Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Presidentens nya kläder

Illustration: Magnus Bard

DN 11/11 2016. Det går inte att ifrågasätta Donald Trumps seger i presidentvalet. Vilket mandat han har för att göra om USA är däremot ytterst diffust.

Donald Trump vann. Amerikanerna har fattat ett dåligt beslut, men det går inte att snacka bort resultatet. Visst tog Hillary Clinton hem flest röster i presidentvalet, men i USA handlar det om att plocka elektorer i rätt delstater. Förutsättningarna har gällt i ett par hundra år. Britterna har sitt eget system, där enmanskretsarna gör att det går att få ihop en majoritet i parlamentet med 35 procent på kontot.

Inte heller spelar det någon roll att Trump sa att han själv inte tänkte respektera utgången om han förlorade. Vilket mandat han har för att göra förändringar är en helt annan fråga.

Valvinnare brukar hävda att de har fått stöd för att genomföra sin agenda, vilket inte är så säkert. George W Bush tyckte att en omstridd triumf i Högsta domstolen räckte för att raskt sjösätta bland annat skattesänkningar. Han sa samma sak efter återvalet 2004, och fick i princip inget gjort på grund av motstånd i kongressen. Barack Obama fick sin sjukförsäkringsreform, men det tog lång tid trots att Demokraterna kontrollerade kongressen. Efter brakförlusten i nästa mellanårsval rådde dödläge i stället för mandat. Guantánamo kunde Obama inte stänga på åtta år.

Ändå måste något levereras. Det är risk för att trumpnissarna blir besvikna.

Nu kan dessutom med fog anföras att Trumps väljare i hög utsträckning har röstat mot Clinton snarare än för den blivande presidenten. Även Clinton fick miljoner anti-Trump-röster. De flesta amerikanerna ansåg inte att någon av dem dög. Hur ser den fullmakten ut?

Republikanerna behöll makten i både senaten och representanthuset. Men Trump är mer en tredje kraft än en del av det parti han representerade i valet, ett parti som är djupt splittrat. Om någon har förslag med förankring är det svårt att veta vilka. Och Trumps vallöften är så vaga och motstridiga att de sällan kan tolkas.

Ändå måste något levereras. Det är risk för att trumpnissarna blir besvikna.

Väljarmajoriteten gav ett rungande ja till att krossa eliten, riva ned byråkratin och ”torrlägga träsket” i Washington. Möjligen blir det en överraskning för både Trump och hans stödtrupper att administration har sina poänger. Författning och domstolar kommer lyckligtvis att stå i vägen för en del hugskott. Huruvida den politiska infarkten i huvudstaden kan hävas beror på hur länge presidenten och kongressens republikaner står ut med varandra.

Eller ta ett annat nyckeltema från kampanjen, invandringen. Muren mot Mexiko går att bygga, om kongressen fixar pengar. Deportation av 11 miljoner papperslösa kräver däremot en polisstat. Det sägs att väljarna inte trodde att Trump menade vad han sa. Men om inget händer i frågan torde åtskilliga börja beklaga sig över handlingsförlamning i Washington.

Lås in henne, skanderade deltagarna på Trumps valmöten. Han har kanske mandat för att tillsätta en särskild åklagare som utreder Clintons göranden. Det är nog inte bästa sättet att ”ena nationen”, som han numera påstår sig sträva efter.

På det ekonomiska området skulle 4–5 procents tillväxt och miljoner fantastiska jobb glädja många. Dessvärre krockar det med verkligheten. Företagen har haft goda skäl att rationalisera och använda ny teknik, till och med för att emellanåt flytta tillverkning till andra länder. I det högt utvecklade USA går det inte att kommendera fram tillväxtsiffror som senast sågs för decennier sedan, inte heller blomstrande industrier med höga löner.

Det lär de missnöjda i rostbältet så småningom märka. Handelskriget med Kina och Mexiko blir dessutom dyrt för hans supportrar, när tullar höjer importpriserna.

Skatter kommer att sänkas kraftigt, för där är Trump faktiskt överens med Republikanerna. Att de stora fördelarna går till välbärgade av hans egen sort går inte att dölja. Att skrota Obamacare är också genomförbart, även om ingen vet vad det är för ”briljant” upplägg som ska ersätta de många delar som amerikanerna faktiskt gillar.

Bygga infrastruktur vill Trump göra, precis som Demokraterna. Det kostar pengar, vilket Republikanerna inte tycker om. Tänkbart är att han är en genial vågmästare som kan skaffa hoppande majoriteter i kongressen. Hittills har den politiska smidighet som krävs inte varit synlig.

En sak är i alla fall säker. Den här gången kommer Republikanerna inte att ha Demokraterna att skylla på när drömmarna inte slår in. Makten är deras, och de har under visst muttrande accepterat sin originelle champion. Låt se om väljarna har det rätta tålamodet att vänta på att Trump gör Amerika ”great” igen.

DN Ledare. 11 november 2016

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.