Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Sätt stopp för licensjakten

Det är dags att hitta en modernare finansieringsform för public service-bolagen.

Det vilar ett historiskt skimmer över hela förfarandet med tv-licensen. En (tjock) tv per hushåll, ”licensskolkare” och pejlare som myndigt kliver runt i kvarteret med märkliga antennryggsäckar: ”Fridens liljor, frun, finnes det måhända tv-apparat i bostaden?”

Ändå har den gamla tv-licensen tjänat sitt syfte relativt väl. Det har alltid legat något sympatiskt och klokt i tanken att public service-bolagen, om än tryggt inbäddade under rikets gemensamma täcke, trots allt stod så fria från politikerna som möjligt. En skatt skulle, så lyder argumentet, ge betydligt större möjligheter för riksdagen att kontrollera och tämja SVT.

Men nu har historien definitivt sprungit ifrån licenstanken. I januari beslöt SVT att lägga ut hela sitt utbud på nätet. Det skulle dock inte betyda att människor som saknade tv, men hade dator, smart telefon eller surfplatta, skulle krävas på licens. Det garanterade SVT:s vd Eva Hamilton.

Bara ett par månader senare skulle det visa sig att löftet brutits av Radiotjänsts ordförande Eva Hamilton. Bolaget har drivit in avgifter även från tv-lösa svenskar. Med andra ord kan man ha köpt en dator för tre år sedan, aldrig ha använt den för att se SVT, inte komma på tanken att köpa en tv – men ändå åka på drygt 2.000 kronor om året i avgift.

Detta strider mot allt förnuft och riskerar att ytterligare försvaga människors lojalitet med public service-tanken – och därmed också deras vilja att betala.

I praktiken utnyttjar Radiotjänst ett kryphål, en vag skrivning i en redan för gammal lag, för att komma åt några extra miljoner. Följden har blivit att privatpersoner som uppmanats betala för sin dator nu dragit bolaget inför rätta, vilket ytterligare visar hur snett licensprocessen hamnat.

Att något måste göras, och finansieringen förändras, tycks de flesta partier nu vara överens om. Men fortfarande finns inget färdigt förslag på hur den i stället ska se ut.

Vilka rimliga alternativ finns? När Public service-kommittén lade fram sitt betänkande i höstas föreslog den en individuell radio- och tv-avgift, en öronmärkt skatt som skulle ligga utanför statsbudgeten.

Detta fick kritiker att varna för att politikerna kommer ett steg närmare direkt inflytande över SVT och SR. Den risken måste man alltid vara ytterst vaksam för, men frågan är vad som egentligen förändras. Redan i dag avgör riksdagen licensens storlek och hur den ska fördelas, medan regeringen utser ledamöterna i den stiftelse som formellt äger programbolagen.

Det finns flera tänkbara sätt att fortsätta skydda oberoendet för SVT, SR och UR även utan hjälp från Radiotjänst.

Mycket tyder på att licensförfarandet är på väg att gå i graven och att en individuell avgift – ja, en skatt – är en bättre lösning. Så det borde inte vara för mycket begärt att den ovärdiga jakten på datorägare omedelbart upphör.

Med en individuell avgift slipper man dessutom bekymra sig för ”licensskolkare” – och de märkliga kontrollerna av om vi gömt en tv i garderoben kan äntligen gå i graven.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.