Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Löfven svänger hit och dit

Other: Emil Langvad

DN 2/5 2017. Alla ska med, brukade Socialdemokraterna säga i valrörelsen 2006. När Stefan Löfven höll sitt första maj-tal i Malmö korrigerade han parollen: Alla ska med – men ingen får åka snålskjuts. Det var en socialdemokrati som slets mellan gammal kravlöshet och ny, hård retorik som firade arbetarrörelsens dag. Men vart leder egentligen resan med Löfven?

Högerut, befarade en del ombud särskilt inför partiets kongress i april. När ledningen presenterade sina riktlinjer var det idel högre krav och strängare straff. Statsministern håller fast vid sitt budskap till väljarna: Beväpnade gängledare måste sättas i häktet, buset ska ställas inför en ny sorts jourdomstolar. På måndagen talade han om skjutningar och hotet från terrorn. Fler poliser skulle skapa ”frihet till trygghet”.

Löfven uppträder ibland som höger­spöke, men förslagen som hans rege­ring för fram brukar ändå bli mjuka kompromisser. Kongressen tvingade också fram vissa reträtter. Socialdemokraterna förblir socialdemokrater.

På första maj kan en S-ordförande givetvis inte avstå från en stunds socialistisk agitation. Enligt Löfven stod valet i svensk politik mellan två alternativ. ”Det är högerns förmögen­hetsbygge för några få eller så är det vårt samhällsbygge för alla.” Han talade om massiva nyrekryteringar i välfärden och stopp för vinstjakten. Men det vore fel att beteckna honom som hård­nackad vänsterideolog.

Stefan Löfven är varken eller, och när han i sitt tal kort berörde skolpolitiken blev det tydligt att han har sicksackat mellan positioner i sin syn på gymnasiet. Nyligen tyckte statsministern att det var viktigt med treåriga linjer. Högre teoretiska krav på praktiska utbildningar var ett mål. Men det färska förslag som regeringen kallar yrkespaket ligger på en annan ambitionsnivå. För att hjälpa de elever som inte klarar gymnasiet krävs större flexibilitet, resonerade Löfven i sitt tal. Så låt gå för kortare utbildningar, utan högskoleförberedelser.

Den stora nyheten som presenterades på måndagen innebar också en ideologisk gir. En ”patientmiljard” utlovades inför höstens budget, och den lät ungefär som alliansregeringens gamla kömiljard.

Pengen, som brukade hänga ihop med vårdgarantin, avskaffades av den rödgröna regeringen eftersom den ­sades leda till undanträngning och ­dåliga vårdprioriteringar. Nu införs något liknande igen.

Logiken bakom förslaget tycks inte vattentät. Visst dras sjukvården med långa väntetider. I organisationen Health consumer powerhouse senaste index hamnar Sverige på europeisk jumboplats vad gäller tillgängligheten. Särskilt köerna i cancervården pekades ut. Och visst är det ett problem att en del landsting inte kan uppfylla vård­garantin.

Besök på vårdcentralen ska ske inom sju dagar, står det föreskrivet i lagen. Efterföljande besök hos specialist ska bokas in inom 90 dygn, och en eventuell operation planeras senast ytter­ligare 90 dagar senare. Om man jämför med liknande länder är den svenska vårdgarantins tidsgränser inte särskilt ambitiösa.

Men trots det är det bara 62 procent av patienterna i exempelvis i Norr­bottens län som får tid hos en specialist­läkare inom angiven tid. Många landsting missar också målet som säger att alla ska få träffa en allmänläkare inom sju dagar. Det gjorde de även när alliansens kömiljard betalades ut som stimulans. Vårdgarantin har alltså aldrig fungerat som någon riktig garanti.

Ändå tänker Socialdemokraterna nu korta vårdgarantins hålltider. Något exakt schema kunde Stefan Löfven inte vissa upp på måndagen. Men vad är egentligen poängen med att laborera med tiderna i en garanti som landstingen inte klarar?

”Kaliber” i P1 berättade i förra veckan om allmänläkare som springer med andan i halsen mellan patienter och inte klarar belastningen på vårdcentralerna. Överbeläggningen på sjukhusen är samtidigt historiskt hög. Just nu finns det 105 inlagda patienter per 100 vårdplatser i Sverige, enligt Sveriges Kommuner och landstings sammanställning. På många avdelningar är det avsevärt fler som trängs i korridorerna. Vad en patientmiljard gör åt problemet är inte alldeles klart.

Förra årets första maj-utspel signalerade nytänkande om jobben. Det projektet – beredskapsarbeten – tycks ha glömts bort i år. Men så är det också med statsminister Löfven. Idéerna skiftar, en del av dem rinner ut i sanden. Det kränger till vänster i ena stunden, till höger i den andra. Alla ska med, ingen får åka snålskjuts.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.