Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Fascismen på ny marsch

Det är den 22 juni. Lokalen på universitetet i Wroclaw, Polen, ser mer ut som en fotbollsläktare än en föreläsningssal.

Längst bak står flera dussin män. De håller i en banderoll och skanderar taktfasta slagord. Målet för deras hat är föreläsaren, den världsberömde polskjudiske sociologen Zygmunt Bauman. Först när poliser och antiterrorstyrkor anlänt kan Bauman hålla sitt anförande.

Zygmunt Bauman flydde från Polen vid Tysklands invasion 1939. Han blev glödande kommunist, och efter kriget ska han ha tjänstgjort som politisk officer i en specialstyrka. Han har också varit informatör för den polska underrättelsetjänsten. Men ju mer antisemitisk den polska kommunist­regimen blev, desto mer tog han avstånd från partiet.

År 1968, då det röda judehatet kulminerade i Polen, lämnade Bauman landet tillsammans med många andra judar. Han har sedan dess nått världsrykte som politisk filosof, inte minst genom sina studier av de mekanismer som gjorde Förintelsen möjlig.

Det tycks ha varit kombinationen judendom, antifascism och ex-kommunism som väckte de polska högerextremisternas vrede. Nu skulle den 87-årige Bauman bekämpas, inte med argument utan med oväsen och slagord.

Isolerad hade händelsen varit tragisk och beklaglig. Nu är den i stället ett litet inslag i ett stort och skrämmande mönster. Högerextremismen är på frammarsch i stora delar av Europa – samma kontinent som för bara några decennier sedan tycktes nära nog vaccinerad mot fascistiskt hat.

En blick på den europeiska politiska kartan är nedslående. Bara några exempel:

Det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning flyttar hela tiden fram positionerna. I valet 2012 fick det 7 procent av rösterna, vilket redan det chockade omvärlden. Nu är det Greklands tredje största parti med opinionssiffror kring 15 procent.

I Ungern hetsar partiet Jobbik öppet mot judar och romer. Ordföranden krävde nyligen att regeringen upprättar listor på judar som skulle utgöra ”en nationell säkerhetsrisk”. Premiär­minister Viktor Orbán väljer ibland att markera mot Jobbiks skränande, ibland inte.

I Tyskland står en högerextremistisk liga inför åtal för tio mord, samt flera bankrån och två bombattentat. Mordoffren hade alla turkisk eller grekisk bakgrund.

Också i de två andra europeiska stormakterna, Frankrike och Storbritannien, växer högerextremismen bland annat i form av partierna Front National och British National Party. Här, liksom hos de flesta liknande rörelser, är det muslimerna som är främsta måltavlor för retorik och våld.

Under Almedalsveckan, denna manifestation för demokrati och dialog, demonstrerar svenska nynazister på Visbys gator och hotar öppet Mona Sahlin, en av de starkaste svenska rösterna mot främlingsfientlighet.

Och i Norge är det bara drygt två år sedan 77 människor dödades i högerextremismens och främlingsfientlighetens namn.

Alla de ovan nämnda länderna utom Frankrike och, av någon anledning, Grekland ingår i ett projekt som nyligen startades av den svenska regeringen. Syftet är att ”förebygga och motverka radikalisering och våldsbejakande högerextremism”. Projektet ska resultera i ”en handbok med tillhörande e-utbildningspaket”.

Det låter lite rörande och mycket svenskt – krossa nazismen med e-utbildningspaket. Samtidigt är det kanske just så en demokratisk stat ska agera mot extremism av alla färger och schatteringar: med information, argument och ett oändligt tålamod. Den demokrat som försöker besegra de extrema genom att skrika ännu högre och agera ännu våldsammare är dömd att misslyckas.

De vanliga åhörarna som ville lyssna på Zygmunt Bauman var betydligt fler än demonstranterna den där junidagen i Wroclaw. När de avlägsnats kunde han hålla sin föreläsning. Tyvärr avböjde han efter händelsen – och efter det näthat mot honom som följde – ett erbjudet hedersdoktorat vid universitetet.

Det är tragiskt, och symtomatiskt för Europa, att den judiske Bauman nu jagats från Polen tre gånger – en gång av extremister från vänster, två gånger från höger.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.