Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Jobbet är nyckeln

Foto: Magnus Bard

Den som kommer till Sverige måste få starka incitament och möjligheter att så snabbt som möjligt försörja sig själv.

Det talas ibland i debatten om ”55 no go-zoner” i Sverige. Begreppet är slarvigt, det handlar inte om att polisen inte vågar beträda laglöst land. Däremot är det områden där, enligt Rikspolisstyrelsens rapport från 2014, ”lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället”.

Rapporten heter ”En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället”. På lika torr prosa slår den fast:

”Utveckling i områdena har medfört svårigheter att utreda brott. Polisen har även i andra avseenden svårt att arbeta i dessa områden, bland annat på grund av att omgivningen reagerar mot polisen vid ingripanden eller genom att angripa polisens fordon.”

Även om situationen inte är så allvarlig att polisen inte kan röra sig i vissa svenska områden är detta illa nog.

När kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki nu på tankesmedjan Fores uppdrag utrett fenomenet utsatta stadsdelar använder han begreppet SSO, socioekonomiskt svaga områden. På DN Debatt definierar han dem som stadsdelar som ”vanligen karaktäriseras av fattigdom och en anhopning av sociala problem där brottslighet spelar en framträdande roll”.

Sarneckis rapport utgör första kapitlet i en kommande Fores-antologi om integration, ”Hela staden – bryt segregationen”. Vid presentationen på torsdagseftermiddagen är Sarnecki och hans meddebattörer tämligen överens åtminstone om vad som gått fel i arbetet med SSO-områdena. Och deras bild är dyster.

Vetskapen om vad som behöver göras har funnits länge. Men lite har gjorts och det som gjorts är ofta fel saker.

Polisens incitament är felvridna. Cheferna premieras för åtgärder mot brott som begåtts men inte alls för prevention. Kunskaper om situationen i SSO-områdena har funnits, men de har inte dokumenterats. Det som polisen har prioriterat har ofta inte varit vad medborgarna efterfrågat. Överblicken tycks ha saknats.

Och kortsiktigheten har fått styra.

”Det tar åtminstone tio år innan man ser effekten av långsiktiga åtgärder”, suckar Jerzy Sarnecki. Men politikernas tidshorisont sträcker sig sällan längre än en mandatperiod – och mediernas är betydligt kortare än så.

 

Den som kommer hit måste få starka incitament och möjligheter att så snabbt som möjligt försörja sig själv.

 

I rapporten för Sarnecki ett långt resonemang om ett i dagarna mycket omdiskuterat ämne: kulturella orsaker till brottslighet. Han slår fast att människor med invandrarbakgrund är klart överrepresenterade vad gäller brottslighet – särskilt vålds- och sexbrott – men poängterar att det finns ett forskningsunderskott om vad detta beror på.

Vilka åtgärder som behövs i SSO-områdena är däremot ganska välkänt. Människor måste komma i arbete. Trångboddheten måste motverkas. Skolans roll är ytterst väsentlig – specialsatsningar i utsatta stadsdelar är viktiga på både kort och lång sikt.

Polisen spelar naturligtvis en nyckelroll. Småbrottslighet och allmänt stök måste beivras på ett helt annat sätt än som varit fallet – invånarna i dessa områden har inte mindre rätt till vardagstrygghet än någon annan.

Om kriminaliteten minskar kommer medborgarnas förtroende för polisen att öka, och därigenom viljan att till exempel vittna. Omvänt innebär otrygghet att gängens makt ökar och parallellsamhällen växer fram.

I polisarbetet är långsiktighet av största vikt. Även om en insats gett viss framgång, som nyligen i Södertälje, kan den inte avbrytas för tidigt. Då är risken stor att problemen kommer tillbaka in samtidigt som de sista poliserna ger sig därifrån.

Framför allt måste de nyanlända, som ofta hamnar i de utsatta områdena, erbjudas en svensk dröm. Vi behöver vår egen motsvarighet till den amerikanska drömmen.

I dag är det svenska systemet, med potentiellt bidragsberoende och höga trösklar till arbetsmarknaden, förödande för människors initiativkraft. Vänstern motsätter sig lägre ingångslöner för nyanlända men saknar svar på hur de då ska få jobb.

Och ett problem med arbetslöshet är att den har en tendens att gå i arv. Den som kommer hit måste få starka incitament och möjligheter att så snabbt som möjligt försörja sig själv.

”Min pappa var chef för den polska handelsflottan”, säger professor Sarnecki. ”I Sverige blev han lägre tjänsteman på Kooperativa förbundet. Han räknade knappast med annat, och det gör nog inte folk som flyr till ett nytt land. Men de vill att deras barn och barnbarn ska få chansen.”

Läs mer. Ledare
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.