Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Hälsning är en privatsak

Snacka med handen.
Snacka med handen. Foto: Nicklas Thegerström

DN 23/4 2016. Politiker ska inte bestämma hur människor – inte ens miljöpartister – ska bete sig när de träffas.

Hur hälsar vi på varandra i detta land? Om det rådde tvivel i frågan har svaret nu slagits fast av de två regeringspartierna:

”Man tar både kvinnor och män i handen”, konstaterade statsminister Stefan Löfven på torsdagen.

”Tar man män i hand ska man också ta kvinnor i hand”, hävdade Miljöpartiets hårt prövade språkrör Gustav Fridolin. I det öppna brev som partiet publicerade på sin hemsida förklaras: ”Hur vi hälsar på och bemöter varandra måste genomsyras av likabehandling.”

Bakgrunden är givetvis den unge politikern Yasri Khans uteblivna handslag som gett ytterligare fart åt MP:s fria fall. Nu har både Fridolin och Åsa Romson enligt två nya förtroendemätningar tappat kraftigt hos väljarna.

Det intressanta är att diskussionen hittills har gällt män som inte vill skaka kvinnors hand och kvinnor som känt sig kränkta. Motsatsen nämns inte. Vill Miljöpartiet verkligen tvinga muslimska kvinnor att vidröra män, även om det strider mot deras religiösa övertygelse?

Om den politiska vägen stängs för dessa kvinnor innebär det att en av våra mest marginaliserade grupper hålls utanför den beslutsfattande arenan. Vill vi ha en sådan utveckling?

Här skulle vän av könsmaktsordning kunna invända att handskakningstvånget bara bör gälla män, eftersom de är en överordnad grupp. I så fall blir slutsatsen att män ska skaka hand, kvinnor slipper.

Men detta strider ju i så fall direkt mot det som skrivs i Miljöpartiets öppna brev. Där slås fast, i en rubrik i fetstil: ”Vi behandlar män och kvinnor lika.”

Man må tycka att resonemang som detta är meningslösa hårklyverier, men de visar på några viktiga principer. Ord har betydelse. Man kan inte i politiken slänga ur sig fraser som var för sig låter bra men som när de prövas visar sig vara ytterst svårtillämpade – som ”i Sverige tar man både kvinnor och män i handen”.

Dessutom kan man undra hur de troende kvinnor, och för den delen män, som väljer att hälsa på andra sätt än handslag nu ska reagera på MP:s och Stefan Löfvens handskakningsdogm. I Sverige tar man alltså både kvinnor och män i handen. Men om man inte gör det – ska man flytta då? Eller göra våld på sin religiösa tro för en sådan privatsak som hur man hälsar?

Statsministerns uttalande kan också ge upphov till besvärliga följdfrågor. Vad är det mer som man gör i Sverige? Äter fläsk? Visar håret? Dricker sprit? Har sex före äktenskapet?

Ska fler personliga ritualer regleras politiskt eller bara sådana som påverkar Löfvens regeringsunderlag?

När muslimska politiker som Omar Mustafa (S) och Mehmet Kaplan (MP) tvingats avgå har vissa ansett att detta beror på deras religion och att det visar att det inte går att vara muslim och makthavare i Sverige. Det är nonsens. Det finns framgångsrika muslimer, till och med i regeringen, som bevisar motsatsen. Mustafa och Kaplan blev omöjliga för sitt samröre med extremister och sina olämpliga uttalanden.

Handskakningen är en annan sak. Det är en religiös/traditionell praxis som bara kan sägas ha en ytterst marginell påverkan på någon annans frihet. Om handskakning är uttalad norm försvårar det kraftigt tillvaron för en hel del troende (må så vara en liten minoritet, de allra flesta muslimer skakar förstås hand med alla).

Debatten i Sverige har förändrats. För bara något år sedan hade det varit mer kontroversiellt att ha synpunkter på hur muslimer hälsar. Det fanns en beröringsskräck inför frågor som denna som inte heller var sund. Nu springer i stället alla åt andra hållet och drar slutsatsen att den som hälsar med handen på hjärtat automatiskt är fundamentalist eller åtminstone sexist.

Men så måste det inte vara. Åsikten att män och kvinnor inte ska röra varandra utanför äktenskapet är oerhört konservativ. Men den är inte nödvändigtvis nedvärderande eller diskriminerande. Naturligtvis kan miljöpartisten Yasri Khan anse att män är överordnade – men det har inte kunnat beläggas i veckans debatt.

Det är inte för mycket begärt att den som kommer till ett land försöker anpassa sig till viktiga värderingar och normer. Men heller inte att majoritetsbefolkningen i landet inskränker sina anpassningskrav till områden som verkligen betyder något.

I Sverige vill alltså statsministern numera bestämma hur två människor ska bete sig när de träffas. Frågan är om det är fler personliga ritualer som ska regleras på högsta politiska nivå eller om det bara gäller sådana som direkt påverkar Stefan Löfvens regeringsunderlag.

DN Ledare.23 april 2016

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.