Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

I Erdogans hårda grepp

Solnedgång över Turkiets demokrati?
Solnedgång över Turkiets demokrati? Foto: AP

DN 20/7 2017. En tydlig europeisk linje krävs för fängslade EU-medborgare i Turkiet. Och mot Erdogans auktoritära tendenser.

Sedan den 5 juli sitter den svenske medborgaren Ali Gharavi fängslad i Turkiet. Han greps tillsammans med elva andra personer, däribland Amnesty Internationals landschef Idil Eser och en tysk medborgare, i samband med en konferens om människorättsarbete. Gharavi och tysken skulle hålla i en utbildning om digital säkerhet och människorättsförsvarares psykosociala hälsa. 

I måndags beslutade en domare att Gharavi och sju av de andra ska fortsätta sitta inspärrade. Enligt Amnesty är de anklagade för medlemskap i en terrorgrupp. 

Människorättsorganisationen kallar fängslandena, anklagelserna och rättsprocessen för absurda. Det går inte annat än att hålla med om beskrivningen som också stämmer allt bättre in på verkligheten i det som håller på att förvandlas till ett Erdoganistan.

Under tisdagen riktade Tysklands förbundskansler Angela Merkel hård kritik mot Turkiet. Hon krävde att den tyske medborgaren och de andra fångarna genast ska släppas. På onsdagen avbröt sedan utrikesminister Sigmar Gabriel sin semester och kallade upp den turkiske Berlinambassadören för en förklaring.

Från svenskt håll har det dock varit anmärkningsvärt tyst. Varken statsminister Stefan Löfven eller utrikesminister Margot Wallström har offentligt fördömt fängslandet av Ali Gharavi eller krävt att han ska friges. 

På det sättet fullföljer regeringen sitt undermåliga engagemang för svenska medborgare som grundlöst fängslats av auktoritära regimer. 

Turkiets geopolitiska nyckelposition ger president Recep Tayyip Erdogan en stark förhandlingsposition. Landet är Natomedlem och har utgjort en viktig bas i striderna mot Islamiska staten. 

Dessutom har EU ju gjort sig beroende av Ankara i och med förra årets flyktingavtal. Det gör det svårare att ställa skarpa krav på den turkiska regeringen.

Det finns ingen anledning att tro att presidentvalet 2019 kommer att ske på en mer rättvis spelplan.

Ändå är det uppenbart att det krävs en tydligare gemensam europeisk linje. För de EU-medborgare som sitter fängslade i Turkiet och mot Erdogans auktoritära tendenser. 

Presidentens icke-demokratiska böjelser har varit tydliga i flera år. Men sedan den avstyrda militärkuppen – vars årsdag firades i helgen som om den representerade nationens återfödelse – har Erdogan tagit ett allt hårdare grepp om Turkiet.   

För det första har han gjort det genom det undantagstillstånd som utlystes kort efter militärkuppen. Det har gett honom omfattande möjligheter att styra med dekret. 

Presidenten har effektivt använt den makten när han rensat en rad institutioner – från militären till domstolar och universitet – på personer som påstås vara anhängare till den religiösa ledaren Fethullah Gülen som i sin tur anklagas för att ligga bakom kuppförsöket.  

Undantagstillståndet har förlängts gång på gång. Och det finns skäl att tro att det kommer att gälla hela vägen fram till valet 2019.

För det andra har Erdogan alltså låtit skriva en ny konstitution. Den träder i full kraft i samband med att en ny president väljs om två år, förstärker kraftigt dennes makt och tar bort premiärministerposten. 

Turkiets nya grundlag ger Erdogan möjlighet att kandidera till åtminstone ytterligare två mandatperioder. Därmed kan han stanna ett decennium till vid makten. 

Turkiet är djupt splittrat. Det bekräftades vid vårens folkomröstning där konstitutionen godkändes av en skral majoritet. 

Hundratusentals människor välkomnade den 25-dagarsmarsch från Ankara till Istanbul som leddes av oppositionsledaren Kemal Kilicdaroglu och avslutades i helgen.

Regeringen saknar alltså knappast motstånd. Ändå är dess position stark. Och den tvekar inte att använda makten för att befästa sin egen ställning. I folkomröstningen fick ja-sidan ett överväldigande stöd i statskontrollerad medier, valobservatörer bannlystes och nej-kampanjen nekades den röstomräkning den krävt. 

Det finns ingen anledning att tro att presidentvalet 2019 kommer att ske på en mer rättvis spelplan.

Just därför är det viktigt att både Sveriges och Bryssels röst blir tydligare. De EU-medborgare – och de turkar – som sitter grundlöst inlåsta måste släppas. Erdogans urgröpning av Turkiets demokrati kan inte accepteras.

DN Ledare. 20 juli 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.