Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

M-krisen har bara börjat

Foto: Anette Nantell
Foto: Anette Nantell

DN 30/6 2017. Anna Kinberg Batra pressas just nu av två till synes oförenliga krav: dels förväntas hon göra upp med Fredrik Reinfeldts arv, dels ska hon fortsätta locka stora väljarskaror.

Det är dömt att misslyckas. De moderater som har vant sig vid stort väljarstöd, men samtidigt vill lägga om hela politiken, tycks redan ha glömt att en stor del av Reinfeldts framgångar grundades i att han var beredd att göra Moderaterna till ett parti för många. Och för det krävdes en uppgörelse med partiets tidigare hållning i flera frågor.

I Axess beskriver statsvetaren Katarina Barrling förändringen till nya Moderaterna som att partiet ”från att tidigare ha eftersträvat ideologisk konsekvens, övergick till konsekvent pragmatism”. Statsvetaren Tommy Möller beskriver det i samma nummer som att ”pragmatismen blev ideologisk ledstjärna”.

På så sätt kunde Moderaterna också locka – eller sluta skrämma i väg – många väljare. Och det är denna pragmatism som moderater i dag står på kö för att göra upp med.

Men om det var förhållandevis lätt att successivt sudda ut ideologiska särdrag, börja kalla sig arbetarparti och ta av sig pärlhalsbanden, så tycks det vara ett desto svårare uppdrag som nu väntar Anna Kinberg Batra. För om man mitt i denna identitetskris ska återgå till de ideologiska rötterna måste man också ha en idé om hur de ser ut.

Visst har Kinberg Batra förändrat partiet. Moderaterna är numera ett parti där det skulle vara otänkbart att beskriva försvaret som ett särintresse, där lag och ordning står högt upp på agendan och där invandringspolitiken är minst sagt stram. På så sätt har partiet gjort upp med Reinfeldt. Men betyder det att man har återgått till att fokusera mer på ideologi och värderingar? Inte nödvändigtvis.

För att lyckas vara pragmatisk måste man också veta vad väljarna vill. Därför var en stor del av nya Moderaternas idé att låta efterfrågan prägla politiken. ”Hallå Sverige – vi lyssnar” hette en av kampanjerna inför valet 2014. Berätta vad ni vill, så ordnar vi det.

Trots att politiken som detta resulterade i nu fördöms, är det ändå samma efterfrågestyrda parti vi ser i dag. Skillnaden är bara att partiledningen lyssnar på en mindre grupp som tyckte att Reinfeldt var för liberal i invandringsfrågor och som nu får som den vill.

M gör med andra ord det Reinfeldt brukade göra och som man i dag vänder sig mot. Bara mindre skickligt.

Blödningen till Sverigedemokraterna har gjort att fokus har bytts från väljarskaran i stort till en fixering på väljarna som inte längre vill ha Moderaterna. Om och om igen kommer partiledningen med yrvakna utspel som reaktioner på vad de tror önskas av dem för tillfället. Vad de själva vill – och tror på – är betydligt svårare att förstå.

Moderaterna gör med andra ord det Reinfeldt brukade göra och som han i dag kritiseras för. Man lyssnar efter vad väljare vill höra, sedan försöker man formulera det. Bara mindre skickligt.

En av Fredrik Reinfeldts framgångsfaktorer var att han trodde på det han gjorde – och väljarna på honom. Kinberg Batra har inget av detta när hon nu lägger om partiets politik.

Det visar sig inte bara om man tittar på opinionsraset i stort, utan även i hur väl hon har lyckats i de frågor som hon har valt att prioritera. För trots allt fokus på lag, ordning och invandring har den politik hon tagit fram inte fått gehör hos väljarna.

Faktum är att en ny DN/Ipsos-mätning visar att väljarna inte bedömer att Moderaternas politik är bäst på ett enda område förutom ekonomi. Där är stödet nu i nivå med Socialdemokraternas – efter att Moderaterna har sjunkit från 40 till 27 procent det senaste året. På sju av tio politikområden bedöms Socialdemokraterna ha bäst politik.

Krisen har med andra ord inte nått sin botten. Försöket att klamra sig fast vid några få frågor har misslyckats, liksom försöket att visa på ett mer ideologiskt drivet projekt. Kvar är bara ett ängsligt parti som tycks ha glömt vad det självt vill och i stället lägger allt krut på att förstå vad andra tycker om – och be om ursäkt när några blir besvikna.

Moderaterna behöver inte vara ett stort parti för att vara viktigt för Sverige. Att göra alla till lags är ett ideologiskt sett tveksamt mål, och dessutom svårt att nå under en längre tid. Däremot behöver det vara bra i sin genre. Och det är inte Moderaterna i dag.

DN Ledare. 30 juni 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.