Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Dostojevskij är inte målet

Foto: Magnus Bard

Genom littera­turen träder vi in i tidigare förborgade världar, oändliga världar, andras världar. Vi lämnar jaget som vi vanligtvis ser det, tar steget in i någon annans verklighet – och får genom distansen möjlighet att se oss själva i helfigur. Livet blir rikare, världen både vackrare och hemskare. Läsaren blir bildad, empatisk och reflekterande, en bättre och helare människa helt enkelt.

Till exempel så där kan det ibland låta från bildningsivrande läs-apostlar. Och det är säkert sant. Sant är också att vissa människor aldrig blir några läsare. Inte för att föräldrarna inte läste för dem på kvällarna innan ljuset släcktes, inte för att det var så stökigt i klassrummet att de inte kunde höra sina egna inre ljudanden över allt oväsen. Inte för att de har läs- och skrivsvårigheter. Utan för att de bara inte gillar grejen, för att de inte grips av litterära gestaltningar av det mänskliga varats outgrundliga komplexitet. För att de har viktigare saker för sig. För att de intresserar sig mer för verkliga än uppdiktade personer och föredrar att med egna ögon se den lilla indiska byn framför att få den tecknad för sig i ord och meningar.

Och det är i sin ordning. Meningen med livet är inte att kunna njuta av Fjodor Dostojevskij. Moral mäts inte i hyllmeter utan i hur man beter sig mot sina medmänniskor. Att läsa skönlitteratur och poesi är ett sätt att förstå och utforska sig själv och världen. Det passar för somliga, för andra inte.

Skolan ska vara en dörröppnare. Och det är den också i många fall, med lärare som förstår att kombinera läsning på egen hand och samtal i grupp, med engagerade skolbibliotekarier som kan konsten att sätta rätt böcker i händerna på nya, trevande läsare. Men alla barn måste inte bli hängivna bokälskare.

Det är inte nödvändigtvis ett misslyckande att en del elever aldrig öppnar en bok på fritiden. Dörren ska öppnas och eleverna bjudas med på studieresor in i litteraturens värld. Kanske vill de stanna där, kanske återkommer de med jämna mellanrum, kanske nöjer de sig med titten och återvänder aldrig efter skoltiden.

Det stora problemet är förstås att själva läsförståelsen sjunker hos grundskoleelever i Sverige. Den sjunker längs hela skalan från hög- till lågpresterande, men mest bland de redan lågpresterande, allra mest bland utrikes födda pojkar och pojkar med utrikes födda föräldrar. Allt fler har svårt att ta till sig basala fakta i en sammanhängande text – något som är en förutsättning för att lyckas i skolans övriga ämnen.

Minskad likvärdighet är inte bara skolans fel när samhället och de demografiska förutsättningarna förändras. Men den svenska skolan är särdeles illa rustad för detta skifte.

För att skolan ska återfå funktionen som transportmedel för klassresor behöver det ske avsevärda attitydförändringar. Läraryrket måste uppvärderas, respekten för skolan återvinnas. Det sker inte över en natt efter årtionden av förfall och utarmning. Och frågan är vart vi ska. Respekten för kunskap och skola kan inte byggas på en på förhand given respekt för auktoriteter. Den har vi avskaffat, på gott och ont. Vi måste hitta en väg framåt.

Lyckligtvis behöver frånvaron av svar på de stora frågorna inte utesluta handfast och jordnära utveckling av pedagogiken. I Kanadas skolor har man lyckats vända trenden med sjunkande läsförståelse, bland annat genom att införa tydligt angivna mål i varje årskurs. Där finns också en högre förväntan på lärarna att använda sig av undervisningsmetoder som stöder sig på forskning.

Men utbildningsminister Jan Björklund har kört fast i sina egna hjulspår. I veckan försökte han återigen sälja in idén om betyg från fjärde klass. Det är inget dåligt förslag i sig, men det vore absolut förödande just nu. Lärarnas energi behövs till annat än att sätta sig in i ännu ett knippe bedömningsgrunder och de vidhängande svårig­heterna med rättvis betygssättning. Deras begränsade tid till vidareutbildning bör läggas på annat, som att diskutera och pröva nya pedagogiska strategier för ökad läsförståelse. Så kan fler barn ges möjlighet att resa ut i litteraturens förtrollade världar. Så kan fler av de svagaste eleverna få hjälp att faktiskt förstå vad de läser.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.