Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Merkel måste få hjälp

Satt under press.
Satt under press. Foto: Alain Jocard AFP

Förbundskansler Merkels generösa attityd till flyktingarna har lett till inrikespolitisk kritik. Klart är att Tyskland och Sverige behöver avlastning från EU.

Vi klarar det, sa Angela Merkel i augusti, och mötte respekt och beundran vida omkring. Den tyska förbundskanslerns instinkt var att den växande flyktingströmmen måste hanteras humanitärt och värdigt. Därtill kom praktiska överväganden, att gränser inte låter sig bommas igen så lätt och att en rigid tillämpning av EU-regeln om första asylland inte längre var möjlig. Alltså skulle alla syrier tillåtas stanna.

Snart kom kritiken: hennes ord var som en magnet för flyktingar, och från fler länder än Syrien. I år kommer minst en miljon till Tyskland. Precis som i Sverige får det konsekvenser som kortsiktigt är knepiga att bemästra. Plötsligt krävs många fler asylhandläggare, bostäder, platser i skolan och inte minst jobb till de nyanlända.

En generös attityd till flyktingarna har fortfarande stöd i opinionen, men samtidigt ökar tvivlen på hur regeringen och myndigheterna sköter utmaningen. Sex av tio tycker att landet har förlorat kontrollen över inflödet, mer än hälften är bekymrade över invandringens effekter. Också i Tyskland finns extremister som bränner asylboenden.

I opinionen har Merkels kristdemokratiska CDU och det bayerska systerpartiet CSU dalat ned mot 35-procentsstrecket, från 42 i valet 2013. Partnern i den stora koalitionen, socialdemokratiska SPD, ligger kvar runt låga 25 procent. Det invandringsskeptiska Alternativ för Tyskland har ökat till 6–8 procent, trots intern splittring.

Missnöjet med Merkel ökar, ända uppe i CDU:s förbundsdagsgrupp, men det är framför allt från CSU protesterna kommer. Ordföranden Horst Seehofer säger rent ut att det var ett misstag att öppna gränserna på vid gavel. Han har hotat att stämma den regering hans eget parti sitter i inför författningsdomstolen. Och han har gett Merkel ett ultimatum om att något måste hända senast söndag, annars ska ”egna åtgärder” vidtas.

Konservatismen i Bayern är inte alltid så modern som parollen ”Laptop und Lederhosen” antyder. Seehofer har en populistisk ådra och en lång historia av att spela solo gentemot CDU. Bayrarna klagar dessutom högljutt över att Österrike bara vinkar flyktingarna vidare, och där håller den tyske inrikesministern med. Men riktigt vad CSU kräver är luddigt. Transitzoner vid gränsen låter sig sägas, men hur ska de bevakas? Vill Seehofer stänga Tyskland med beväpnade vakter, vill han bygga ett staket mot Österrike?

SPD slits å sin sida mellan samma grundinställning som Merkel och önskan att till slut hitta en svag punkt i hennes politiska sköld. Men om förbundskanslern snubblar riskerar även socialdemokraterna att ramla.

Regeringen har gjort annat än att öppna famnen. Tyskland har satt hård press för att få i gång ett EU-system för omfördelning av flyktingar, akut såväl som permanent. Trotsiga medlemsländer har hotats med bestraffning. Nya mottagningscentraler ska upprättas i Grekland och Italien, liksom på västra Balkan. Merkel vill också ta hjälp av Turkiet för att stoppa flyktingarna från att över huvud taget ta sig in i EU.

I Tyskland har bidragen till de nyanlända sänkts, och ambitionen höjts för att snabbt skicka hem människor utan asylskäl.

Men något slut på flyktingvågen syns inte. Större delen av övriga EU drar benen efter sig. I Östeuropa är samarbetsviljan skral, åtskilliga andra tycker sig ha egna problem som är viktigare än att bistå Tyskland och Sverige.

Eurokrisen passade Merkel illa. Hon är en försiktig politiker, van att få som hon vill genom att trötta ut rivaler och medspelare. Det tog tid att hitta en avvägd linje i Greklandsdramat, men hon kunde räkna med inhemskt stöd för både tuffa krav och att rädda EU. Flyktingfrågan är svårare. Tempot i utvecklingen accelererar hela tiden, och situationen berör tyska medborgare mer direkt än ett grekiskt skuldberg.

Det är för tidigt att dra slutsatsen att Merkels ställning är hotad. Hon har dömts ut förr av dåliga spåmän. Valet 2017 är långt bort. Men det är freden i Syrien också.

Med EU:s bästa för ögonen är det nödvändigt att övertala, hitta gemensamma lösningar och bevara den fria rörligheten. Frågan är hur tyska väljare och politiker klarar att vänta på tröga partnerländer. För tillfället bryter ett farligt misstroende isär Europa. Slitningarna mellan Tyskland och Österrike är bara det senaste exemplet.

Klart är att Tyskland, liksom Sverige, måste få avlastning. EU ligger där det ligger, och medlemmarna måste tillsammans klara krisen. Tyskland har väldiga resurser, men de är inte gränslösa.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.