Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Islamismen i Sverige måste kartläggas

Brödraskapet demonstrerar i Kairo.
Brödraskapet demonstrerar i Kairo. Foto: Hesham Elkhoshny/AP

DN 4/3 2017. Den fundamentalistiska tolkningen av islam är ett reellt hot i Sverige. Det krävs bättre forskning om islamismen än den som presenteras i MSB:s kritiserade rapport.

Muslimska brödraskapet kan som rörelse te sig nästan spöklik. Det passar säkert utmärkt för både organisationens anhängare och dess fiender. De förra kan överdriva dess makt för att själva vinna fördelar. Motståndarna kan peka på snart sagt vilka företeelser med muslimska förtecken som de önskar och säga "titta, det är Brödraskapet, de finns överallt".

Inflytandet på demokratin från extrema grupper är ett ämne vars relevans inte kan överskattas. Den radikala islamismen omfattar värderingar som är oförenliga med det svenska samhällsbygget. Det finns många oroande tecken på hur denna fundamentalism redan påverkar svenskt vardagsliv – tydligast i de miljonprogramsområden där främst kvinnor vittnar om hur de fått sin frihet beskuren.

Det är med andra ord ytterst viktigt att Muslimska brödraskapets inflytande utreds ordentligt. Nu har en rapport släppts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, med titeln "Muslimska Brödraskapet i Sverige". Huvudförfattare är terrorexperten Magnus Norell. Bilden den tecknar är oroväckande och mycket av den är korrekt. Men rapporten har fått kritik. Och mycket av den är relevant.

Först som sist ska slås fast att "Muslimska Brödraskapet i Sverige" inte gör anspråk på att vara vare sig nyskapande eller heltäckande. Redan på sidan 2 beskrivs vad som är syftet: "Givetvis är innehållet i rapporten summariskt och generaliserat för att passa formatet. Det återstår att fördjupa studiet empiriskt och teoretiskt om olika frågor kring det europeiska brödraskapets ideologiska nätverk. Innehållet i rapporten bör därför betraktas som ett första försök att formulera en sammanhållen kunskapsöversikt av rörelsens europeiska och svenska aktiviteter."

Och som översikt är den relevant. Avsnitten om brödraskapets historia och internationella verksamhet är tryfferad med fotnoter och hänvisningar till annan forskning.

Men det är uppenbart att rapporten svajar när situationen i Sverige ska penetreras. "Under årens lopp har MB genom en uppsjö av organisationer kunnat etablera en helt dominerande position inom det statsunderstödda så kallade civilsamhällets muslimska del", heter det. Anklagelsen är inte ny och så kan det naturligtvis vara – men någon källa redovisas inte.

Deltagarna intar sina förväntade positioner. De ser flisan i motståndarens öga men inte bjälken i sitt eget.

Om ett muslimskt studieförbund konstateras: "Ledningen är helt styrd av MB." Enda källa är en blogg där rapportförfattaren själv medverkar. "Stockholms moské vid Björns trädgård är i dag den mest kända MB-institutionen i Sverige", skrivs i samma avsnitt – utan källa alls.

MSB:s rapport fick snabbt kritik av 23 forskare. Bland dessa finns namn som tidigare varit snabba med att kritisera sina motståndare för islamofobi, men också andra som hållit en klar blick på fenomenet islam i Sverige. Och kritiken de framför är relevant:

"Vi ifrågasätter inte att det kan finnas individer och kanske också organisationer i Sverige som har sympatier med och/eller direkta kopplingar till Muslimska brödraskapet, och att en kartläggning är en rimlig vetenskaplig uppgift. Men en kartläggning bör vara förutsättningslös och bygga på kontrollerbar fakta."

Islamism är ett kontroversiellt ämne och debatten blir lätt fokuserad på något helt annat än sakfrågorna. De som tycker att "det muslimska hotet" är överdrivet och att den viktiga utmaningen i dag är islamofobi och rasism kommer att fortsätta att skjuta in sig på formella fel i rapporter som Magnus Norells. De som i stället är kritiska till islamismen och fruktar att den är på väg att slå in kilar i vårt sekulära samhälle – på sikt till och med hota demokratin – bortser gärna från brister i rapporter som MSB:s. De vill i stället fokusera på att rapporten tar upp ett verkligt problem.

En sak är säker. Om MSB hade publicerat en lika svagt underbyggd rapport om, säg, Sverigedemokraterna hade nog många av de som försvarar Norell reagerat kraftfullt på de bristande källhänvisningarna och det personliga tyckandet. Och de som i dag angriper honom hade varit klart mindre ilskna.

För det är ju så den ser ut, samhällsdebatten av i dag: Deltagarna intar sina förväntade positioner. De ser flisan i motståndarens öga men inte bjälken i sitt eget. Det viktiga är vem som är avsändare till ett budskap, inte vad budskapet innehåller.

Det glädjande är att rapportförfattarna och deras kritiker är överens om det viktiga: Islamismen, och Muslimska brödraskapets eventuella inflytande i samhället, är områden som är värda betydligt mer forskning.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.