Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Förnyelse med okänt mål

Vadan och varthän?
Vadan och varthän? Foto: Lotta Härdelin

Året var 2002. Moderaterna hade lidit ett brutalt nederlag och förlorat över 7 procentenheter. Bo Lundgren försökte ändå klamra sig fast, men det gick inte alls. Valkatastrofen och krismedvetandet i partiet förde raskt Fredrik Reinfeldt till ordförandeposten, och med ett massivt förändringsmandat.

På tisdagen nominerade valberedningen Anna Kinberg Batra till hans efterträdare, att väljas vid extrastämman den 10 januari. Moderaterna tappade knappt 7 procentenheter i valet i september, nästan lika mycket som 2002. Men ingen undergångsstämning är märkbar, och ingen drastisk kursändring tycks vara aktuell.

Delvis har detta sin naturliga förklaring i att det inte hinns med före extra-valet i mars. Men tillbakagången 2014 skedde också från en historiskt hög nivå och efter två hela mandatperioder vid makten. Alla vet att sådant tär på regeringspartier.

Dessutom känner Moderaterna viss stolthet. Reinfeldt och radarpartnern Anders Borg åtnjöt fortsatt stort förtroende i den ekonomiska politiken, även om den faktorn inte avgjorde valet. En hel del uträttades under de åtta åren, det blev mer lönsamt att arbeta, de offentliga finanserna överlevde den djupa finanskrisen och sysselsättningen visade till slut ett rejält plus. Allt i det moderata arvet måste således inte vara renoveringsobjekt. Och högerspökena har Reinfeldt redan jagat bort.

Likväl har Anna Kinberg Batra ett drygt beting. Partiets egen eftervalsanalys konstaterade att politikutvecklingen gick i stå de sista regeringsåren. Inga pengar fanns till reformer, inte ens till fler jobbskatteavdrag som ändå hade mist nyhetens behag, men det verkade inte heller födas några idéer.

Att Kinberg Batra på gårdagens presskonferrens betonade kontinuitet var naturligt (även om Reinfeldt sällan läste från manus). Fraserna om hur kul det ska bli är också något som hör till. Den blivande moderatledaren försökte ändå formulera ”några frågor som behöver bättre svar”: vad ska folk arbeta med när gamla jobb försvinner, varför är så många unga arbetslösa, hur ska resultaten i skolan förbättras, varför integreras inte alla utrikes födda lika bra? Klarar Kinberg Batra dessa små gåtor har hon onekligen potential.

Om jobbpolitiken är en användbar merit, är Sverigedemokraternas existens ett avsevärt bekymmer. M förlorade massor av väljare åt det hållet. Invandringen orsakar en del grumsande i partiet. Men även om alla måste fundera över och utveckla sin migrations- och integrationspolitik är lösningen inte att anpassa sig till SD:s främlingsfientlighet. Kinberg Batra har inte heller visat några tecken på att byta ut Reinfeldtlinjen.

Vad hon vill i olika frågor är dock tämligen obekant. Hon är kontrollerad, kylig mer än passionerad, lite som Reinfeldt. Erfarenhet har hon, inte som minister men väl från riksdagen och partiet. Kompetent är hon absolut. En folktalare? Nja. En resonerande stil går ofta hem i Sverige, men den kommande valrörelsen får visa om hon kan ställa om till attack när det behövs.

Partiet har också bevarat lugnet efter valet, Moderaterna har inte kastats hit och dit på stormigt hav. Men det är inte bara Kinberg Batra som är ett rätt oskrivet blad. Reinfeldt hade Borg och strategen Per Schlingmann, men det vimlar kanske inte av stjärnskott i dagens avlövade ledning.

Alla har de tiden emot sig. Valet kommer inte om tre år, utan om tre månader. Kampanjen kommer att betyda hård press, och även om politiken inte ska förnyas just nu måste tungor hållas rätt i mun.

Kändisfaktorn talar för Stefan Löfven, men annars kunde Kinberg Batra knappast ha önskat sig en lämpligare motståndare. Socialdemokraterna har visat sig tafatta snarare än regeringsdugliga, Miljöpartiet har förbryllat de flesta. Till skillnad från i september står det klart att Löfvens alternativ vilar tungt på Vänsterpartiet. Moderaterna lär citera den fallna rödgröna budgeten, där det medges att de föreslagna skattehöjningarna bidrar till att dämpa sysselsättning och tillväxt.

Det finns dock hittills inget som tyder på att ett nyval ger en dramatisk förändring av riksdagsläget. Alliansen var ett fundament i den borgerliga framgången, men frågan är vad den räcker till när båda blocken är långt från majoritet. Även detta måste en statsministerkandidat så småningom hitta ett svar på.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.