Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Rätt att skrota tv-avgiften

Det som är självklart behöver man inte tala om. Där orden frihet och oberoende ständigt dyker upp kan man därför vara nästan säker på att det finns någon typ av underliggande konflikt.

Så är det i forskningspolitiken, där statens företrädare i ena andetaget hyllar den akademiska friheten för att i nästa tydligt visa att den som sitter på pengarna också har makt över verksamheten.

Likadant är det med public service – eller tv och radio i allmänhetens tjänst som vi också kallar det. Oberoendet är på en gång ett hyllat ideal och något som förutsätts borga för resultat av hög kvalitet. Men staten har makt över pengarna.

Förhoppningen är att tv och radio som inte är beroende av reklamintäkter eller mäktiga privata ägarintressen ska kunna tjäna allmänheten. Det är en sympatisk vision. Samtidigt ska man komma ihåg att den uppstod som svaret på ett konkret tekniskt problem.

När radiomediet växte fram under 1920-talet gick det inte att tillämpa samma principer som gällde för de tryckta medierna. Bandbredden var begränsad. Därmed kunde inte alla som ville få starta en egen radiokanal utan det krävdes en politisk kontroll av sändningstillstånden.

I många länder blev radion makthavarnas megafon. Men Storbritannien skapade en annan modell: public ser- vice. Radion skulle inte vara den politiska maktens redskap utan ges villkor under vilka den kunde tjäna allmänheten.

Kultur, utbildning och allsidig nyhetsförmedling kom att tillhöra verksamhetens kärna. För att markera uppdragets art infördes en obligatorisk licensavgift: Radion hade sitt uppdrag direkt från medborgarna och skulle tjäna dem just i deras egenskap av detta.

I dag är förutsättningarna i grunden förändrade. Man kan se public service-tv på dator och mobiltelefon. Samtidigt kan den som innehar en tv-apparat uteslutande fylla den med annat innehåll än public service-material.

De i praktiken obegränsade möjligheterna att sända radio och tv via bredband rycker dessutom undan den tekniska grund på vilken public service-tanken grundades. När det begränsade frekvensutrymmet inte längre gör det tekniskt nödvändigt att utöva politisk kontroll över vad som sänds behöver radio och tv i allmänhetens tjänst söka en annan grund för sin existens.

Public service-kommittén, som i går lade fram sitt betänkande, är inte så djärv att den tar sig an denna grundläggande fråga. Det mest vågade ligger i stället i en ny finansieringsmodell. I stället för den gamla licensmodellens koppling till hushållens innehav av tv-apparat föreslås en obligatorisk individuell radio- och tv-avgift som beräknas utifrån den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

Kommittén tänker helt rätt om det gamla avgiftssystemet: Knytningen till innehav av tv-apparat är i dag orimlig. Samtidigt tär det omfattande avgiftsskolket på moralen: Varför ska jag betala när andra åker snålskjuts?

Eftersom det som föreslås i praktiken är att tv-avgiften förvandlas till en skatt hade kommittén kunnat löpa linan fullt ut och strunta i särredovisningen. Licenssystemet har alltid varit lite av en charad.

Det mått av oberoende som faktiskt funnits har i realiteten främst vilat på sådant som avtalsvillkor, längden på avtalen och sättet på vilket etermedieföretagens ledning utsetts.

Kommittén berör dock även sådant. Den vill förlänga sändningstillstånden från nuvarande fyra till sex år. Dessutom förordas en ordning där medlen från tv-avgiften läggs utanför statsbudgeten och inte formellt ska tas upp för årlig behandling.

Som helhet utgör förslaget därför en god grund för finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst. Det garanterar inte oberoende. Däremot kan dess konstruktion ses som en hyllning till idealet om fri radio och tv – och framför allt som en påminnelse om att oberoendet inte är lätt att uppnå utan kräver ständig vaksamhet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.