Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Mer av en återställare

Foto: Magnus Bard

Socialförsäkringsutredningen har kallats den största utredningen i Sverige i modern tid. Men med tanke på de storvulna planerna och den nästan fem år långa grossessen var det en oväntat klen skapelse som förlöstes i Rosenbad på måndagen.

En av de största utredningarna i Sverige i modern tid, sa socialförsäkringsminister Annika Strandhäll när hon tog emot slutbetänkandet från socialförsäkringsutredningen. Statsförvaltningens svar på idrottens maraton, var den formulering utredningens ordförande Gunnar Axén (M) använde. Medan huvudsekreteraren Ingemar Eriksson valde att etikettera de nästan 1 200 sidorna utredningstext som ”nästan ett monsterbetänkande”.

Men med tanke på den knappt fem år långa grossessen var det en oväntat klen skapelse som förlöstes i Rosenbad på måndagen. Några strukturförändringar behövs inte, menar utredningen. Här finns således inga förslag om raka rör mellan in- och utbetalningar. Inget om att harmonisera ersättningsnivåer i sjuk- respektive arbetslöshetsförsäkringen – som i Sverige historiskt fungerat som två kommunicerande kärl. Inget om att göra a-kassan obligatorisk, ungefär som trafikförsäkringen.

”Mer trygghet och bättre försäkring” heter betänkandet. Men en mer passande titel hade varit ”Mindre försäkring och mer bidrag”. För utredningen vill alltså att sjukförsäkringen alltjämt ska vara en del av statsbudgeten och inte en försäkring där premien är kopplad till utfallet. Samma sak med a-kassan. ”Medlemsavgiften till arbetslöshetskassorna bör inte vara beroende av arbetslösheten bland medlemmarna”. Det är i huvudsak genom skatten, inte genom medlemmarna, som a-kassan ska finansieras.

 

Socialförsäkringsutredningen bidrar till att medikalisera ett problem som sällan låter sig förklaras i strikta medicinska termer.

 

I en diger lunta som denna finns förstås också en del kloka formuleringar och förslag. Det är dock inte alltid man får ihop brödtexten med de skarpa lagförslagen. Så konstateras exempelvis att det inte finns några tecken på att den ökade sjukfrånvaron skulle bero på försämrad folkhälsa. Ändå vill utredningen ålägga hälso- och sjukvården ett större ansvar för att sjukskrivna kommer tillbaka i arbete – eller ännu hellre – inte sjukskrivs alls. Landstinget ska, utan att passera Försäkringskassan, i vissa fall samverka direkt med Arbetsförmedlingen eller arbetsgivaren.

Man kan tänka sig situationer när detta faktiskt skulle kunna vara en lösning, även om det är lätt att känna medlidande med läkarkåren som år för år åläggs att ägna mindre tid åt ”läkeri” och mer åt att lösa andra problem. Gunnar Axén exemplifierade med en undersköterska med ryggvärk där man kanske genom förändrade arbetsuppgifter kan undvika en sjukskrivning. Gott så. Men vad ska läkarvetenskapen göra åt alla dem som kåren redan nu står handfallen inför? Vad ska läkarna göra åt alla ”utbrända” som själva är helt övertygade om att det enda de behöver är att bli sjukskrivna?

Socialförsäkringsutredningen bidrar till att medikalisera ett problem som sällan låter sig förklaras i strikta medicinska termer. Den holistiska synen på människan saknas när det i själva verket ofta är en rad samverkande faktorer som får individen att duka under.

Vidare konstateras att den stora sjukförsäkringsreformen, med införandet av rehabiliteringskedjan, har haft en direkt effekt på sjukfallslängderna. ”Sannolikheten för att ett sjukfall avslutas inom ett år har ökat betydligt efter reformen”, skriver utredarna och hänvisar till en studie av Inspektionen för socialförsäkringen. Slutsatserna från en annan studie, som visar att en höjd ersättning ger längre sjukskrivningar, refereras också. Därefter kommer man till den halsbrytande slutsatsen att ersättningen bör höjas och den bortre parentesen skrotas. 80 procent av de försäkrade ska få 80 procent av sina inkomster. I all evinnerlig tid.

Det kan tyckas obegripligt att borgerliga ledamöter kunnat svälja detta. Och det är det förstås också. I ett särskilt yttrande försöker de bortförklara omsvängningen med att när de tidiga insatserna väl är på plats så saknar den bortre tidsgränsen betydelse. Alltså: när läkarna svingar med sitt trollspö är alla långa sjukskrivningar ett minne blott. Så blir det naturligtvis inte. Har man inte kommit tillbaka i arbete efter två och ett halvt år och inte kvalificerar sig för förtidspension – vilket är ett alternativ som ofta glöms bort i ”stupstocksdebatten” – så lär ett halvårs ytterligare vila inte göra återgången i arbete lättare.

Nej. Av den stora socialförsäkringsutredningen blev det inte mycket mer än en återställare. Det lär knappast minska sjukfrånvaron.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.