Ledare: Fler och bättre lärare

Om det vore så enkelt. Då hade man kunnat flytta elever för att få en större blandning och vips så hade allt varit frid och fröjd. De svenska skolresultatens försämring beror dock inte bara på att det går dåligt för elever med svårigheter, utan försämringen har synts över hela spektret, även hos de högpresterande.

Skolans kris har debatterats i flera år, men nu börjar resultaten av alliansregeringens kursomläggning för snart tio år sedan att synas. Den senaste Pisa-undersökningen visade en upphämtning som alla tog åt sig äran för, och antalet sökande till lärarutbildningen ökar. Många av de värsta pedagogiska villfarelserna har rensats ut och skolan är på rätt väg. Samtidigt har vi fått en ny kris på halsen. Lärarkrisen. Den lärarbrist man under flera år varnat för är nu här och bara i Stockholm behöver 16 000 nya lärare rekryteras fram till 2019.

På måndagen presenterade Lärarförbundet sin ”Frånvarorapport” där man kartlagt de 38 000 lärare som inte längre arbetar i yrket. 6 av 10 är intresserade av att komma tillbaka. Det som skulle kunna få dem att återvända är i huvudsak tre faktorer: rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och inte minst högre lön. Om den önskelistan kunde genomföras skulle yrket onekligen bli betydligt mer attraktivt. Och det behövs.

Enligt Universitetskanslersämbetet, UKÄ, behöver platserna på lärarutbildningen bli 8 000 fler om behoven av lärare ska kunna täckas. Hela 21 000 studenter behöver börja lärarutbildningen varje år. Helst ska de också bli mer högpresterande. Samtidigt.

En sådan utveckling kräver att läraryrket i sig blir mer lockande, men det finns också mycket att göra med själva utbildningen.

Att det är alltför lätt att komma in på lärarutbildningen är allmänt känt. Det faktum att det går att komma in med mycket låga betyg betyder dock inte att de flesta har låga betyg. Tvärtom finns det en stor spridning och medel ligger något under genomsnittet för högre utbildning.

Elever som möts av höga förväntningar presterar bättre och studenter är inte annorlunda.

I slutet av januari släppte UKÄ en statistisk analys av sambandet mellan lärarstudenternas gymnasiebetyg, avhopp och studieprestation. Resultaten visar att studenter på ämneslärarutbildningen med låga betyg från gymnasiet har mycket svårare att klara av utbildningen än sina högpresterande kursare. Hela 54 procent av de med lägst betyg hoppar av under första året, att jämföra med 15 procent av de med högst betyg. Totalt förväntas bara 65 procent av de som börjar på lärarutbildningen ta examen. Avhoppen är kostsamma både för individen som drar på sig studieskulder, och för högskolan som slösar resurser på en student som inte kommer att ta examen.

Av analysen framkommer också att högskolor i allmänhet lägger nivån för godkänt så att den motsvarar medelstudentens kunskaper. Om studenternas förkunskaper blev bättre skulle därför även nivån på utbildningen troligen höjas.

Och det behöver den. I en artikel på DN Debatt på måndagen skriver Isak Skogstad, före detta ordförande för Lärarnas riksförbunds studerandeförening, att utbildningens kvalitet är undermålig: ”Lärarutbildningen upplevs ofta som en isolerad verkstad utan koppling till klassrummens verklighet.”

Han efterlyser ett större fokus på praktisk undervisning i stället för dåligt underbyggda teorier om pedagogik. Studenterna behöver få möta fler undervisande lärare under sin utbildning och få ut mer av sin praktik genom att alla lärosäten kopplas till övningsskolor. Det är skolor som är specialiserade på att ta emot och handleda lärarstudenter på praktik. Systemet finns redan i Finland och används på försök av ett antal svenska lärosäten.

Förslagen är kloka och bör kombineras med en allmän höjning av kraven på studenterna som antagits. Elever som möts av höga förväntningar presterar bättre och studenter är inte annorlunda. För en långsiktigt kvalitativ lärarutbildning är det en god idé att även höja antagningskraven. En högre andel högpresterande studenter skulle både öka kvaliteten på utbildningen och andelen som tar examen.

Men utbildningen handlar om framtiden och krisen är här och nu. Ska vi lösa den måste vi under en övergångsperiod se till att personer som har ämneskompetens men saknar formell lärarutbildning kan bidra i skolan.

Vad tycker du? Diskutera på DN Ledares Facebooksida.

Följ DN Ledare på Twitter.