Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

En biljett till Slöseristan

Foto: Henrik Montgomery/TT

DN 5/3 2017. Dröm och verklighet förblandas när regeringens planer på att bygga höghastighetsbanor rullar framåt. Någon borde väcka ministrarna.

Vårt lands största kommunikationssatsning sedan Oscar I satt på tronen är inom räckhåll. Höghastighetstågen, som skulle susa från Stockholm till Göteborg och Malmö via Jönköping, lockar i sin storslagenhet och air av framåtanda.

Desto starkare är skälen att hålla huvudet iskallt. Det påminner ekonomidocenten Åsa Hansson om i en färsk rapport för tankesmedjan Fores. I ”Är det lönt att ta tåget?” har hon vänt och vridit på frågan om den jättelika tåginvestering som planeras.

En av de viktigaste poängerna handlar om själva nyttan med bygget. Begreppet diskonteringsränta låter som en teknikalitet, men Hansson visar att det har avgörande betydelse för hur man ska se på projektet.

Hon argumenterar övertygande för att Trafikverket från början har räknat för generöst. Stora risker med bygget har försummats. Därför är den samhälleliga lönsamheten i själva verket ännu sämre än vad som hittills har visats. Och då har höghastighetsbanorna hela tiden ansetts bidra med för liten nytta.

230 miljarder kronor är den beräknade byggkostnaden, fast glädjekalkyler är ett genomgående tema när stora infrastrukturinvesteringar ska göras. Nio av tio liknande äventyr har blivit en flopp i ekonomiskt hänseende, påpekas det i rapporten. Olika särintressen tenderar att växla in projekten på dyra stickspår. Politiken riskerar samtidigt att bli De Storslagna Planernas fånge.

Sådana risker har allt annat än minimerats i förberedelserna av höghastighetsbanorna. I stället har beslutsprocessen trasslats till ytterligare genom uppfinningen Sverigeförhandlingen, en särskild kommitté som överlägger med kommunerna bland annat om hur de nya banorna ska dras. Det hela bygger på kommunal medfinansiering, men resultatet av denna dimhöljda budgivning kan lätt bli irrationella halvlösningar.

En risk, har SKL varnat, är också att kommunerna åker på en blåsning. Lokalt inflytande och kommunal delbetalning låter fint men kan visa sig vara en fallgrop. En åldrande befolkning och högre belastning i välfärden gör att finanserna på många orter redan är ansträngda.

Sverigeförhandlingen har lanserat en uppsjö andra kreativa betalningslösningar för att täcka rälsens kostnader. Särskilda fastighetsskatter runt de nya stationerna är en variant.

Även om sådana idéer kan framstå som teoretiskt eleganta konstaterar rapportförfattaren Åsa Hansson att verkligheten är mer komplicerad. Mycket kring höghastighetsbanorna är skrivbordslösningar.

I en debattartikel i SvD kom Sverigeförhandlarna nyligen med en annan snilleblixt: Sälj statens innehav i Telia! Det skulle ge 60 miljarder kronor och sänka slutnotan för skattebetalarna, hävdas det.

Sådan retorik är voodoobokföring. En tågbiljett blir faktiskt inte billigare bara för att resenären säljer sin klocka. Att avyttra statens innehav i börsbolag behöver inte vara fel men skälet kan knappast vara att göra det skenbart billigare att bygga ny järnväg.

Tågivrarnas försök att trolla fram gratis pengar inger inte förtroende. Knäckfrågan gäller inte främst avbetalningsvillkoren utan vilken infrastruktur Sverige behöver i framtiden.

Någon borde dra i nödbromsen innan vi är framme i Slöseristan.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.