Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

De säger "Sverigebild" men menar "invandring"

Heja Sverige.
Heja Sverige. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

DN 8/5 2017. Varför har vi blivit så blivit besatta av att diskutera "Sverigebilden"? Förmodligen för att den är ett kodord för invandring.

"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" är ju titeln på Haruki Murakamis biografi från 2007. En bok som handlar om den svenska debatten tio år senare skulle kunna heta "Vad jag pratar om när jag pratar om invandring". Och ett långt kapitel skulle kunna bära rubriken "Sverigebilden".

Förenklat kan man nämligen likna det senaste årets hätska diskussion om synen på Sverige utomlands vid ett slagfält med ett djupt dike i mitten. På ena sidan står de som vill sprida bilden av att Sverige är ett välfungerande, tryggt land. De är generellt positiva till invandring. Den andra sidan befolkas av de som vill förmedla att Sverige blivit sämre, farligare och otryggare. De vill begränsa flyktinginvandringen så mycket som möjligt.

Det senaste numret av tidskriften Axess har just Sverigebilden som tema. Det innehåller mycket tänkvärt. Däremot kan det som så ofta vara läge att tillfoga en brasklapp: vi svenskar tenderar att överskatta vår betydelse. Tanken att denna världs utlänningar i största allmänhet skulle knalla runt med en Sverigebild är ganska förmäten. Vi kan själva ställa oss frågan vad vi har för Belgienbild, eller hur ofta vi funderar på situationen i Costa Rica.

Och svenskarna är långt ifrån det enda folk som är nyfiket på vad utlänningarna egentligen anser om dem, vilket man ibland kan få intryck av. De flesta, för att inte säga alla, länder har dessutom politiker som är måna om sitt lands rykte och vill hyfsa "bilden".

Men visst är det intressant att spekulera i hur de ser på oss, de besynnerliga ickesvenskarna. Dan Korn, författare, kulturhistoriker och rabbin, målar med ytterst bred pensel i Axess. Förr, menar han, ryckte vi svenskar på axlarna inför utländska spekulationer eftersom vi visste att vi bodde i världens bästa land – nu blir vi däremot synnerligen nervösa när Donald Trump uttalar sig illvilligt, och vi skyndar oss att korrigera.

Tanken att denna världs utlänningar i största allmänhet skulle knalla runt med en Sverigebild är ganska förmäten.

Intressant nog motsägs Korns bild direkt av ett annat bidrag, journalisten Gunilla Kindstrands artikel om boken "The new totalitarians" (1971) av den brittiske journalisten Roland Huntford. Den var en hätsk uppgörelse med ett Sverige där journalister och makthavare levde i symbios, konsensuskultur rådde och avvikande röster utsattes för häxjakt. När boken kom ut möttes den av en "elitens frossa", mycket lik den som utbryter i dag när Donald Trump påstår något om hur islamister förvandlar svenska förorter till eldhav.

Över huvud taget är det förstås inget nytt fenomen att svenska politiker, särskilt i regeringsställning, försöker sprida en så positiv bild som möjligt. Olof Palme fick lägga en hel del tid på att förklara att vi inte var ett totalitärt socialistiskt helvete, Göran Persson skulle "brännmärka" den som talade illa om landet utomlands och både Stefan Löfven och Carl Bildt har varit aktiva i den senaste tidens debatt.

På 1970-talet var socialismen den kanske största internationella vattendelaren. Då var det den svenska vänstervridningen som stod i centrum för Sverigebilden. I dag är det invandringen som engagerar mest. Nu handlar Sverigebildsdebatten, om än ofta inlindat, om integration och islam. De som vill ha en minskad flyktinginvandring lyfter fram våld, sharialagar och otrygghet. De som vill ha öppnare gränser talar om en minskande kriminalitet och försöker tona ner betydelsen av terrordåd och förortskravaller.

Man kunde tycka att det vore bättre att koncentrera sig på sakfrågorna än att ta omvägen via utlänningarnas eventuella bild av Sverige. Vill man fortsätta att minska invandringen kunde man säga det snarare än att låtsat bekymrat beklaga sig över vad amerikaner och tyskar ska tänka om svenska förortsproblem. Att Stefan Löfven protesterar när någon säger att Sverige är störtat i sharia-kaos är ingen officiell mörkläggning av obekväma sanningar utan en regeringschef som gör sitt jobb.

Ett helt nytt fenomen i sammanhanget är förstås spridningen av fejknyheter. DN:s artikelserie i februari visade hur unga makedonier tjänade stora pengar på att sprida rena lögner till amerikanska nyhetsläsare. Muslimer och kriminalitet, gärna i kombination, är tacksamma ämnen. Här har de traditionella medierna en viktig uppgift i att varken sprida skräck eller skönmåla.

Striden riskerar nämligen att rasa vidare. Ändå kommer Bilden att vara svår att påverka med bara propaganda. Den är nämligen ofta vad vi förtjänar, genom vår förda politik.

Och så får vi nog tyvärr leva med att de allra flesta av världens 7,5 miljarder invånare faktiskt inte har någon Sverigebild alls.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.