Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Europa väntar på Frankrike

Dagens franska presidentval är inte enbart en nationell angelägenhet. Därför ger den gångna valrörelsen skäl för viss oro över det europeiska samarbetets framtid.

Under flera månader har den frans- ka pressen fyllts med opinionsmätningar. Nästan alla har pekat mot ett maktskifte i Frankrike och en seger för François Hollande.

Det verkar bli ett jämnt och spännande val i första omgången ikväll. De sista undersökningarna, som publicerades i fredags, gav Socialistpartiets kandidat en knapp ledning före Nicolas Sarkozy.

Nationella frontens Marine Le Pen slåss med vänster­frontens Jean-Luc Mélenchon om tredje och fjärde plats, centerkandidaten François Bayrou hamnade enligt fredagens mätningar på femte plats och de övriga småpartiernas kandidater låg långt efter.

Det slutliga resultatet kommer inte förrän på söndag om två veckor, men hur det än går har det franska valet betydelse för hela Europa.

Frankrike tog initiativ till det europeiska samarbete som började växa fram 1950. Tillsammans med Tyskland har landet sedan dess drivit på integrationen. Det går inte att tänka sig EU utan en fortsatt stark och engagerad fransk medverkan. Därför är en hel del av det som förts fram under valrörelsen oroande.

Att företrädarna längst ut på höger- och vänster­kanten hetsat mot unionen är inte förvånande. Men de två huvudkandidaterna har tyvärr också försökt knipa nationella poäng genom att skälla på EU.

Upprepade gånger har Nicolas Sarkozy hotat med att Frankrike tänker dra sig ur Schengensamarbetet och upprätta nationella gränskontroller om unionens regler inte förändras. Sarkozy vill också att styrningen av den fria rörlig­heten ska bli mer politisk, vilket i klartext innebär att han vill minska Bryssels makt i dessa frågor och slippa bli uppläxad av kommissionär Cecilia Malmström.

En sådan ordning skulle ge de europeiska stor­makterna större möjlighet att driva igenom sin vilja och därmed försvaga EU. Styrkan med samarbetet är att alla medlemsstater, oavsett storlek, behandlas lika.

François Hollande har gjort ett stort nummer av kravet på omförhandling av finanspakten, trots att han också vill ha bindande regler för budgetdisciplin i euroområdet. Socialistpartiets presidentkandidat har därmed fått många väljare att tro att han kommer att driva en helt annan europolitik. I praktiken skulle skillnaden inte bli särskilt stor.

Självklart är det både bra och nödvändigt att EU-politik tas upp i nationella valrörelser. Det krävs för att demokratin ska fördjupas och elitstyret i unionen minska. Men nationella ledare kan inte enbart kritisera det som sker i Bryssel. När politiker skyller problemen på Europa och överdriver sina invändningar sprider de misstro mot samarbetet.

Under vårens franska valrörelse är det enbart centerkandidaten Bayrou som med verklig övertygelse talat om behovet av EU. Men om unionen ska ha en framtid måste alla ledande politiker i Frankrike – och andra medlemsländer – försvara Bryssel när de möter medborgarna i valrörelser på hemmaplan.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.