Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

En lagändring räcker inte

Morgan Johansson har suttit stilla för länge.
Morgan Johansson har suttit stilla för länge. Other: Foto: Anders Hansson

DN 3/2 2017. På torsdagen meddelade Jan Björklund att Liberalerna nu förespråkar en ovanlig åtgärd för att strama åt lagen mot barnäktenskap.

Ett år har gått sedan regeringen började tala om en översyn av lagen, men ingenting har hänt, konstaterade han i Ekot. Därför vill Liberalerna att riksdagens civilutskott ska ta fram ett lagförslag i stället för att vänta på att regeringen – kanske – lägger fram en proposition. På så sätt rundar man Löfvens passiva ministär.

Lagändringen som Björklund efterlyser handlar om att täppa till en lucka som i dag gör att fall där barn har gifts bort i länder där äktenskapet är lagligt, och där barnet är över 15 år, kan anses legitima i Sverige. Att ta bort det undantaget vore ett kliv i rätt riktning.

Björklunds försök att snabba på processen gav resultat. Senare under torsdagen meddelade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen inte bara vill bjuda in till överläggningar om lagstiftningen, utan även till samtal om ”hur socialtjänsten och Migrationsverket hanterar de här fallen rent konkret”.

Det är mycket goda nyheter. De viktigaste orsakerna till att myndigheter och kommuner har placerat barnen hos vuxna män ska visserligen inte sökas i lagen, men den har kommit att bli en bekväm ursäkt.

Skattekronor har betalats ut för att vuxna män ska få fortsätta leva med barnen de har gift sig med.

I ett nyhetsbrev som skickades ut internt inom Sveriges Kommuner och landsting nyligen menade den ansvariga sektionschefen att politiker som varit kritiska till socialtjänstens agerande borde göra sitt jobb i stället. "Ändra lagen i stället för att gnälla på socialtjänsten", skriver hon. "Att som representant från staten klanka på de som är närmast de som har det svårt gynnar aldrig en utveckling. Det vore bättre att snabbt se över lagstiftningen."

Men det ena utesluter inte det andra. Om den svenska lagens hänvisning till lagstiftningen i de länder som paren kommer ifrån hade varit huvudproblemet, så skulle barn från olika länder ha fått olika behandling av en och samma kommun. Men så ser det inte ut. I praktiken har i stället vissa kommuner valt att skilja på samtliga par, medan andra kommuner har valt att lämna alla flickor hos deras män. Problemet är alltså inte enskilda fall där lagen gjort situationen svår för socialtjänsten, utan om att olika kommuner haft olika huvudprinciper.

Kritik av socialtjänsten, och en gedigen utvärdering, är därför helt nödvändigt. För skiljelinjen går inte mellan vilka äktenskap som har kunnat bedömas legitima och vilka som anses ogiltiga, utan vilken kommun som barnet har råkat hamna i. Ett lotteri med flickornas frihet.

Därför är det avgörande att inte nöja sig med en lagändring. Medan Migrationsverket granskat den egna verksamheten, gett den underkänt, och tagit fram nya rutiner och direktiv, har utvärderingarna av socialtjänstens behandling av de här barnen varit obefintlig.

För att bryta trenden, och garantera flickorna samma frihet som andra flickor får, krävs därför en omfattande granskning av hur socialtjänsten har agerat och vilka fel som har begåtts.
Tajmning säger ibland mer om politiken än dess egentliga innehåll. Och justitieministerns snabba reaktion på torsdagen var inget undantag.

I dag känner vi till att socialtjänsten i flera kommuner systematiskt placerat barn hos deras makar. En bortgift flicka har hittats död i ett skogsparti nära Hökarängen och en annan blev som 14-åring gravid efter att kommunen placerat henne hos makens föräldrar.

Vi har hört absurda vittnesmål från kommuner som Jönköping där socialtjänsten resonerat att bästa sättet att vinna flickornas förtroende – för att de ska våga säga ifrån – har varit att dumpa dem hos deras män. Vi känner också till att barn inte sällan har fått frågor om de vill fortsätta leva med maken, medan denne suttit i stolen bredvid. Skattekronor har betalats ut för att vuxna män ska få fortsätta leva med barnen de har gift sig med. Allt detta är känt.

Men det räckte inte för att regeringen skulle agera. Löfvens koalition har inte lyft ett finger för de här barnen – fram till nu, då den riskerar att förlora politisk prestige efter Jan Björklunds utspel. Då, plötsligt, gick det att samma dag kalla till överläggningar.

Lika välkomna som de första stapplande stegen nu är, lika sorgligt är det att regeringen verkar vara mer intresserad av Jan Björklund än av de utsatta flickorna.

DN Ledare. 3 februari 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.