Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Löfven hytter med handen han kallar utsträckt

Uppretad.
Uppretad. Foto: Nicklas Thegerström

Löfven är besviken på oppositionen. Men det S-ledaren kallar ”gnäll” är en riksdagsmajoritet som inte stöder hans politik. Det är dags att han börjar förhålla sig till den.

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare var det mycket tal om hans goda förhandlaregenskaper och erfarenheter från tiden som ledare för IF Metall. Men en politisk förhandling är inte som en facklig: i politiken har inte alla inblandade viljan att nå en uppgörelse. Detta borde statsministern ha lärt sig vid det här laget.

”Det är bara käbbel.” Löfvens kommentar i den tv-sända valdebatten har kommit att prägla hans tid i regeringskansliet. I torsdagens DN upprepar han budskapet, men den här gången med andra ord: ”Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten.”

Det statsministern kallar att sitta i ett hörn och ”gnälla” handlar om att en riksdagsmajoritet inte stöder ­regeringens beslut.

Anledningen till att han åter hytter med den näve han själv kallar en utsträckt hand, är att det just nu regnar tillkännagivanden. Oppositionen har redan slagit rekord i grenen där uppmaningar skickas från riksdagen till regeringen om hur man ska agera i specifika frågor.

På så sätt har också regeringens förslag om alltifrån slopat överskottsmål till obligatorisk gymnasieskola bromsats.

Löfven tycks ha glömt bort – kanske efter att med Decemberöverenskommelsen ha fått möjlighet att lotsa sina budgetar genom riksdagen – att han leder en regering som inte samlar mer än 38 procent. Det är ändå i alla andra frågor upp till honom, ingen annan, att försäkra sig om att det finns stöd bakom förslagen.

Så länge Löfvens bild av samarbete är att andra partier ska hjälpa honom att driva S-politik kommer ”Samarbetsregeringen” att fortsätta ha svårigheter att leva upp till vad den kallar sig.

Tillkännagivandena är visserligen inte rättsligt bindande och Löfven ­hymlar inte med att han inte avser att bry sig särskilt mycket om dem. Men hans attityd är inte riskfri: Om en riksdagsmajoritet inte är nöjd med ­regeringens hantering kan miss­troendeförklaring riktas mot enskilda statsråd eller hela regeringen.

Störst problem att få igenom sin politik har regeringen kring skolan, sjukförsäkringen, vården och i frågor som rör brott och straff, visar DN:s genomgång på torsdagen. Justitieminister Morgan Johansson har fått inte mindre än tolv punkter där riksdagen har gett honom bakläxa.

Men till skillnad från Löfven är Johanssons reaktion både konstruktiv och rimlig. Han meddelar att han ska tackla riksdagens uppmaningar genom att bjuda in oppositionen till samtal. Det är det naturliga svaret för den som inser att det parlamentariska läget kräver både ömsesidighet och flexibilitet.

Ska Löfven lyckas få någonting gjort under sin tid vid makten är det dags att sluta tjura och börja prata, men då inte med journalister om hur hopplösa de han säger sig vilja samarbeta med är.

För att parafrasera statsministerns formulering: antingen sitter man och gnäller i ett hörn på regeringskansliet i tre dryga år till, eller så är man med och formar besluten.

Att fyra år av destruktiv dragkamp mellan riksdag och regering inte är bra för Sverige säger sig självt.

Rekordet i tillkännagivanden handlar dock inte bara om att regeringen inte arbetar tillräckligt hårt för att få stöd för sin politik. Det är också en konsekvens av att oppositionen är ovanligt mån om att visa att Decemberöverenskommelsen minsann inte gäller annat än budgeten.

Efter månader av utskällningar inom de egna partierna har de borgerliga ledarna ett stort behov av att visa att de inte tänker lämna walkover. Därför är de nu extra och ibland onödigt besvärliga.

När regeringen tar sig friheter som den saknar mandat för är det helt legitimt att riksdagen sätter den på plats. Men det finns andra frågor där det är uppenbart att Allianspartierna är mer intresserade av att sabotera för regeringen än att driva igenom sin egen politik.

Allianspartierna har nu chansen att prioritera och slipa på den egna politiken i stället för att av gammal vana visa enad front för att göra Löfvens tillvaro besvärlig. Det gör han bra på egen hand.

Läs mer. Alla ledare 22 maj

• Signerat. Erik Helmerson: Stå upp för EU:s värden. Vid det pågående toppmötet får EU inte ge efter för Rysslands påtryckningar om det östliga partnerskapet, skriver Erik Helmerson.  

• Signerat. Carl Johan von Seth: Fiaskot på fondmarknaden. De tiotals miljarder som svenskarna betalar i årliga fondavgifter är pengar i sjön. Konsumentskyddet måste bli bättre, och konkurrensen hårdare, skriver Carl Johan von Seth.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.