Medier och polis tenderar att vara extra försiktiga med nyheter som riskerar att "slå mot utsatta grupper". Men tystnaden efter övergreppen i Köln var ett stort svek mot brottsoffren.
Det går inte att föreställa sig de drabbade kvinnornas skräck. Under en glad nyårskväll befinner de sig plötsligt skilda från sitt sällskap och i mitten av en klunga främmande män. Männen sliter av kläder, stjäl värdesaker och tafsar. Känslan av fasa och maktlöshet måste vara avgrundsdjup.
Ännu är det långt ifrån klarlagt exakt vad som hände under nyårsnatten i Köln, Tyskland. Vad som tycks stå utom allt rimligt tvivel är att ett stort antal kvinnor utsattes för just den typen av övergrepp. Vittnen pekar ut gärningsmän med traditionellt arabiskt eller nordafrikanskt utseende.
Kanske handlar det i första hand om stöldräder av etablerade kriminella, med övergreppen som ”skenmanöver”. Det gör naturligtvis inte någonting bättre.
Klart är dock att både polis och traditionella medier väntade ovanligt länge med sin rapportering om händelserna. Polisens tystnad är, med den kunskap vi har i dag, svårförklarlig.
Det är också rubriken på svt.se som sammanfattade misstankarna om massiva sexövergrepp med orden ”Stökigt i Köln”. Det finns ibland en tendens hos medier att vara extra försiktig med nyheter som riskerar att ”slå mot utsatta grupper”. Men om någon var i underläge i Köln var det kvinnorna som ensamma befann sig i en ring av tafsande och stjälande män. Att tiga eller mumla är ett stort svek mot brottsoffren.
Vad gäller händelser som dessa finns många sätt att göra fel men desto färre att göra rätt. Tystnad är nästan aldrig ett svar. Nyheter kommer fram ändå. Om de traditionella medierna inte gör sitt jobb bra kommer någon annan att göra det – mycket sämre. Tystnaden, om än aldrig så välvillig, öppnar fältet för ryktesspridning, lögner och fördomar som florerar fritt.
En högerextrem sajt har till exempel rubriken ”Över 1 000 ’flyktingar’ efterlysta efter massövergrepp, rån och våldtäkt”. Det är en slutsats som tycks tämligen förhastad eftersom ingen vet om förövarna var flyktingar eller inte – och eftersom det sannerligen inte handlar om något tusental efterlysta.
Om någon befinner sig i underläge är det de utsatta kvinnorna. Att tiga eller mumla är ett stort svek mot brottsoffren.
Hur borde traditionella medier ha agerat? Frågan är svår, men vissa ledtrådar finns. Den rutinerade journalisten Erik Fichtelius är i dagarna aktuell med boken ”Vad är en nyhet?” (Bokförlaget Langenskiöld). Det var Fichtelius som, när han var Ekochef i mitten av 1980-talet, myntade det journalistiska begreppet ”konsekvensneutralitet”. I boken skriver han:
”Är nyheten sann och relevant, alltså viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt för en viss stat, politiker eller affärsverksamhet. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering.”
Kölns borgmästare Henriette Reker trampade rejält snett i dimman efter attackerna genom att rekommendera att kvinnor skulle hålla främmande män på ”armslängds avstånd”. Det måste inte vara fel att myndigheter ger tips om hur medborgarna ska minska risken att utsättas för brott. Men att bara dagar efter de vidriga händelserna tala som om en del av ansvaret låg på offren är frapperande omdömeslöst.
Alla kvinnor, och givetvis också män, har rätt att gå på gator och torg utan att känna sig hotade. Om de inte kan göra det är ansvaret i första hand gärningsmännens, i andra hand myndigheternas.
De främlingsfientliga röster som menar att samhället alltid ser mellan fingrarna med brott där de misstänkta har utländskt ursprung fick inte vatten på sin kvarn särskilt länge. Fördömandena både från tyskt och internationellt håll var efter den sena starten unisona.
Både förbundskansler Angela Merkel och justitieminister Heiko Maas har slagit fast att det viktiga är brotten, inte gärningsmännens ursprung. Det är den enda rimliga hållningen.
Händelserna är en indikation på att det som brukar kallas ”ordning och reda” i invandringspolitiken inte får förbli tomma ord. Om ett land inte har kontroll på vilka som befinner sig inom dess gränser ökar risken för svart ekonomi, utnyttjande och brottslighet.
Samhället har all rätt att försvara sig mot laglösa gäng. Varifrån en gärningsman kommer får aldrig bli vare sig en förmildrande eller försvårande omständighet.
För att diskussionen om hur vi bäst skyddar oss mot den här typen av brottslighet ska kunna föras fritt, och korrekta fakta komma fram, måste de traditionella medierna ta sitt ansvar. Ordet konsekvensneutralitet har några år på nacken, men det blir aldrig inaktuellt.