Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Makten över maten

Illustration: Magnus Bard

Livet är fullt av frestelser. Alla kan inte beskattas bort av aldrig så välvilliga folkhälsoministrar.

Den som köper ett kilo svenska morötter på Coops nätbutik får betala 12:90 kronor. Ett kilo rödbetor går på 14:90 medan äpplen finns i alla sorter och färger från 20 kronor.

Vill man leva mer onyttigt kostar ett kilo chips från 60 kronor, Gott & blandat har ett jämförpris på drygt 90. Bacon är aningen billigare, 80 kronor får man punga ut med för ett kilo.

Det är med andra ord inte så enkelt som att den som vill äta skräp alltid kommer billigt undan medan den hälsosamme står vid ruinens brant. Anledningen till att vi människor trycker i oss socker och fett är inte främst att det kostar lite, utan att det är underbart, ljuvligt gott.

Om detta kan man tycka mycket. I dagarna släpptes en rapport från WHO som varnar för ökad övervikt i Europa. Enligt Aftonbladet pekas Sverige ut som ett av de länder där fetman ökar snabbast. Om 15 år kommer 26 procent av svenska män och 22 procent av kvinnorna att vara feta, spår världshälsoorganisationen.

Vår folkhälsominister, Gabriel Wikström, säger till tidningen att han ”i framtiden” inte kan utesluta en skatt på fet mat. Uttalandet borde inte förvåna, det hade varit märkligare om man lyckats hitta en socialdemokratisk minister som faktiskt uteslöt någon skattehöjning över huvud taget.

Men frågan om en fettskatt är komplicerad. För det första: Är det något man lärt sig av de senaste decenniernas heta livsmedelsdebatter är det att vetenskapen har ytterst svårt att komma överens om vilka dieter som är effektivast, vilken livsstil som är bäst. Borde vi inte öka sockerskatten i stället? Eller bådadera?

När drar vi streck i diskussionen och bestämmer vilken skola som ska få avgöra straffskatten? Fettet? Sockret? Det vita brödet? Eller ska vi rentav chockhöja skatten på stolar, nu när uppfattningen är på modet att det allra livsfarligaste är att sitta?

Danmark gjorde ett kortvarigt försök med fett- och sockerskatt, men den slopades 2012 efter att ha beskrivits som en av de mest utskällda och utskrattade lagarna någonsin. Effekt på folkhälsan beräknades den inte ha haft. Kanske just för att priskänsligheten på chips och choklad inte är särskilt hög, kanske för att Danmark är fel land för myndigheter att medelst grötmyndighet och klåfingrande få medborgarna att ändra beteende.

Ändå kan man känna förståelse för dem som vill påverka människors beteende med en skatt. Fetman är tveklöst ett folkhälsoproblem. Den ökar pressen på sjukvården och skapar stort lidande. Få ifrågasätter att vi använder skatteredskapet för att minska både rökning och superi.

Samtidigt: Cigaretter och alkohol har det gemensamt att de starkt påverkar andra än konsumenten. Passiv rökning är ett gissel, och människor som inte klarar att hantera alkohol kan vara livsfarliga för sin omgivning. Samma problem ser vi inte med fett eller socker.

Och framför allt. Det går inte att beskatta bort allt som gör livet farligt, solkigt, avigt och onyttigt. Medborgarna måste få en yta där de kan leva sina liv utan synpunkter från aldrig så välvilliga folkhälsoministrar. Det finns redan så många kontrollinstanser där vi mäts, vägs och granskas: den ene är för tjock, den andre för smal, tillsätt en utredning, ändra normen, bilda en myndighet, utnämn ännu fler ministrar.

Till slut står vi där med fler byråkrater per kvadratkilometer än det finns kalorier i en Big Mac – men människorna kommer ändå att vara för tjocka och för smala för det är så vi människor är.

Alternativet är att denna världens Gabriel Wikströmar ges så mycket spelrum att de faktiskt lyckas göra idealmedborgare av oss alla, friskt folk med perfekt BMI, kondis nog att cykla uppför Kebnekaise på enhjuling samt lungor och lever rena som klorin.

Den folkstammen må ha potential att leva i 150 år, men det får vi aldrig veta eftersom alla tar livet av sig av uttråkning långt före 25.

Sockerskatt? Fettskatt? Snusförbud? Motionstvång? Var tar politikernas ansvar slut och vårt eget vid? Som vuxna människor kan vi inte kräva att alla våra problem ska lösas av någon annan, oavsett om denna andra är folkhälsominister, matproducent eller Ica-handlare. Livet är fullt av frestelser. En del faller vi för, andra motstår vi. Så är det att vara människa.

Läs mer. Alla ledare 8 maj

 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.