Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Jo, världen blir bättre

Optimism: Många julljus i mörkret.

Enligt National­encyklopedin vet ingen exakt vad ordet jul, fornvästnordiska ”jól”, betyder. Men belästa män och kvinnor har slagit fast att vår julhelg är en sammansmältning av tre högtider: Kristi födelsedag, den romerska festen till firande av ”den oövervinneliga solen” och vad som tros ha varit en fruktbarhetsfest hos de skäggiga germaner som trotsat allt förnuft och valt att bosätta sig på den skandinaviska halvön.

Oavsett vilken av de tre jularna som den moderna människan väljer att fira är det nog tryggt att slå fast att de alla i grunden är glädjens högtider. I kristendomen betyder själva ordet evangelium – texterna om Jesu födelse, gärning, död och uppståndelse – just ”glädjebud”.

2011 har varit ett år av dramatik som borde räcka för ett helt decennium. Många av årets händelser inbjuder förvisso till allt annat än glädje. Främlingsfientliga terrordåd, eurokris, inbördeskrig, kärnkraftsolyckor, islamistisk extremism och global uppvärmning skapar djup oro. Det är lätt att tro att världen blint och tungt marscherar mot apokalyps.

Ändå finns julen
2011 skäl att vara optimistisk. Tiden rymmer också många glädjebud.

Den arabiska våren har, trots despoternas fall, inte övergått i sommar. Om den hårdföra islamismen får för starkt fäste i regionen innebär det ett hot mot mänskliga rättigheter och jämställdhetssträvanden.

Men Tunisien har hållit val, Marocko folkomröstning om reformer och flera andra länder har tagit kliv i demokratins riktning. Nu är det dessutom upp till bevis för rörelser som Muslimska brödraskapet. I påtvingad opposition är det lätt att framstå som det bästa alternativet. Regeringsställning och ansvar medför helt andra krav.

Lyckligtvis är demokrati en rätt som ger mersmak. I takt med att Mellanösterns och Nordafrikas folk får tillgång till nya friheter lär det bli svårare för auktoritära, patriarkala imamer att framstå som rimliga framtidsalternativ.

Europas tunga
kris kan ge skäl till misströstan. Men människan är förunderligt kortsiktig: i varje högkonjunktur inbillar vi oss att nu kommer hjulen att rulla friktionsfritt i all evighet, när konjunkturen vänt tror vi att allt är och förblir elände. Visserligen råder nu ekonomiskt mörker, men ingen natt är så lång och svart att den inte följs av en gryning och ett ljus i slutet.

Dessutom: för bara ett par generationer sedan kombinerades lågkonjunktur, arbetslöshet och bankkriser med att Europas länder rustade och hetsade mot varandra. I dag är EU, trots alla dess brister, ett uttryck för viljan att lösa gemensamma problem med samarbete i stället för störtbombningar och pansarchocker.

Sverige har – hittills – klarat krisen bättre än de flesta. Problemen ska inte ringaktas, och många av dem blir speciellt tydliga och smärtsamma i juletid. Arbetslösheten är hög och utanförskapet växer under lågkonjunkturens slagskugga.

Ändå lever vi
i ett av världens minst taggiga länder, vi har ett starkt skyddsnät och ovanligt goda förutsättningar att rida ut även denna svacka. Jämfört med den senaste djupa krisen, i 1990-talets början, sitter vi med en betydligt bättre hand. Inför batteriet av skräckrubriker är det lätt att tappa sinnet för proportioner.

Om vi höjer blicken och ser ut över hela vår omvärld finns också goda anledningar till optimism. Många länder i Asien och Afrika har det senaste decenniet genomfört välfärdslyft som saknar historiskt motstycke. Färre människor svälter, färre är utlämnade åt naturkrafterna, färre dukar under av epidemier, fler spädbarn överlever sitt första år.

Klimathotet är en realitet, men det är också viljan att åtgärda det även om det finns skäl att efterlysa mer konkret handling. Toppmötet i Durban fick trots allt en bättre utgång än vad olyckskorparna kraxat. Torsken i Ös­tersjön återhämtar sig, nedsmutsningen av världshaven minskar.

Mänsklighetens tolerans för att lösa konflikter med våld är lägre i dag än någonsin, liksom förmågan att rädda livet på dem som fortfarande utsätts för det. Läkarvetenskapen går svindlande fort framåt. Så sent som i går kom en fantastisk julklapp: Dödsfallen i malaria, ett av mänsklighetens verkliga gissel, har på tio år minskat med närmare 40 procent. Ett helt nytt vaccin ger dessutom lovande resultat.

Så oavsett om vi firar jól på det traditionella vikingasättet, för att hylla den oövervinneliga solen, för att minnas barnet i Betlehem eller inte alls: Glädjebuden finns där, för den som vill lyssna.

DN 24/12 2011

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.