Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Rödgrön röra 2.0

För närvarande inramas politikerdebatterna på följande sätt: Regeringspartierna placerar vårt här och nu i kontrast till dåtiden och omvärlden. Då var allt mycket sämre – nu är det i alla fall på väg att bli bättre. Utomlands är läget katastrofalt – här är det trots allt ganska stabilt.

Oppositionen gör tvärtom: tonar ner jämförelserna, sätter fingret på konkreta problem och försöker nagla fast sittande regering. Båda perspektiven behövs även om det ibland blir lite tjatigt att lyssna till de konkurrerande beskrivningarna.

I går hölls årets första partiledardebatt i riksdagen. Arbetslöshet och beklämmande skolresultat bollades fram och tillbaka enligt modellen ovan. Statsminister Fredrik Reinfeldt recenserade i vanlig ordning sin egen regerings politik. Det ekonomiska läget är allvarligt – men kunde ha varit värre, vilket vi enligt Moderatledaren ser i andra länder som inte haft ryggrad nog att hushålla med sina resurser.

Mikael Damberg, som för Socialdemokraternas talan i partiledardebatterna, invände genom att håna statsministern för usla prognoser och oklädsam självbelåtenhet, trots arbetslöshetens bekymmersamma nivå. Men sedan blev det inte så mycket mer.

Socialdemokraterna har siktat in sig på jobben inför valet 2014. Och det är ju en rimlig prioritering eftersom det är en ödesfråga varpå mycket annat vilar: finansieringen av välfärden och integrationen, för att nämna två stora utmaningar. Men Socialdemokraterna lyckas inte förklara hur deras skattehöjningar ska skapa – och bibehålla – fler jobb än regeringens politik. Och någon radikalt annorlunda berättelse för Sverige har partiet inte.

Socialdemokraterna har svängt av från den väg Håkan Juholt ledde dem in på och är i allt väsentligt tillbaka i den pragmatiska mittfåran. Men vad som ska föra S till regeringsställning, annat än väljarnas trötthet på allianspartierna, är ännu oklart.

Oklart är också vilka Socialdemokraterna har tänkt att regera med. Efter förra valets misslyckade rödgröna samarbete var det naturligt att låta regeringsfrågan vila ett tag. Och under den period som Håkan Juholt styrde skutan tvingades hela partiapparaten mobilisera sin handlingskraft och uppfinningsrikedom för skadebegränsning. Nu är läget annorlunda. Inom ett år behöver Socialdemokraterna både hitta sig själva och sin vision för Sverige samt förbereda hur detta ska förpackas ihop med tänkbara samarbetsparter.

Gårdagens debatt gav inga antydningar om vare sig det ena eller det andra. Jonas Sjöstedt deklarerade i alla fall att Vänsterpartiet ämnar gå till val ensamt för att först därefter ägna sig åt kompromisser. Just V har ju inget att förlora på det. Men osäkra mittenväljare vill veta hur ett eventuellt rödgrönt samarbete kommer att se ut innan de lägger sin röst på Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Genom de borgerligas alliansbildning före valet 2006 har förväntningarna på klara besked höjts. Stefan Löfven kommer inte undan.

Den mest naturliga samarbetspartnern, Miljöpartiet, gjorde en intressant insats i debatten. Nyss återkommen från sin föräldraledighet gav Gustav Fridolin uttryck för en mästrande moralisk överlägsenhet. I riksdagens plenisal lät han som en vishetslärare med oändliga erfarenheter och insikter, långsamt framlagda med Göran Perssonsk intonation för största möjliga effekt. Det är i och för sig roligt med politiker som vågar experimentera med retoriken för att nå fler än de egna ledens hejaklack. Men om Fridolin låter så här som 29-åring, hur ska han då inte låta när han 2023 är 39 år?

Men det var också Fridolin som levererade det tydligaste försvaret för en generös flyktingmottagning: Om det brinner i ett hus, ska vi då inte låta folk springa ut ur det? Ska vi tvinga dem att stanna kvar medan vi försöker släcka elden? På det hade SD:s Jimmie Åkesson inget svar.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.