Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Huliganer som huliganer

Foto: Magnus Bard

En grupp forskare har skrivit en rapport om händelserna i Husby lagom till ettårsdagen av upploppen. Slutsatserna presenterades på Svenska Dagbladets debattsida i måndags. Mästrande förklarar forskarna att mediernas rapportering, och den politiska debatten som följde, inte alls stämmer överens med Husbybornas uppfattning om vad som ligger bakom händelserna.

De skriver: ”Vi menar att den bild som framträder ur de intervjuades ögonvittnesskildringar och förklaringar är en given utgångspunkt för att förstå stenkastning, bilbränder och drivkrafterna bakom olika aktörers agerande.” Och så radas ”utgångspunkterna” upp.

Alla som ägnade rapporteringen och debatten minsta intresse när det begav sig har hört alltsammans tidigare: Husbyborna upplever inte att politikerna i Stadshuset lyssnar på dem. De känner stark gemenskap men samtidigt att de är utestängda från resten av samhället och betraktas som mindre värda. Polisen är inte alltid respektfull, ibland kränkande och till och med rasistisk. Människorna som bor i Husby vill ha tillgång till samma service och välfärd som övriga medborgare. Och så tycker många av de tillfrågade att det är trist att medierna inte syns till förutom i samband med oroligheter och problem.

Det är nog svårt att vara en tänkande människa boende i Husby utan att reflektera över att det är en stadsdel tyngd av social problematik, hög arbetslöshet och jämförelsevis mycket kriminalitet. Och att en uppväxt i Täby erbjuder andra, bättre möjligheter. Det är meningslöst att förneka.

Men forskarnas presentation och analys är som hämtad från Aftonbladets kulturredaktion, banal och försedd med strukturtänkandets skygglappar. Eftersom problemen finns, eftersom många är missnöjda med sakernas tillstånd, måste detta vara orsaken till upploppen. Inte för att forskarna har pratat med någon av dem som kastade sten och brände bilar – analysen är klar ändå.

En något annorlunda bild av Husby framträder i gårdagens reportage i DN Stockholm. Boende i området bekräftar att här finns gott om socioekonomisk utsatthet, men vägrar falla in i det-är-så-oerhört-synd-om-oss-retoriken. ”Det finns jobb att få om man söker. Det finns fritidsgårdar, det finns föräldrar som stöttar”, säger 21-åriga Sabrin Nekach.

Den snart färdigutbildade läraren, 26-åriga Ali Abdo, fyller i: ”De yngre här i Husby har förstått. De kämpar i skolan, de ser att det finns möjligheter. Det är den känslan vi måste pusha. Vi har aldrig haft så mycket sociala resurser som nu. Fler fältare, fler sommarjobb, ett bra jobbtorg. Vi måste samordna resurserna mer, vi måste nå ut till föräldrarna, till de unga som behöver oss.”

Alltså, problemen är stora. Men det finns också resurser, vilja och verktyg att vända utvecklingen. Sedan finns det ett antal tonårspojkar och unga män som gärna vill slåss, vandalisera och ha sönder. Deras förstörelselusta är inte vackrare eller mer hedervärd än, säg, fotbollshuliganers. Och upploppen är inte ett mått på hur det är att bo i Husby, eller i något av de andra områden där bilar sticks i brand och poliser attackeras.

I kvällens ”Uppdrag granskning” framhålls en annan pusselbit till förståelsen av händelserna och den fortsatta sociala oron: Spänningen mellan polisen och ungdomsgängen i de segregerade förorterna. Bland ungdomarna finns uppfattningen att polisen är onödigt hård, att kontroller och kroppsvisitationer görs på ett kränkande sätt och på alltför lösa grunder. Polisen å sin sida upplever att försöken att skapa kontakt och dialog med ungdomarna hela tiden sparkas tillbaka till utgångsläget av rena provokationer.

De som blir lidande är resten av Husbyborna, de som larmade polisen i desperation när de såg vad som höll på att hända en sen kväll förra året, de som fick sina bilar nedbrända och fönsterrutor krossade.

Men det är också de som är framtidshoppet i stadsdelen. När upploppen väl mojnade efter en vecka berodde det på att många Husbybor gick ut på gatorna. Som Fahd Luyombya, en av dem som arbetar med ungdomar i riskzonen, påpekar: Det var inte så kul att hålla på och bränna bilar framför ögonen på mamma, pappa och syskon.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.