Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Socialismens rätta ansikte

Other: Federico Parra

DN 29/7 2017. Venezuelas president Nicolás Maduro är på väg att avskaffa demokratin. Det är en logisk följd av företrädaren Hugo Chávez styre.

Under söndagen ska representanterna till det författningskonvent som Venezuelas president Nicolás Maduro har utlyst väljas. Det handlar dock inte om något demokratiskt val. Flera ombud utses av regeringskontrollerade organisationer. Och det uppenbara syftet är att Maduro ska kunna göra sig av med parlamentet, som kontrolleras av oppositionen.

Venezuelas ekonomi är sedan flera år i fritt fall. 2015 föll BNP med 6 procent, 2016 med 18. I år förväntas den negativa tillväxten bli 7 procent. Inflationen är den högsta i världen. 

Tack vare oljan var Venezuela länge Latinamerikas rikaste land. Nu tvingas människor leta efter mat i soptunnorna. Och på sjukhusen dör patienter i avsaknad av enkla mediciner och hygienartiklar. Tiotusentals venezolanska flyktingar flyr över gränserna till Brasilien och Colombia. 

Maduro är av förklarliga skäl djupt impopulär. Han efterträdde Hugo Chávez när denne dog 2013, efter att med hårfin marginal vunnit ett val som präglades av trovärdiga rapporter om fusk.

I december 2015 fick oppositionen majoritet i parlamentet efter att ha vunnit 56 procent av rösterna i kongressvalen – 2 miljoner fler än regeringen.

I ett och ett halvt år har Maduro sedan gjort sitt bästa för att runda den majoritet som motsätter sig hans styre. När oppositionen förra året, enligt konstitutionens föreskrifter, samlade in de namnteckningar som krävs för en folkomröstning om att avsluta presidentens mandat i förtid, satte den regimkontrollerade valmyndigheten stopp. Densamma ställde sedan in de regionalval som chavismen var på väg att förlora. Och i våras förklarade högsta domstolen, som befolkas av jurister utsedda av Maduro och hans företrädare, parlamentet illegitimt.

Det är ett skamlöst försök att fullborda den nedmontering av Latinamerikas äldsta demokrati som Chávez inledde.

Syftet med att kalla in ett konvent med uppgiften att skriva om konstitutionen är att permanent avsätta den oppositionskontrollerade kongressen. Det är ett skamlöst försök att fullborda den nedmontering av Latinamerikas äldsta demokrati som Chávez inledde.

Oppositionen inser att syftet med söndagens "val" är att fullborda Venezuelas förvandling till en diktatur. För två veckor sedan organiserade parlamentet därför en folkomröstning om författningsförsamlingen. 7 miljoner väljare – lika många som gav Maduro sin röst 2013 – deltog. I princip alla förkastade presidentens initiativ. 

Blodiga sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor är sedan länge en del av vardagen framför allt i huvudstaden Caracas. Under våren har ett hundratal människor dödats. Oppositionen har lovat att intensifiera protesterna under helgen. 

Det är uppenbart att Maduro inte har stöd av en majoritet av folket. Men att han trots det har bestämt sig för att klamra sig fast vid makten. Och han ger sken av att vara beredd att använda vilka medel som helst. I juni lovade presidenten på ett valmöte att "det som vi inte kan göra med röster ska vi göra med vapen". 

Så länge militären står bakom Maduro är det svårt att se hur han ska kunna tvingas bort. Ledningen för landets väpnade styrkor är dessutom tätt sammanvävd med den politiska makten. 

Om konstitutionen skrivs om blir det Maduro som håller i svärdet när Venezuelas demokrati dör. Men företrädaren Hugo Chávez har både vässat och putsat klingan.

Chávez kuvade de oberoende domstolarna. Självständiga jurister sparkades ut och lojalister ersatte dem. Samtidigt angrep han de fria medierna. Privata tv-stationer stängdes eller förstatligades; kritiska journalister förföljdes. 

Även det ekonomiska debaclet är en logisk konsekvens av Chávez styre. Det var han som rensade ut det statsägda oljeföretaget PDVSA – fram tills dess ett regionalt föredöme känt för sin innovationsförmåga – på sina skickligaste ingenjörer och arbetsledare. Nu drabbas Venezuela inte bara av att oljepriserna fallit, utan också av att bolaget inte klarar produktionen. 

Samtidigt skrämde förstatliganden och kapitalkontroller privata investerare på flykten.  

Oljepriset steg mellan 2003 och 2013 till över 100 dollar per tunna, efter att ha skvalpat kring 30 det föregående decenniet och nu ha sjunkit till runt 50. Den historiska boomen gav resurser för att köpa politiskt stöd och strunta i ekonomiska realiteter. Därför skymdes delvis konsekvenserna av Chávez ideologiska projekt. 

Nu går de inte längre att dölja. Det är så här "2000-talets socialism" ser ut.

DN Ledare. 29 juli 2017

Läs fler till artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.