Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Eurokrisens oroliga hörn

I dag, söndag, går Cypern till presidentval. Nödlån och penningtvätt spelar huvudrollen.

Cypern är ett litet land men ett stort problem. Skälet är inte längre bara den till synes eviga konflikten mellan grek- och turkcyprioter som delat ön i 40 år. Den skruvade ekonomin ställer dessutom till det för övriga euroländer.

På söndag väljer Cypern (grekiska sidan) president. Kommunisten Dimitris Christofias avgår och den borgerlige Nikos Anastasiades väntas ta över. Skiftet kan öppna för ett räddningspaket från EU, något som hittills varit knepigt att snöra ihop.

Den cypriotiska affärsmodellen var enkel: solturister plus låga kapital- och bolagsskatter. Miljonstinna ryssar hittade ett paradis. Finanssektorn växte till över åtta gånger landets BNP, mer än på Irland före bankkraschen. En stor del av inflödet investerades dessvärre i grekiska statsobligationer eller lånades ut till grekiska banker.

När Grekland tvingades i tillfällig konkurs för att kunna skriva ned sina skulder gick även Cypern på pumpen. Hålet i öns statskassa och banker är totalt runt 17 miljarder euro, växelpengar för EU:s räddningsfond men ungefär lika med hela Cyperns ekonomi. När nödlånen räknas in hamnar statsskulden på 140 procent av BNP, mest i EU förutom Grekland.

De vacklande cypriotiska bankerna är statens största fordringsägare, så att skriva ned skulderna båtar föga. Men framför allt hade Europa lovat att just den metoden var unik för Grekland. Om det inte längre stämmer kommer marknaderna att undra i vilka andra sårbara länder den då är tänkbar.

Och så Moskvafaktorn. Tyskland är som bekant inte överförtjust i att betala för andra länders tillkortakommanden. En absolut gräns tycks gå vid att rädda ryska oligarker och gangstrar, som tyskarna befarar är precis de som grävt ned sina svarta pengar i cypriotiska valv. Enligt en rapport har ryska bankkunder över 20 miljarder euro insatta.

En idé är att tvinga inte bara obligationsägare utan även kontoinnehavare på Cypern att ta förluster. Fast då uppstår dubier om insättningsgarantin på andra ställen. I så fall blir den ryska maffian kanske inte ensam om att gripas av panik.

Som vanligt har EU ställt krav för att hjälpa Cypern. En del åtstramningar har gjorts, men Christofias vägrade privatisera statliga företag och lånade hellre pengar av Ryssland. Med Anastasiades kan kursen ändras.

Söder om Cypern finns stora oexploaterade gasfyndigheter, men det dröjer minst till 2018 innan de genererar några inkomster. Ett omstritt sätt att undvika EU:s villkor vore att försöka använda framtida vinster som pant. Men Turkiet varnar i skarpa ordalag grekcyprioterna för att lägga beslag på gasen själva.

En ny president borde inse egenintresset av att städa i finanssektorn. EU lär å sin sida bli tvunget att hitta något slags kreativ bokföring som gör att Cypern kan räddas. I en idyllisk värld skulle sedan ön återförenas och alla bli vänner med Turkiet, som därmed kunde bli medlem av unionen (om alla andra hinder också ryker). Men små tuvor är ibland nog för att välta stora lass.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.