Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Putin är ingen partner

Ansikte mot ansikte på G20-mötet i Turkiet.
Ansikte mot ansikte på G20-mötet i Turkiet. Foto: AP

Ryssland erbjuder sina tjänster i kampen mot IS. Men president Putin är mest intresserad av att rädda al-Assadregimen och att få världen att glömma Ukraina.

Bombattentatet mot ett ryskt passagerarplan över Sinai för tre veckor sedan dödade 224 människor. Islamiska staten, IS, tog på sig det vidriga terrordådet.

Foto: Alexander Nemenov/APSommaren 2014 träffades ett malaysiskt plan av en luftvärnsmissil avfyrad från de ryskstödda separatisternas område i östra Ukraina. Kanske var det ett misstag snarare än ett medvetet illdåd, men likafullt ett avskyvärt brott som de skyldiga inte vill erkänna. President Vladimir Putin vägrar ens medge att Ryssland har styrt det så kallade upproret från början.

Båda händelserna bör kommas ihåg i den diskussion om den internationella kampen mot IS som fick ny fart av terrorattackerna i Paris. Frankrikes president François Hollande verkar vilja skjuta skiljaktigheter åt sidan och förena alla länder mot jihadisternas våld. Budskapet åker med när han nästa vecka besöker både Washington och Moskva.

Putin har skickat ännu fler stridsflygplan till Syrien, och parallellt upprepat maningen om en stor koalition mot terrorismen i världen. Frankrike ska behandlas som en allierad i striden mot IS. Om USA bara är resonabelt sträcker sig handen ända dit.

Läget i FN ger en antydan om problemen. Frankrike förbereder en säkerhetsrådsresolution, medan Ryssland värmer upp sin egen version från september. Enligt den ska länderna med militära insatser i gång mot IS samordna sitt agerande med berörda regeringar i Mellanöstern. Det innebär i första hand Bashar al-Assads slaktardiktatur i Syrien.

För Putin tjänar interventionen flera syften. Han vill ha en större roll på den internationella arenan och få västvärlden att tänka på annat än Ukraina. Dessutom försöker han säkra fortsatt inflytande i Syrien och därmed Mellanöstern. al-Assad är instrumentet.

Således har de ryska bombplanen gett understöd åt regeringsstyrkorna i inbördeskriget. al-Assad kallar alla motståndare terrorister, och eftersom IS passar i propagandan prioriterar regimen att bekämpa andra grupper. Ryssland har därför ägnat sig mer åt attacker mot USA-stödda rebeller än åt IS. Efter Parisdåden skedde en förändring, men den kan vara högst tillfällig.

 

Om yttre aktörer låter al-Assad och hans lakejer behålla makten skulle sunniterna se det som förräderi.

 

Efter förra helgens samtal i Wien var tonen försiktigt positiv. USA tycks öppet för en övergångslösning i Syrien, Ryssland kanske på sikt kan tänka sig en annan president. Men frågorna om al-Assads öde och vem som ska betraktas som terrorist saknar svar. I vilken mån utomstående makter kan bestämma utvecklingen är också osäkert i det skoningslösa inbördeskriget.

Foto: AP

USA:s president Barack Obama låter skeptisk till Rysslands intentioner, och det gör han rätt i. En koalition mot IS är ett tämligen teoretiskt bygge, eftersom så många intressenter har totalt olika utgångspunkter. Vad som skulle attackeras och hur är långtifrån självklart.

al-Assads roll är faktiskt avgörande. Den alawitiska minoriteten, en avläggare till shiaislam, har förtryckt den sunnitiska majoriteten i decennier. Det snart fem år långa inbördeskriget är kulmen. Regimen har dödat mångdubbelt fler människor än den sunnitiska terrorrörelsen IS och utövar ett hänsynslöst våld mot civila. Om yttre aktörer låter al-Assad och hans lakejer behålla makten skulle sunniterna se det som förräderi.

Ryssland ingår i en taktisk allians med shiaaxeln från Teheran till Damaskus, men där kan USA och Frankrike inte gärna delta. Sunnidominerade länder i regionen som Turkiet och Saudiarabien står definitivt på andra sidan.

Om Ryssland ändrar inställning i Syrien, och börjar behandla IS som huvudfienden, finns en grund för samarbete med väst. Men även i sådana fall har detta inget med Ukraina att göra.

Putin vill göra poängen att annat måste läggas åt sidan när terrorismen står i fokus. Om IS vore viktigast kunde han möjliggöra ett trovärdigt samarbete genom att sluta ställa till kaos i sina grannländer.

Det ryska överfallet på Ukraina är ingen bisak. Gränser har ändrats med våld. Annekteringen av Krim är olaglig. De ryska soldaterna och tunga vapnen i östra Ukraina har deltagit i ett krig som kostat 8 000 döda. Dessutom har Putins lögner om sin inblandning visat att det inte går att lita på honom, vilket ska hållas i minnet även i Mellanöstern.

Västvärldens sanktioner mot Ryssland ska behållas, oavsett vad Putin gör i Syrien. Det har redan tidigare funnits EU-medlemmar som vill glömma gammalt groll, men den ryske presidenten får inte tillåtas slå in en ny kil.

Terrorismen är ett vedervärdigt gissel. Men koalitioner behöver verkliga partner.

Läs mer.Ledare 20 november

 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.