeigh tog livet av amerikaner oavsett deras åsikter eller trosuppfattning. Den gemensamma faktorn är ett förakt för människovärdet och att religion eller ideologi rättfärdigar blodig kriminalitet.

Våld och terror får aldrig tolereras, men öppna samhällen ger även extremister spelrum. Det är en del av friheten.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.