Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Le Pen är inte svaret på terrorn

Extremismen måste bekämpas.
Extremismen måste bekämpas. Foto: Foto: Thibault Camus/AP

Jakten på terroristerna bakom massmordet i Paris övergick på fredagen i ett utdraget gisslandrama. Under tidig kväll stormade polisen gärningsmännens tillhåll.

Dådet i onsdags var barbariskt i sig och en attack mot den yttrandefrihet som terrorister hatar. Det riskerar också att ge vidare effekter i Frankrike, inte bara i form av avsky mot extremistiska islamister utan också allmän misstro mot muslimer.

Sådant bekymrar inte fanatikerna. Tvärtom är deras avsikt just att polarisera och sprida skräck. Här lurar faror i ett land som redan är osäkert på sin identitet och islams roll i samhället. Terrorn leder inte självklart till varaktig nationell samling, utan kan i stället stärka mörka krafter.

Det främlingsfientliga Nationella fronten blev största parti i EU-valet i maj med nästan 25 procent av rösterna. Vad värre är, ledaren Marine Le Pen kan enligt opinionsmätningarna vinna den första omgången i presidentvalet 2017 och gå vidare till den avgörande duellen. Där är hon säkert chanslös, men scenariot skrämmer.

Marine Le Pen har putsat på sin image och blivit accepterad i bredare kretsar. Men samtidigt som hon har gjort sig av med partiets antisemitiska haranger har hon trappat upp propagandan mot islam. Dessvärre bildar detta, ihop med ett rabiat motstånd mot invandring, grunden för hennes attraktionskraft.

Nationella fronten har redan tidigare velat stoppa alla offentliga bidrag till moskéer och förbjuda både muslimsk slöja och judisk kippa på allmän plats. Och nu är tiden förbi för hyckleri om den islamiska fundamentalismen, förkunnar Le Pen.

Frankrike har en lång sekulär tradition, religion ska hållas till den privata sfären och kristna symboler utanför skolor. De flesta av landets 5–6 miljoner muslimer har inga problem med den normen. Relationen med arabvärlden har dock varit komplicerad sedan kolonialtiden.

Marginalisering och bristande integration finns i Frankrike som annorstädes i Europa, och extremisterna hittar sina rekryter. Ett tusental personer har rest till Syrien för att slåss på Islamiska statens sida. Frankrike har för sin del ingripit militärt mot jihadister i Afrika, och deltar i USA:s flygattacker mot IS i Irak.

Globalisering och nya tider väcker samtidigt motvilja och rädsla inom arbetargrupper. När Nationella fronten utser muslimer och invandrare till syndabockar är alltför många beredda att lyssna. Mekanismerna fanns förut, men förstärktes av den internationella finanskrisen.

Den ekonomiska stagnationen har blivit kronisk: tillväxten är nära noll för tredje året i rad, arbetslösheten över 10 procent, statsbudgeten har stora hål. Parallellt befinner sig de etablerade politiska partierna i ett uselt tillstånd.

President François Hollande och socialisterna vann valet 2012 på löften om tillväxt i stället för åtstramningar. Planen vilade på vänstergodis som sänkt pensionsålder och att klämma åt de rika, men skattehöjningarna kvävde ekonomin. Efter diverse kast har Hollande landat på en mer företagsvänlig linje, men sicksackandet har retat både näringsliv och partivänster. Ynka 13 procent av fransmännen har förtroende för presidenten.

Det borgerliga UMP var ruinerat efter valet, och plågas av politisk splittring och personmotsättningar. Förre presidenten Nicolas Sarkozy har gjort comeback trots sin inblandning i olika skandaler. Han förlorade 2012 för att han lovat runt, hållit tunt och gjort sig djupt impopulär, och folkets entusiasm är fortfarande högst begränsad.

De strukturreformer Frankrike skulle behöva väcker starkt obehag i partier såväl som befolkning. I denna röra av oro, missnöje och handlingsförlamning trivs Marine Le Pen. Populistens fördel är att kunna trivialisera komplicerade frågor och lova allt till alla. För henne blir ett terrordåd ännu en ingrediens i en farlig mix.

Le Pen vill lämna euron, stänga gränserna och isolera Frankrike. De normala partierna borde samla sig till att avslöja hennes reaktionära och ogenomförbara program, inte bara när det gäller invandringen. Vad de inte ska göra är att tassa efter Nationella fronten, vilket tidigare har prövats utan framgång.

Att få ordning på ekonomin är grunden för varje fransk president och regering. Därutöver finns livsviktiga demokratiska värden att försvara, för muslimer och andra fransmän, mot extremister av olika slag. Oavsett religion är terroristerna allas fiende.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.