Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Ge Macronomen chansen

Emmanuel Macron
Emmanuel Macron Foto: Christophe Ena

DN 5/5 2017. Å ena sidan verkar liberalen Emmanuel Macron ha segern i det franska presidentvalet på söndag i en liten ask. Han leder i opinionsmätningarna mot Marine Le Pen med runt 60 procent mot 40, och siffrorna har knappt rört sig sedan första omgången. Å andra sidan innebär det att fyra av tio fransmän tänker rösta på en främlingsfientlig populist med ytterst grumliga idéer om vad landets ekonomi behöver. Något måste vara trasigt här.

Frankrikes politiker har präglats av arrogans, inkompetens och feghet inför reformer. Ekonomin har gått på sparlåga och sackat efter Tyskland i över tio år. I den första valomgången framträdde också ett djupt splittrat land. Fyra fundamentalt olika världsbilder fick runt 20 procent var, och nästan hälften av väljarna röstade för uttalat antiliberala och EU-fientliga kandidater.

Men svaret på problem och polarisering är naturligtvis inte Marine Le Pen.
Skillnaderna mellan Macron och Le Pen var tydliga i den sista tv-debatten på onsdagskvällen. Ett öppet och tolerant Frankrike stod mot ett slutet och nationalistiskt, optimism mot pessimism. Dessutom, hur elitistiskt det än må låta, här stod kunskap ofta mot struntprat. Le Pen har svårt att förklara ens vad som står i hennes eget program.

”Radikal mittenpolitiker” är ett motsägelsefullt epitet, och Macrons sätt att låna idéer från höger och vänster gör summan oberäknelig. Men han har åtminstone insett att Frankrike behöver moderniseras.

Macron undvek att begå misstag och höll sig lugn i regnet av invektiv. Le Pen attackerade och avbröt, och verkade i första hand förbereda sig på att leda oppositionen under de kommande fem åren.

De traditionella huvudrivalerna, Socialistpartiet och Republikanerna, genomgår en livskris och lyckades inte ens kvala in till finalen. Det gör resultatet på söndag aningen svårvärderat. En röst på Macron kommer att vara en röst mot Le Pen, men inte nödvändigtvis ett stöd för honom. Den front som mobiliserades 2002 mot Le Pens far Jean-Marie är betydligt försvagad. Vänstern och vissa fackföreningar är bara alltför benägna att rycka på axlarna åt faran.

Nästa president får att göra. Stagnation råder sedan finanskrisen, arbetslösheten bet sig fast vid 10 procent. Frankrike är det enda land i Europa som aldrig ens har försökt att reformera välfärdssystemen. Staten sväljer 57 procent av BNP och agerar bromskloss på den privata sektorn. Landet har kapabla exportföretag, men näringslivet i stort dignar under höga skatter och snåriga regleringar. En spricka måste överbryggas: de stora städerna röstar på Macron, landsbygd och missnöjda industriregioner på Le Pen.

”Radikal mittenpolitiker” är ett motsägelsefullt epitet, och Macrons sätt att låna idéer från höger och vänster gör summan oberäknelig. Men han har åtminstone insett att något måste ske, Frankrike behöver moderniseras. Han lovar att gynna företagen, gallra i arbetsmarknadslagarna, förenkla pensionerna och krympa den offentliga sektorn. Samtidigt vill han investera i välfärden och ge alla chansen till livslångt lärande.

När Macron har rustat upp Frankrike ska även EU skärpas till. Samarbete är nödvändigt för ekonomin, liksom mot terrorism. Han gillar frihandel, men tycker att Kina spelar ojuste. ”Köp europeiskt” ska gälla vid offentliga upphandlingar. En del är vettigt, annat blir det svårt att övertyga Tyskland om.

Le Pen har skalat bort öppen rasism från partiet Nationella fronten, och gjort det mer rumsrent även om xenofobin frodas. Alla frågors svar är att bygga murar till skydd mot konkurrens och invandrare. Där innanför ska den franska idyllen blomstra.

Ekonomi intresserar henne inte. På vänsterpopulisters vis kan hon både sänka ”folkets” skatter och höja bidragen, allt är gratis. Hon lovar en folkomröstning om EU-medlemskapet, och har en dunkel idé om att återinföra francen. Eftersom 70 procent av fransmännen vill behålla euron försöker hon gömma undan givna följder som massiv devalvering och statsbankrutt. Hon låtsas också att hennes skatt på import inte skulle utlösa repressalier.

I juni stundar parlamentsval, och nästa president får svårt att vinna även där. Macrons organisation är bara ett år gammal, även om någon mätning har gett den vissa utsikter till majoritet. Kvaliteten på de färska ledamöterna går att betvivla. Övriga partier är inte självklart villiga att hjälpa Macron till önskade framgångar.

Om en president Macron misslyckas, lär Le Pen inte ha försvunnit till nästa val 2022. Men på söndag kan Frankrike visa att landet säger nej till populism, trångsynthet och bakåtsträvande. Det skulle ändå vara en god grund att bygga en positiv förändring på.

DN Ledare. 5 maj 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.