Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Kräv kommunal beredskap

12.000 personer som har fått uppehållstillstånd sitter på Migrationsverkets asylboenden och väntar på kommunplaceringar. Häromdagen rapporterade DN att prognosen över antalet asylsökande i år skrivs upp kraftigt, från 61.000 till 70.000-80.000 personer. Något måste göras om inte betydligt fler de kommande åren ska fastna i asylboenden, där chanserna till språkstudier, praktik och etablering i det svenska samhället är begränsade.

Men vad? Det fick två samordnare uppdraget att fundera över, och i går presenterades huvudlinjerna i den utredning som kommer att vara helt färdig senare i sommar. Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg, båda med mångårig erfarenhet av kommunpolitik, har gjort ett gediget arbete och pekar ut de huvudsakliga hindren för en bra mottagning, någorlunda jämnt fördelad över hela landet.

Som bekant finns det en rad kommuner som visat mycket litet intresse för att hjälpa till med etableringen av nyanlända invandrare. Men, som Hedberg framhöll, fokuseringen på de avtal som förhandlas fram mellan länsstyrelser och kommuner är kontraproduktiv. Man kan få intrycket att kommunerna har möjlighet att själva välja om de vill vara en del av integrationspolitiken eller inte.

De flesta personer som får uppehållstillstånd bestämmer på egen hand var de vill bosätta sig. Sedan är det kommunens och Arbetsförmedlingens uppgift att erbjuda de etableringsinsatser som garanteras i lagen. En kommun har givetvis inte möjlighet att vägra någon inträde. De som väntar på kommunplaceringar är människor som inte förmått hitta lämplig bostadsort på egen hand.

Utredarna menar att alla kommuner borde kunna uppvisa beredskap att ta emot nyanlända flyktingar. Då skulle fler välja att flytta till de kommuner som i dag knappt alls engagerar sig i flyktingmottagandet. I stället för att böna och be kommunpolitikerna om att upplåta ett visst antal platser, bör alla kommuner åläggas att ordna med bostäder, språkstudier, praktikplatser och annat som behövs den första tiden efter ankomst till Sverige. Alla kommuner ska kunna redovisa hur de arbetar med dessa uppgifter.

Ett krav på ett slags infrastruktur för etablering är inte detsamma som att staten, genom Migrationsverket, portionerar ut människor. Men det är en tydlig signal om att integrationspolitiken är en nationell angelägenhet. Kommuner kan inte strunta i att anordna barnomsorg, äldrevård eller socialtjänst. På samma sätt ska de kunna erbjuda de insatser som behövs för att ta emot nyanlända.

Det är en utmärkt medelväg, ett slags administrativ hemläxa. Eftersom människor med uppehållstillstånd har rätt att bosätta sig var de vill, ska det givetvis överallt finnas möjlighet att få den service som krävs för framgångsrik etablering.

Situationen ser väldigt olika ut runtom i landet. På många håll, särskilt i avfolkningsbygder, är intresset stort för flyktingmottagande. Flera av de kommunpolitiker utredarna har pratat med uttrycker en frustration över att den stora tillströmningen av människor från andra länder aldrig når deras kommuner. Här krävs att Migrationsverket tänker till, gärna lite mer långsiktigt än för närvarande, kring placeringen av asylboenden. Den som aldrig hört talas om Jämtland, än mindre varit där, har få skäl att efter erhållet uppehållstillstånd fundera på att flytta till någon av de jämtländska kommunerna. Strategiska placeringar av asylboenden skulle således på ett tidigt stadium kunna skapa naturliga kontaktytor mellan nyanlända och andra landsdelar än de i dag mest flyktingtäta.

Ytterligare en viktig synpunkt från Hedberg och Stjernkvist gäller möjligheten till regional samordning. En kommun har kanske tomma bostäder, grannkommunen kan lättare anordna praktikplatser, i en tredje finns välfungerande SFI-utbildning. Det är inte säkert att det utanför storstadskommunerna är optimalt att arrangera mottagandet kommun för kommun.

Ersättningssystemen behöver också korrigeras något. Till exempel vore det rimligt att det utgick en särskild ersättning från staten till kommunerna för personer som i stort sett saknar utbildning. I övrigt finns det en klar pedagogisk poäng i att lägga in ersättningen i den generella pengapåse som utgör det samlade statliga stödet till kommunerna. Det skulle understryka att beredskap för att integrera nyanlända numera är en kommunal kärnverksamhet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.